Att leva polyamoröst?

Har följt tråden, inte för att jag lever så själv men för att en av mina bästa vänner lever i en sådan relation. Hon är en av två kvinnor (ursprungliga frun) som har en relation med samma man, i början så har det verkat varit lite överdrivet lyckligt lull lull, bara fördelar. Men när man har skrapat lite på ytan så mår inte min kompis så bra som hon har gett sken av utåt av relationen. Hon håller väldigt mycket inom sig, hon har alltid varit extremt undergiven och han är väldigt dominant. Han är den som har drivit igenom detta för sin egen skull, hon har hakat på men sen ringer hon mig och gråter. Nu kommer jag väl bli strimlad här i tråden av alla som lever såhär, ville bara ge en lite annan bild. Sedan så har de flesta som gett dig råd i tråden varit den person som haft två partners på samma gång. Det är faktiskt inte riktigt samma sak.

Jo precis, nu tror jag att det kan fungera riktigt bra. Men då ska det vara på allas lika premisser. Sedan kan jag störa mig enormt mycket på min väns man, han låter som en predikande sektledare och att deras leverne är det enda rätta, fast det är bara han som får ha två partners. Men som sagt, psykisk misshandel finns i alla konstellationer av relationer, men den sidan måste höras också.