Inlägg från: Spegelbilden |Visa alla inlägg
  • Spegelbilden

    Flytta från Göteborg till pytteort med 9000 invånare?

    Nu är detta en väldigt gammal tråd, men kanske att TS är inne och kollar här ibland ändå.. Hur gick det? Flyttade ni? Vi är nämligen i samma situation och funderar på att flytta till en liten håla med ca 500 invånader (ca 2 mil till närmsta stad med ca 9000 invånare). Din trådstart hade nästan kunnat vara skriven av mig. Vi känner oss dock lite nervösa över att lämna storstan och med det fler jobbmöjligheter. 

  • Spegelbilden
    nnnnnnnn skrev 2017-04-10 19:48:18 följande:

    Ser att det är en gammal tråd, men eftersom frågor kvarstår så svarar jag hur vi har gjort:

    Vi bodde i större stad och flyttade med barn till mindre.

    I början var det svårt, för man är van att fundera: Hm, vad är jag sugen på just nu? Lax - då handlar jag!
    Men när vi lärt oss att skriva listor med vad som behövs (börjar ta slut) och sådant man är sugen på och som håller i frys eller skafferiet, så man har det hemma nästa gång man är sugen - då insåg vi att vi hade tagit bort en stor del av vardagsstressen.
    Det var otroligt stressande att ha valmöjligheter och kunna gå och handla 5 ggr på en dag (frukost? vi köper frallor!, fika - har vi frukt? handlar lite snabbt..., lunch - vad ska vi äta?, kvällsmat - vad är vi sugna på? kväll - hade det inte varit gott med lite...)
    Nu har vi matlista eller saker hemma för att kunna laga några standardrätter (korv, tacos, soppa, pannkaka osv) och så lagar vi något vi kan göra.

    Vi bor dessutom för mindre än halva priset jämfört med lägenhet eller bostadsrätt i stora staden, och hus ska vi inte tänka på vad det hade kostat i storstan!

    VI sparar varje månad på ett resekonto, så tar vi en kortvecka eller långhelg varje vår och höst i Sthlm, Gbg, Köpenhamn, eller så. Bara tar tåget dit, bor på hotell, passar på att gå på museum osv.
    (Ja, nu när vi har fler barn och dessutom har "vant av oss" så åker vi inte så ofta längre)
    De pengar man inte behöver lägga ut på att leva dyrt i storstan gör att man kan åka dit och njuta av ledighet + fickpengar + nöjen osv.


    Ja, just det där med valfriheten som försvinner är en jobbig del. Dock finns det en liten ICA nära dit vi funderar på att flytta, vilket känns tryggt. Men det kommer absolut bli stor skillnad då vi måste åka bil i minst 20 minuter för att handla. Nu har vi typ 4 butiker inom max tio minuters gångavstånd. En annan sak jag tycker är jobbigt att att känna mig "strandsatt" då det bara går två bussar per dag till orten vi vill flytta till. Det gör alltså att man måste kunna ta bilen vart man än ska. Det går alltså inte att åka in till närmsta stad för att käka middag och ta ett glas vin, för då kommer man inte hem sen. Det känns jobbigt! Sen gör vi sånt otroligt sällan sen vi fick barn, och vi tänker som er att vi några gånger per år kan ta tåget till Göteborg för att hälsa på vänner (utan barnet) och då sova på hotell. Så, egentligen är det ett icke problem men samtidigt så får jag lite panik när valfriheten försvinner. 

    Sen finns det många saker som ligger på den positiva sidan. Bland annat bättre förskola (den vi fått här i Göteborg har dåligt rykte), mer än hälften i hyra men mycket större och med egen gräsmatta (parhus), närmare svärföräldrarna vilket betyder möjlighet till avlastning, slippa all stress som kommer med en storstad, osv. Till nackdelarna hör det med instängdheten samt att jag är rädd att vi inte ska få jobb. 
  • Spegelbilden
    nnnnnnnn skrev 2017-04-11 20:22:49 följande:
    Skriver lite hur vi tänker numera efter 10 år på landet, inklippt i din egen text:

    Ja, just det där med valfriheten som försvinner är en jobbig del. När du vant dej är det en befrielse! Att slippa ta 100 beslut om dagen, du har redan 10 rätter hemma att laga - välj 1 av 10 (inte 1 av 10 000 som det är om du åker till affären och planlöst vandrar runt). Dock finns det en liten ICA nära dit vi funderar på att flytta, vilket känns tryggt Lyxigt! Då kan man stödhandla tex mjölk vid behov.. Men det kommer absolut bli stor skillnad då vi måste åka bil i minst 20 minuter för att handla. Och när ni gör det har ni en lång lista och sen är allt hemma, klart för att tillaga mat under 1-2 veckor. Inga mer stressade beslut i vardagen, bara att följa planen! Nu har vi typ 4 butiker inom max tio minuters gångavstånd. En annan sak jag tycker är jobbigt att att känna mig "strandsatt" då det bara går två bussar per dag till orten vi vill flytta till. Det gör alltså att man måste kunna ta bilen vart man än ska. Det går alltså inte att åka in till närmsta stad för att käka middag och ta ett glas vin, för då kommer man inte hem sen. Jo, men om ni sparar tex 1-3 miljoner på att köpa hus där så har ni råd med taxi! Och ni kommer upptäcka hur smidigt det är att boka in en weekend för hela familjen på hotell, äta ute, dricka vin osv. Det har man råd med när man planerar maten i vardagen och lagar hemma. Det känns jobbigt! Sen gör vi sånt otroligt sällan sen vi fick barn, och vi tänker som er att vi några gånger per år kan ta tåget till Göteborg för att hälsa på vänner (utan barnet) och då sova på hotell. Så, egentligen är det ett icke problem men samtidigt så får jag lite panik när valfriheten försvinner. 
    Tag 4 veckor när ni ser till att utnyttja valfriheten maximalt. Känn efter hur det känns. Känns det härligt och befriande eller tröttande?
    Är det valfrihet när man bara blir trött av det? Eller inte ens gör något av allt man kan välja på?
    Om man är inomhus och vilar sig, så kanske det är mer valfrihet på landet? För då kan man välja att bo billigt, äta billigt (då man tvingas planera!) och liknande = har större valfrihet för ni kan åka tåg till Gbg kanske varje månad och bo på hotell/hos vänner, äta lyxigt, gå på museum osv. Ensamma, som par eller hela familjen. Det ni sparar in på vardagen ger valfriheten!

    Sen finns det många saker som ligger på den positiva sidan. Bland annat bättre förskola (den vi fått här i Göteborg har dåligt rykte), mer än hälften i hyra men mycket större och med egen gräsmatta (parhus), närmare svärföräldrarna vilket betyder möjlighet till avlastning, slippa all stress som kommer med en storstad, osv. Till nackdelarna hör det med instängdheten samt att jag är rädd att vi inte ska få jobb.
    Flytta inte förrän ni har jobb eller har möjlighet att jobba hemifrån på era nuvarande jobb/ha kortveckor med övernattning. Jag hade tyckt att det var OK att jobba borta tex 3 långa dagar/vecka + ev. lite hemma varje vecka om det var möjligt. Jag kan inte göra så på mitt jobb men har bekanta som jobbar långt borta 3 långa dagar/vecka, hemma 1 normal arbetsdag/vecka och är lediga 3 dagar/vecka = jobbar heltid.
    Tack för bra input! Allt låter så enkelt när du skriver och jag vet nog att du har rätt. Men det okända skrämmer ju alltid såklart.

    Min man har eget företag och jobbar hemifrån som konsult. Hittills under de år han haft företag har alltid kunderna tyckt att det varit ok att han jobbat hemifrån, men han är såklart rädd att en framtida kund kanske vill att han ska vara på ett kontor och då får han tacka nej för det blir för långt att pendla. Han har även haft ett mål att kunna utöka företaget och anställa vilket nog inte kommer gå om vi flyttar då arbetskraften inom det yrket antagligen inte finns där.

    Jag är högskoleutbildad men har inte jättelång erfarenhet inom yrket vilket kan göra det svårt för mig att få jobb i en mindre stad. Här i storstaden finns det fler jobb inom branschen samt att jag har många kontakter inom det. Har börjat kolla på jobb i området vi funderar på att flytta till men just nu finns det inga ute jag är kvalificerad för att söka. Det hade såklart varit en väldigt bra trygghet att känna att jag har jobb innan vi flyttar. Om vi får lägenheten vi sökt så kommer jag skriva spontanansökningar till alla större företag i området samt rekryteringsfirmor, så kanske det blir lite fart då. 
  • Spegelbilden
    Voluptuous Shalimar skrev 2017-04-12 18:07:32 följande:

    Vi flyttade från en europeisk storstad till en by i Skåne med drygt 4000 invånare. Tre år stod vi ut innan vi flyttade tillbaka.

    Tilläggas kan att det enda som var positivt var mammavännerna jag fick när jag fött vår förstfödda. Jag blev gravid någon månad efter att vi kommit till byn och tiden fram tills jag fött och fått kontakt med andra mammor var heeeeemsk. Pratade under hela första året endast med min man, kassörskan på Coop samt hon som gjorde mina naglar. Det var omöjligt att få kontakt med folk (JA, jag försökte, men inget intresse fanns då alla redan hade sin krets av vänner...) Lyckligtvis ändrade sig detta när jag träffat "min" mammagrupp, annars hade jag sannolikt drabbats av en djup depression.


    Hur kommer det sig att ni flyttade till den lilla orten?

    Vi har vänner som vi isf skulle bo granne med om vi flyttar, så då har vi iaf några att umgås med. Sen har jag inte tänkt på det där med vänner som ett jättestort problem. Jobba heltid med barn och då blir det inte så mycket tid över till vänskapshäng. Sen kommer vi bo mindre än 1,5 timme ifrån Göteborg där vi bor nu, så jag tänker att någon gång i månaden kan man ju åka dit över dagen för att träffa vänner.
  • Spegelbilden
    Anonym (lantlollan) skrev 2017-04-12 20:55:11 följande:

    Jag tycker att det är enklare att få kontakt med folk på landet. För här måste man bry sig om varandra.


    Jag tänker lite likadant. Är uppväxt i en ort med ca 100.000 invånare och jag kan sakna den mentaliteten som en "småstad" för med sig, så som att man känner sina grannar och att man ibland svänger förbi sina vänner på en kaffe. Här i storstaden så har jag knappt någon koll på vilka som bor i mitt trapphus och ska man träffa vänner så planerar man det långt i förväg och ringer det oanmält på dörren så öppnar vi inte ens för att det är så ovanligt att vi tänker att det måste va en säljare. 
  • Spegelbilden
    Anonym (lantlollan) skrev 2017-04-12 23:06:49 följande:
    100.000 invånare är rena metropolen om man jämför med där jag bor ;) Det jag tycker bäst om här är att eftersom vi är så få så lär man sig varandra. För ett tag sedan fick jag till exempel ett samtal från affären där de undrade hur de var med min grannfarbror som inte setts till som vanligt den dagen, jag kollar honom och visst har han ramlat och kunde nu få hjälp snabbt. En stöldliga härjade i trakterna förra året och eftersom alla vet hur allas bilar ser ut här så fick vi rapport direkt när en misstänkt bil var och rekade så ingen drabbades av stölder. Jag känner mig så trygg  i det.
    Till orten vi funderar på att flytta till är det ca 500 invånader, så långt ifrån 100.000 :P Men sen är det knappt två mil till en stad med ca 20.000 invånare.
Svar på tråden Flytta från Göteborg till pytteort med 9000 invånare?