Att leva polyamoröst?
Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-29 16:55:04 följande:
Vad var det för detaljer i er överenskommelse? Handlar det om kyssar och smek som kan ses som annat än just sexuellt?Jag tror att i varje typ av konstellationer så finns det svartsjuka.. Det märker man ju både inom vänskapsrelationer, syskonrelationer, arbetsrelationer osv. Så så klart finns det även svartsjuka i en polyamorös relation.
Men jag ( alltså MIN åsikt, behöver definitivt inte delas av andra ) är att allt kan ordna sig med en ordentlig grund; att man pratar, diskuterar, reflekterar och sätter sig in i varandras känslor.
När uppstår känslorna av svartsjuka? Är det när din sambos KK rör vid henne på ett särskilt sätt som du ansett vara en del av "Er"?
Är det hela grejen med att helt plötsligt möter du hennes KK och får en bild av vem han är som kanske inte stämmer överrens med den bild du gjort mentalt av honom?
Eller är det en osäkerhet hos dig om du tycker dig duga som partner sexuellt och emotionellt?
Jag är sådan att jag blir svartsjuk/ avundsjuk när jag inte förstår. Men får jag bara chans att prata, tänka och nysta i det så brukar det övergå till nyfikenhet och en öppenhet ( inte allra minst hos mig själv ).
Jag tror att jag är svartsjuk för att jag personligen inte har ett stort behov av att vara med andra, för min del hade det räckt med swingersgrejen. Jag vill helt enkelt få vara med.
Jag har också svårt, eftersom det för mig är otänkbart att vara någon som jag inte är kär i eller älskar riktigt nära, det vill jag hålla specifikt för mannen i mitt liv. Min sambo känner ju inte så utan tvärtom är det bland annat det han vill åt, att vara någon annan riktigt nära. det upplever jag hotfullt. Får kanske förtydliga att sex rätt upp och ner inte är så intimt för mig, då kan en kram vara mycket mer intim. Helst av allt skulle jag också vilja ha kyssar exklusivt för mig men har fått släppa på det då jag inser att det är svårt att ha sex/komma någon annan nära utan det.
Angående bilder så är det lättare för mig att få reda på vad de gjort när de träffas utan mig, mina bilder är alltid värre än sanningen.
Jag försöker verkligen förstå varför han har det här närhetsbehovet och trots många, säkert 100 timmars diskussion om detta så tror jag inte att jag någonsin kommer att förstå det fullt ut. Det har också ändrats under vår tid tillsammans från att vara mer sexrelaterat till att nu vara mer närhetsbetonat. Men, livet är ju föränderligt och jag ser det just nu som en resa där jag utforskar vad jag vill, har lust med och klarar av. Precis som i en vanlig relation men med kanske lite annorlunda tema.
Fördelen med att ha ett gemensamt intresse är att samtalsämnena finns konstant och man håller relationen vid liv. Kan säga att vi inte har någon tv, det hade vi aldrig hunnit med :)