Flytta från Göteborg till pytteort med 9000 invånare?

Ser att det är en gammal tråd, men eftersom frågor kvarstår så svarar jag hur vi har gjort:

Vi bodde i större stad och flyttade med barn till mindre.

I början var det svårt, för man är van att fundera: Hm, vad är jag sugen på just nu? Lax - då handlar jag!
Men när vi lärt oss att skriva listor med vad som behövs (börjar ta slut) och sådant man är sugen på och som håller i frys eller skafferiet, så man har det hemma nästa gång man är sugen - då insåg vi att vi hade tagit bort en stor del av vardagsstressen.
Det var otroligt stressande att ha valmöjligheter och kunna gå och handla 5 ggr på en dag (frukost? vi köper frallor!, fika - har vi frukt? handlar lite snabbt..., lunch - vad ska vi äta?, kvällsmat - vad är vi sugna på? kväll - hade det inte varit gott med lite...)
Nu har vi matlista eller saker hemma för att kunna laga några standardrätter (korv, tacos, soppa, pannkaka osv) och så lagar vi något vi kan göra.

Vi bor dessutom för mindre än halva priset jämfört med lägenhet eller bostadsrätt i stora staden, och hus ska vi inte tänka på vad det hade kostat i storstan!

VI sparar varje månad på ett resekonto, så tar vi en kortvecka eller långhelg varje vår och höst i Sthlm, Gbg, Köpenhamn, eller så. Bara tar tåget dit, bor på hotell, passar på att gå på museum osv.
(Ja, nu när vi har fler barn och dessutom har "vant av oss" så åker vi inte så ofta längre)
De pengar man inte behöver lägga ut på att leva dyrt i storstan gör att man kan åka dit och njuta av ledighet + fickpengar + nöjen osv.

Skriver lite hur vi tänker numera efter 10 år på landet, inklippt i din egen text:

Ja, just det där med valfriheten som försvinner är en jobbig del. När du vant dej är det en befrielse! Att slippa ta 100 beslut om dagen, du har redan 10 rätter hemma att laga - välj 1 av 10 (inte 1 av 10 000 som det är om du åker till affären och planlöst vandrar runt). Dock finns det en liten ICA nära dit vi funderar på att flytta, vilket känns tryggt Lyxigt! Då kan man stödhandla tex mjölk vid behov.. Men det kommer absolut bli stor skillnad då vi måste åka bil i minst 20 minuter för att handla. Och när ni gör det har ni en lång lista och sen är allt hemma, klart för att tillaga mat under 1-2 veckor. Inga mer stressade beslut i vardagen, bara att följa planen! Nu har vi typ 4 butiker inom max tio minuters gångavstånd. En annan sak jag tycker är jobbigt att att känna mig "strandsatt" då det bara går två bussar per dag till orten vi vill flytta till. Det gör alltså att man måste kunna ta bilen vart man än ska. Det går alltså inte att åka in till närmsta stad för att käka middag och ta ett glas vin, för då kommer man inte hem sen. Jo, men om ni sparar tex 1-3 miljoner på att köpa hus där så har ni råd med taxi! Och ni kommer upptäcka hur smidigt det är att boka in en weekend för hela familjen på hotell, äta ute, dricka vin osv. Det har man råd med när man planerar maten i vardagen och lagar hemma. Det känns jobbigt! Sen gör vi sånt otroligt sällan sen vi fick barn, och vi tänker som er att vi några gånger per år kan ta tåget till Göteborg för att hälsa på vänner (utan barnet) och då sova på hotell. Så, egentligen är det ett icke problem men samtidigt så får jag lite panik när valfriheten försvinner.
Tag 4 veckor när ni ser till att utnyttja valfriheten maximalt. Känn efter hur det känns. Känns det härligt och befriande eller tröttande?
Är det valfrihet när man bara blir trött av det? Eller inte ens gör något av allt man kan välja på?
Om man är inomhus och vilar sig, så kanske det är mer valfrihet på landet? För då kan man välja att bo billigt, äta billigt (då man tvingas planera!) och liknande = har större valfrihet för ni kan åka tåg till Gbg kanske varje månad och bo på hotell/hos vänner, äta lyxigt, gå på museum osv. Ensamma, som par eller hela familjen. Det ni sparar in på vardagen ger valfriheten!

Sen finns det många saker som ligger på den positiva sidan. Bland annat bättre förskola (den vi fått här i Göteborg har dåligt rykte), mer än hälften i hyra men mycket större och med egen gräsmatta (parhus), närmare svärföräldrarna vilket betyder möjlighet till avlastning, slippa all stress som kommer med en storstad, osv. Till nackdelarna hör det med instängdheten samt att jag är rädd att vi inte ska få jobb.
Flytta inte förrän ni har jobb eller har möjlighet att jobba hemifrån på era nuvarande jobb/ha kortveckor med övernattning. Jag hade tyckt att det var OK att jobba borta tex 3 långa dagar/vecka + ev. lite hemma varje vecka om det var möjligt. Jag kan inte göra så på mitt jobb men har bekanta som jobbar långt borta 3 långa dagar/vecka, hemma 1 normal arbetsdag/vecka och är lediga 3 dagar/vecka = jobbar heltid.

Flytta från Göteborg till pytteort med 9000 invånare?

INNEHÅLL