Att leva polyamoröst?

Jag lever typ polyamoröst tror jag :) det beror väldigt på vad man lägger i begreppet. En del påstår att om man inte lever heteronormativt så räknas man som poly men jag vet inte riktigt.
Hur som helst så lever jag med en man sedan fyra år till baka. Vi var tidigt i relationen överens om att vi inte ville leva som alla andra.

Vi har varit praktiserande swingers så gott som hela tiden, det innebär att vi träffar andra par tillsammans, det kan vara i olika konstellationer, pardejt, parfest eller klubb. Jag njuter verkligen av detta och tycker det är spännande, sexigt och upphetsande.

Min sambo däremot söker mer personliga möten. Sedan ca två år träffar vi andra även på egen hand.
Jag för sexuella kickar, snabba, ganska opersonliga möten bara för att jag är sugen på att ha sex med någon annan.
Han, behöver tycka om personen han skall ha sex med och vill gärna ha lite mer mys och inte bara sex så att säga.

För oss har det varit och är fortfarande en tuff resa. Jag jobbar med min svartsjuka, han jobbar med sitt enorma bekräftelsebehov. Lååånga diskussioner, försöker att förstå varandra eftersom vi har olika drivkrafter. Just nu har vi gjort ett regelverk/överenskommelse som styr umgänget med andra. den är skriftlig och gäller i fyra månader framåt, detta för att vara helt på det klara med att vi har samma bild av vilka regler som gäller och för att hitta en nivå som funkar för oss båda.

Jag tycker det är jobbigt att dela honom med andra vad gäller känslor och mys, han vill inte begränsa mig gällande något även om han också kan känna svartsjuka.

Det finns en del bra litteratur som vi läst under julen, tyvärr enbart på engelska, Ethical slut och Opening up, bra tips för att förstå och hur handgripligen klara av det.

Vi skall börja gå på polycafé som finns i Gbg några ggr i månaden, jag vill gärna precis som du hitta någon att diskutera med, någon som verkligen fått det att funka. Då menar jag ffa inte praktiska saker utan även känslomässigt, jag tror inte tat alla har så lätt att bara dela med sig, jag tror att det rivs upp en massa känslor oavsett vad man har för grundinställning.

Anonym (L)

Äldre 29 Jan 15:22

#48

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-29 15:04:39 följande:

Har ni funderat på att gå på parterapi? Få en utomståendes perspektiv på det hela och kanske få "verktyg" till att förstå varandra och reda ut era egna känslor?

Vi går i terapi och sambon har gått själv också.
Vi känner att terapin är suverän för att få perspektiv, redskap till ett gott samtal och för att få reda på varför man reagerar som man gör.
Det som varit svårt är att vi känner att vår terapeut inte riktigt förstår varför vi vill riskera vår relation på detta sätt och att hon i grunden är emot öppnare relationer. Vi skulle vilja hitta en sådan terapeut men har inte gjort det ännu, någon annan som har tips kanske?

Anonym (L)

Äldre 1 Feb 08:34

#70

Tack för dina genomtänkta rader.
Just det nu nämner ovan upplever jag och min sambo varje vecka. Även om diskussionerna går varma och tårarna flödar ffa hos mig så kommer vi varandra allt närmre, jag har aldrig någonsin haft en så öppen och rak kommunikation med någon och då är jag ändå en väldigt öppen och okonflikträdd person. Vi bestämmer också ibland att ikväll har vi diskussionsfritt för annars blir det helt enkelt för jobbigt. Vi var på semester nyss och då bestämde vi att den sista veckan skulle vi inte diskutera vårt polyliv utan bara vila, mysa och ha det gott.

"För det första så tror jag att man som poly verkligen behöver vänner i samma sits. Det är i stort sätt omöjligt att diskutera poly med människor som aldrig upplevt det, det är ofta väldigt svårt att leva sig in i. Det är väldigt lätt att logiskt säga att "min partner träffar någon annan har inget med hur han känner för mig att göra" men känslorna av skräck och övergivenhet kan vara väldigt starka. Och jag tror inte att jag skulle ha klarat det utan att ha en förstående vän att ringa. "

Jag önskar verkligen att jag hade detta, mina vanliga vänner förstår inte detta och menar att om det nu är så jobbigt varför slutar ni helt enkelt bara inte och jag hamnar lätt i försvar. detta gör att jag inte pratar med mina vänner inte ens med min allra bästa vän som jag delat praktiskt taget allt med de senaste 20 åren. Det är helt enkelt för svårt för henne att förstå, att hennes sambo sen är livrädd varje gång vår livsstil kommer på tal gör det hela ännu svårare.

"Sen har jag upptäckt att motsatsen till svartsjuka inte är att inte känna någonting när ens partner träffar något annan. Den motsatta känslan till svartsjuka är "medglädje", att känna att det inte bara är uthärdligt utan faktiskt fint att två personer har det bra tillsammans. Det tog lååång tid för mig att hitta den känslan men ju mer man övar (utan att vara respektlös mot sig själv) desto bättre kan man bli på att finna fina saker med att ens partner har flera kärlekar."

Jag hoppas verkligen att jag kommer att nå dit, det hade varit så skönt och roligt. det är väl bara att jobba på antar jag...
Vi har tänkt att vi skall besöka ett polycafé, för att hitta människor att diskutera och ventilera med.

Återigen tack för ditt fina inlägg!

Att leva polyamoröst?

INNEHÅLL