• Vicky

    Ni med barn med aspergers - se hit! Så tacksam för om ni delar med er!

    Hej!

    Jag har skrivit en annan tråd om min son som ev. ska utredas. För ngt inom autismspektrum blir det väl...

    Han är 3 sedan december och jag skulle bli oerhört tacksam för om ni kunde delge era erfarenheter om hur era 3-åringar med Aspergers (för det är det jag misstänker) var i den åldern. Var det då ni började upptäcka att barnet var annorlunda, eller såg ni det innan? Vi började se problemen mer och mer från ungefär 2,5 år.
     
    Hans största problem är blygsel mot främlingar (alltid varit).  Kan lätt bli nervös när det är för stressigt och för höga ljud. Kan, när han känner sig otrygg, nästan få panik, vilket just nu begränsar sig till smällande av ballonger (efter rädslan för fyrverkerierna på nyårsafton.... ). Han är väldigt beroende av pappan och mig - vill gärna ha en trygg vuxenkontakt nära. Är ängslig.Han har haft lite svårt för det sociala samspelet på dagis. Leker en del själv. Han kan bli tjatig ibland. Och på senaste tiden tycker jag att han är otroligt velig. Han vill ha ngt, sedan vill han inte ha det och så vill han ha det igen....Eller typ att jag ska öppna chokladen men sedan ska jag inte öppna chokladen och då kan han börja gråta för att jag faktiskt öppnade chokladen.. Vet inte vad detta står för... känner ni igen denna veligheten? Han gråter också varje morgon vid separationen på dagis. Som att det är lika jobbigt varje gång.Han kan också säga att ngt blev fel, men har än så länge inga stora utbrott över detta, bara gnäll. Jag tycker också att hans språk kan låta lite monotont ibland, men det är bara vid vissa tillfällen.

    Annars är han ju en nyfiken (om än försiktig) liten kille som frågar mycket om vad saker heter och vad det är. Han är otroligt kärleksfull, kramig och pussig med mycket bus och humor och massor med ögonkontakt. Han verkar intelligensmässigt hänga med - med färger, siffror, drar paralleller etc. Han är superduktig med Iphonen och leker varierat med leksaker. Talet ligger kanske ngt lite efter men han svarar mer och mer på frågor och kan berätta vad som han blir ledsen eller stressad över och uttrycka sig när han blir rädd och ledsen. Han blir ledsen när andra är ledsna och kommer och klappar mig om jag gör mig illa etc. Han kan klä av sig själv och är framåt och vill gärna klara av saker själv. Han har nu resurs 2,5 dgr vilket verkar vara bra. De tycker också att han utvecklats mkt efter jullovet och att han börjat lite med fantasilekar, utklädsel m.m. samt att han leker olika lekar med olika barn. I övrigt visar han ingen aggressivitet och inga utbrott, inga tics, inga fobier eller tvång än så länge... Men han kan agera nervöst och lite stirrigt förstås ibland, vilket alla barn kan antar jag. Han är också mjuk i kroppen och älskar att röra på sig.

    Hur som helst... Vill gärna höra era erfarenheter... Vad har varit det mest utmärkande för era barn? Har diagnosen hjälpt er (habilitering etc). Hur fungerar det på förskola, skolan med vänner etc? Vad har blivit bättre, sämre etc? Känner ni igen denna velighet och ängslighet m.m.? Föredrar era barn mer att vara själva eller är de beroende av er föräldrar? Har ngt av dragen växt bort? Fungerar de i vardagen? Ja, som ni ser har jag tusen frågor och jag är enormt tacksam för om ni vill svara mig!

    Hur som helst... Skulle vara väldigt tacksamma för era erfarenheter med barn med AS (inom autismspektrum). Är detta med veligheten vanligt...
     

  • Svar på tråden Ni med barn med aspergers - se hit! Så tacksam för om ni delar med er!
  • Cinnalinna

    Hej :)
    Det är jobbigt när man känner att något är "fel" men man ska nog lita på sin känsla.

    Min son står på kö för utredning både för asperger/mild autism och för språkstörning,

    Min son har aldrig varit blyg, inte ens som bebis, tvärtom har han varit gränslös och orädd. Kunde ta totala främlingar i handen och gå iväg med dem, springa ut i gatan om och om igen oavsett hur mycket jag sa till honom.
     
    Han var dålig på att reagera på tilltal och sitt namn, jag trodde länge att det var trots och hans farmor trodde han var hörselskadad.

    Han har aldrig gjort låtsaslekar, tvärtom blir han orolig och rädd när man försöker. Numera, han är nästan sju, säger han bara ifrån "sluta med det där, jag tycker inte om det".

    Han har aldrig tröstat mig om jag är ledsen, och heller inte reagerat om andra barn är ledsna.

    Fysiskt utvecklades han bra, gick tidigt, etc. Talet var lite sent, men inte tillräckligt för att jag skulle söka hjälp. Snarare pratar han "annorlunda" än andra. Han kan svara lite konstigt, strunta i att svara, prata som en bandspelare om det som intresserar honom och vara praktiskt taget omöjlig att stoppa.

    Jag förstår att du är oroad över din son, och du ska lyssna på dig själv, men jag tycker det är flera saker din son gör som är positiva tecken.
     

  • Mia80

    Hej min 6 årige son fick sin diagnos i december. De visade sig vara Asperger och jag har trott mer på ADHD.. Ska försöka skriva mer någon annan dag! Vet hur mycket frågor och funderingar jag själv hade!

  • FinastE2010

    Känner igen mycket av det du skriver och min son har genomgått 2 utredningar fast utan diagnos. Han kommer dock att utredas igen innan skolstart om inte allt skulle se helt annorlunda ut. Min lilla kille är precis som din att han ändå förstår hur saker och ting hänger ihop etc. och han är minst normalbegåvad, vilket också märks. Duktig på färger och nu väldigt intresserad av bokstäver och frågar mycket kring det. Han pratar mycket men använder sig också av många ord/uttryck och frågor som han själv egentligen inte riktigt förstår. Lite knepigt att förklara. Det märks ju inte utåt sett då det låter korrekt men jag som mamma som är med han hela tiden märker ju skillnad på det han säger och förståelsen i sammanhanget. Inte minst för att om jag frågar samma fråga tillbaka så kanske han inte alltid förstår.

    Jag ångrar på ett sätt att jag inte väntade lite längre med utredningen då vissa saker tillkommit sista tiden. Han är väldigt social av sig men just att ha en riktig konversation är väldigt svårt. Alltså att man bygger vidare på det han/jag frågat och pratar mer kring det. Det som är konstaterat är ju att han är väldigt rutinbunden på många sätt och gör/säger alltid vissa saker på samma sätt varje dag i olika situationer. Senaste 2 mån har han börjat rada upp sina bilar flera gånger per dag, snurrar på hjul eller liksom ligger ner på marken och tittar på hjulen när han kör bilarna. Men samtidigt kan han ha enkel "pratlek" med sina gubbar. Dock ska jag väl påpeka att jag "tränat" hans lekutveckling väldigt mycket senaste året. Vilket han också enligt psykologen behöver hjälp med.

    Precis som din kille som reagerar sådär över chokladasken gör min son med hela tiden. Det har jag inte funderat allt för mycket på för har tänkt att det kanske är så enkelt att just det handlar om trots?

    I övrigt så ekar han en del och upprepar ofta saker om och om igen eller "kontrollerar" om och om igen det vi ska göra, vart vi ska gå av på bussen osv. Brukar även ofta då han leker själv upprepa saker jag läst för han  i böcker utan sammanhang till det han gör.

    Något han gör oftast dagligen är att han säger att han är trött (när jag vet han egentligen inte är det) och det känns mer som han säger det för han blir osäker på något i sammanhanget. T.ex. något man helt plötsligt skrattar åt som någon sa, eller något man säger som han inte riktigt förstår/inte vet vad han ska svara. Även det är lite svårt att förklara..

Svar på tråden Ni med barn med aspergers - se hit! Så tacksam för om ni delar med er!