Anonym (Stolt slampa) skrev 2013-01-31 20:06:55 följande:
Jag lever polyamoröst men vill inte berätta för mycket om mina relationer, då jag inte vill bli igenkänd. Jag blev hur som helst poly när jag hittade två personer som jag inte ville leva utan, och de accepterade att jag fortsatte båda relationerna. De har i sin tur ytterligare relationer (men inte av lika stor omfattning som den med mig) samt ibland tillfälliga sexuella äventyr. Jag har också några ytterligare relationer med lägre prioritet.
Det har varit en resa med toppar och dalar. Jag är definitivt den av oss som är mest svartsjuk, förmodligen för att jag haft det tufft och har dålig självkänsla. Vi har bråkat, gråtit och varit på väg att göra slut på grund av svartsjukan och konflikterna några gånger men alltid lyckats lösa det i slutändan. Vi har lärt oss otroligt mycket om oss själva och varandra och sakta men säkert hittat sätt att kommunicera och diskutera. Men också lärt oss att vi inte bara kan prata och prata utan även när vi är i konflikt ta oss tid till att göra roliga saker tillsammans.
Tänkte lyfta fram några polyperspektiv som inte framkommit i tråden...
För det första så tror jag att man som poly verkligen behöver vänner i samma sits. Det är i stort sätt omöjligt att diskutera poly med människor som aldrig upplevt det, det är ofta väldigt svårt att leva sig in i. Det är väldigt lätt att logiskt säga att "min partner träffar någon annan har inget med hur han känner för mig att göra" men känslorna av skräck och övergivenhet kan vara väldigt starka. Och jag tror inte att jag skulle ha klarat det utan att ha en förstående vän att ringa.
En sak som flera sagt i tråden är att "det vore okej om min partner hade sex med andra, så länge det inte fanns några starka känslor". Gränser är jättebra, ofta helt nödvändigt för att få polyrelationer att funka. Men det går faktiskt inte att sätta upp gränser för vad någon får känna, bara vad de får göra. Känslor är inget man väljer och man kan därför inte ta ansvar för dem, bara för hur man uttrycker dem. Även en person i en monogam relation kan ju utveckla romantiska känslor för någon på jobbet eller i bekantskapskretsen. Men om man inte är ett svin så gör man ju inget med de känslorna då...
Vi har många gränser om vad som är okej att göra med någon annan och vad som inte är det. Hur mycket man är skyldig att berätta om andra personer man träffar, när och hur man säger nej till att ens partner träffar en specifik person, eller dejtar under en viss period och så vidare. Men vi har också gränser för vad man INTE får sätta gränser för och det tror jag är väldigt viktigt. Vi har till exempel bestämt att man har rätt att träffa vem man vill som kompis, även om det är ett ex eller någon ens partner är extremt svartsjuk på. Vi har också bestämt att man bara har veto mot nya personer. Så när det finns en färdig, fungerande och etablerad relation har inte ens andra partners längre rätt att kräva att man avslutar den huxflux.
Sen har jag upptäckt att motsatsen till svartsjuka inte är att inte känna någonting när ens partner träffar något annan. Den motsatta känslan till svartsjuka är "medglädje", att känna att det inte bara är uthärdligt utan faktiskt fint att två personer har det bra tillsammans. Det tog lååång tid för mig att hitta den känslan men ju mer man övar (utan att vara respektlös mot sig själv) desto bättre kan man bli på att finna fina saker med att ens partner har flera kärlekar.
Jag trodde som många andra här att det vore bäst om mina partner bara hade relationer med människor jag knappt kände, att jag skulle bli minst svartsjuk då. Men det har visat sig vara tvärtom. En person som jag inte vet något om är väldigt skrämmande, en person som jag inte tycker om eller litar på ännu mer så. Personer som jag själv tycker är vettiga, tycker om att prata med och träffa fungerar det däremot bättre med.
Överhuvudtaget saknar den här tråden lite ett tredjepersons-perspektiv, om man tar in fler i sin relation så måste man ju också fundera över vilka förpliktelser man har gentemot dem. Även om man bara tänker ha sexuella relationer så handlar det ju om människor som är värda respekt och omtanke.
Tack så mycket för att du delar med dig!
Jag vill gärna ha flera vinklar och historier från alla parter!
Just det här med regler och att ha gränser tycker jag är otroligt viktigt och intressant att höra om. Alla parters synpunkter och värderingar spelar ju roll vare sig det gäller ett fast förhållande eller som någon som har en kortvarig relation.
I alla relationer gäller ju respekt, omtanke och att vara lyhörd för varandras känslor, tankar och mående, utan att för den saks skull ge avkall på sitt eget.
Jag vill gärna veta vem min partner har ett förhållande med, hur h*n ser ut, vad h*n gör osv. Skapa en egen slags relation till den personen. Det jag inte vill är att bo tillsammans flera personer. Jag vill ha min privata sfär för mig och min partner.
Jag för min del kan ju endast tänka mig en KK- relation. Men det tycker jag också innebär ett ansvar. Även om vi träffas för sex så vill jag ju kunna umgås, prata, se på film osv. Som kompisar. Det ska inte endast handla om att ha lite snabbt sex och sedan åka hem igen.
Om jag skaffar en KK så tycker jag naturligtvis att min partner har rätt att veta vem denna är och att h*n får ha sin åsikt om det är ok eller inte. Det ska inte vara ett blankt "nej". Utan en redogörelse för VARFÖR h*n inte gillar mitt val av partner och tvärtom. Det ska kännas bra från alla håll.
Jag för min del skulle inte känna mig bekväm med att min partner ha tillfälliga sexuella kontakter ( ONS osv ) utan jag vill som sagt veta med vem, detta ska ju naturligtvis gälla mig också.
Att jag och min partner TILLSAMMANS tar in ytterligare en part oss emellan är en annan sak. Då är det ett ömsesidigt beslut och en ömsesidig njutning. ( Trekanter t.ex )
Jag hoppas att fler vill öppna upp sig och diskutera och komma med sina egna funderingar, tankar och syn på förhållanden.
Jag vet att jag inte fått med mig allt i mina frågeställningar så det är alltid intressant när någon, som du, kommer med fler infallsvinklar och tar upp viktiga punkter som jag glömt/ inte har tänkt på.
Det här med att ha någon man känner som lever poly är något jag har tänkt på. Skulle gärna ha någon att bolla dessa tankar och idéer med IRL också.