• Anonym (Elaka mamman)

    Jag tycker inte om mitt barn

    Eller att jag inte tycker om honom är kanske fel ordval, men jag känner liksom ingenting för honom. Jag kan inte påstå att jag tycker om hans personlighet, hans beteende retar mig, vi delar inte intressen och DET GÖR SÅ JÄVLA ONT att känna såhär. Jag har fler barn och dessa älskar jag villkorslöst. De kan retas med mig och hålla på, men jag blir arg för stunden och sedan går det över. Med det här barnet räcker det att han gör minsta lilla så kan jag vara arg resten av dagen och fortsätta bli arg för allt han gör. Han väcker så jobbiga känslor i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland.

    Vad ska jag göra? Det känns som att jag kommer förstöra honom och ge honom men för resten av livet. På ett sätt kanske jag älskar honom, men jag har väldigt svårt att känna den känslan när det gäller honom.

  • Svar på tråden Jag tycker inte om mitt barn
  • Anonym (Elaka mamman)
    SH1980 skrev 2013-01-26 22:56:24 följande:
    Så tragiskt
    Ja, det är ju det.
  • Anonym (Elaka mamman)

    Vad skulle en psykolog kunna hjälpa till med?

  • Anonym
    Anonym skrev 2013-01-26 22:57:26 följande:
    oj e d sånt vi koommer läsa om sedan på wiki när ungen blir stor och dödar 30 kvinnor? hihihi
    Tramsig och dålig kommentar. Detta är KÄNSLIGA RUMMET.
  • Anonym (Depression)

    Ts, vanligare än du tror! Du gör helt rätt i att förstå att du gör "fel" o barnet kan komma skadas. Det är ett steg i rätt riktning, nu kan du söka hjälp, troligtvis går detta fixa, prata med psykolog genast, har en kompis som kände ngt liknade, visade sig att hon led av en underliggande depression, du är stark att erkänna dett ....

  • Lisa 590
    Anonym (Elaka mamman) skrev 2013-01-26 22:52:28 följande:
    Han är 3 år och det är mitt biologiska barn. Någon förlossningsdepression tror jag knappast att det är. Det är som att jag ända från start har haft svårt att knyta an till honom, men jag vet inte varför. Han har helt enkelt inte "tilltalat" mig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är en hemsk känsla. Jag vill ju tycka om honom, men det går liksom inte. Jag försöker att inte särbehandla honom, kramar honom ofta och pratar mycket med honom, men jag är rädd att han ändå känner av mina känslor.

    Han vet redan att du inte tycker om honom.
    Och då finns bara en sak  att göra: ta kontakt med BVC, beskriv ditt problem, be om hjälp.

    Det vanliga rådet man kan ge i detta fall är att be någon annan (pappa, morfar, mormor, farmor, farfar, faster, moster,) ta sig an barnet. Om ingen närstående finns: en ersättningsfamilj. För detta är allvarligt.

    Det fnns en skada redan, av din beskrivning att döma, men barnet kan kompenseras.
  • Anonym (Elaka mamman)
    Lisa 590 skrev 2013-01-26 23:04:48 följande:

    Han vet redan att du inte tycker om honom.
    Och då finns bara en sak  att göra: ta kontakt med BVC, beskriv ditt problem, be om hjälp.

    Det vanliga rådet man kan ge i detta fall är att be någon annan (pappa, morfar, mormor, farmor, farfar, faster, moster,) ta sig an barnet. Om ingen närstående finns: en ersättningsfamilj. För detta är allvarligt.

    Det fnns en skada redan, av din beskrivning att döma, men barnet kan kompenseras.
    Ska jag lämna bort honom eller vad menar du? Han (och hans syskon) är ganska mycket hos mina föräldrar redan som det är och jag hoppas verkligen att de inte känner samma som jag gör. Jag tänker att folk har olika personligheter och att man dras olika mycket till olika människor, men det här är ju ändå mitt barn det handlar om. Man SKA älska sina barn!

    Jag har pratat med min sambo lite om hur jag känner, men jag tror inte att han förstår hur allvarligt det egentligen är. Han själv har nog aldrig funderat över hur och vad han känner för sina barn.
  • Anonym (Elaka mamman)
    Anonym (Depression) skrev 2013-01-26 23:03:21 följande:
    Ts, vanligare än du tror! Du gör helt rätt i att förstå att du gör "fel" o barnet kan komma skadas. Det är ett steg i rätt riktning, nu kan du söka hjälp, troligtvis går detta fixa, prata med psykolog genast, har en kompis som kände ngt liknade, visade sig att hon led av en underliggande depression, du är stark att erkänna dett ....
    Men om jag är deprimerad borde väl fler av barnen drabbas?
  • Anonym
    Anonym (d) skrev 2013-01-26 23:02:15 följande:
    Du vet väl om att seriemördare, psykopater, våldtäktsmän också haft en härligt normal barndom? Allt kommer inte ifrån barndomen din idiot. Hoppas din perfekta unge inte chockar dig till döds. 

    Känner för övrigt till flera personer som tagit självmord, alla med ordnade liv med en trygg barndom 
    men läs om seriemördare och deras uppväxt då?
  • Anonym (Elaka mamman)
    Anonym skrev 2013-01-26 23:12:38 följande:
    men läs om seriemördare och deras uppväxt då?
    Du är typ 15 år, gå härifrån.
  • Harmagedon

    Det verkar gå att fixa till dålig anknytning i efterhand. Jag tror att psykologerna försöker hjälpa en att se när och hur det gick fel så att man kan börja om. Inga snabba genvägar utan antagligen en rätt tuff resa. Men antagligen väldigt värdefull för din son.

Svar på tråden Jag tycker inte om mitt barn