Hur motiverar jag mitt barn till studier?

Jag tror att det är viktigt att man som förälder engagerar sig på riktigt i barnens lärande och studier, hjälper till på en lagom nivå och börjar på ett roligt och lustfyllt sätt när de är små. Inte tvinga eller tjata utan börja försiktigt och haka på när barnet självt visar intresse.

Min son var inte ett dugg intresserad av siffror och bokstäver i den åldern. Nu när han går andra terminen ettan tycker han att allt är spännande och kul att lära sig.

Vi har inte pushat eller tjatat. Däremot har vi läst mycket för honom. Vi pratar om hur saker fungerar etc. En sak som motiverar honom att läsa är genom att spela dataspel! Minecraft spelar han mest och där ser man hur hans kreativa sida ökar massor.

Hej!

Mitt tips är att helt enkelt själv vara positiv till inlärning, skola, kunskapsinhämtning etc. Föregå så att säga med gott exempel. Ha mycket böcker hemma - av alla de möjliga slag. Läs själv böcker för egen del. Lär i vardagen = matematik när ni lagar mat, handlar....ja vad ni än gör. Läs mycket högt. Prata om det ni läser - hjälp henne att dra kopplingar till sig själv och andra böcker ni läst genom att du visa själv hur du gör kopplingar - minnen erfarenheter etc. När hon börjat skolan prata om skolan som något positivt. Självklart kan man tycka saker och ting är fel i skolan, men ha en positiv utgångspunkt. Gå ut i skogen och titta på blommor, växter.

Jag har en nybliven 5-åring och en som fyller 4 till våren. Äldsta är något av en teoretiker som älskar system m.m. Han läser redan relativt obehindrat, räknar en hel del (finns kul matteappar), legobygge är favoritsysselsättningen för tillfället - att bygga efter ritning. Min yngsta är inte i närheten av den typen av kunskaper. Han känner igen de flesta stora bokstäver men har inte greppat att bokstäver representerar ljud så är långt ifrån att knäcka läskoden. Han har heller inte samma taluppfattning. Han lär på ett annat sätt och älskar att bli läst för. Barn är olika så man får möta dem där de är och så plocka in kunskaper naturligt i vardagen. Mäta mjöl och räkna ägg när man ska steka pannkakor, titta på kartan när man ska åka någonstans. Samla spännande löv och blommor och titta i en flora vad det är för något. Prata om livsfrågor som liv och död när de undrar om en död mask på vägen osv.

Intressera dig själv helt enkelt så kommer barnen att haka på . 

Jag är ju uppvuxen precis tvärtom mot dig. Båda mina föräldrar har universitetsexamen och jag är uppvuxen med tanken att det är helt självklart att plugga vidare, inte OM jag ska läsa vidare utan VAD. Det som de visade tydligt var ju att de har roliga, utvecklande, välbetalda jobb och för att få dessa krävs ju att man pluggar vidare. Jag och min man har ju med precis samma syfte pluggat vidare, vi vill kunna styra över vilket arbetsliv vi har och ha ett jobb man trivs med, jobbet ska vara så mycket mer än att betala det nödvändiga.

Sen var mina föräldrar inte överdrivet på under uppväxten, de var engagerade så klart men inte in absurdum. Förhörde läxor lite då och då och var ju med på föräldramöten och annat men inte så mycket mer tror jag.

Jag ska tillägga. En viktig sak för att främja intresset för kunskaper är att diskutera hemma. I min familj har vi alltid pratat och diskuterat massor, politik och andra ämnen. att ha högt i tak och främja ett bra diskussionsklimat tror jag är bra.

Jag tror helt enkelt det är viktigt att alltid finnas där och umgås med sitt barn, det låter nog banalt men jag tror det är lätt att man som förälder "fastnar i annat" och inte blir så engagerad (även om man är en toppenförälder).
Att man finns där, gör saker med barnen och framförallt inte gör det till så mycket tvång utan till något som faktiskt kan vara roligt.
Sedan tror jag också det är väldigt viktigt att inte försöka styra in barnen på någon bana, när barnen kommer upp i tonåren och ska välja vidare ska de ju faktiskt inte behöva studera vidare om de inte vill.
Alla vill inte gå vidare till högre studier och jag tror det är viktigt att visa att det inte spelar någon roll... 

Viktiga punkter bör vara ett skapa en positiv känsla kring läsande och problemlösning. Jag tror nästan det är viktigare hur du är än vad du gör med barnet. Att du visar att om man stöter på något så ska man inte ge upp för lätt, att det är kul att lära sig saker. Jag vet flera som fick med sig från hemmet att skolan är tråkig, läsa böcker är tråkigt, matematik är tråkigt, ja att allt som inte var rena nöjen och krävde lite ansträngning var tråkigt. Att om man hade en uppgift som man inte klarade av direkt så la man den bara på hög och väntade tills någon annan kunde fixa den.

Lär barnen att kunskap är grunden till hela världen, att det är något positivt att t ex vara professor i matematik. Att den personen har kämpat och slitit hårt men nu kan något som de flesta inte kan. Många har svårt att förmedla den bilden, med idrott är det enklare verkar det som. De flesta verkar ha enkelt för sig att föreställa sig att Zlatan har jobbat hårt med fotbollen för att komma dit han var, de skulle gärna vara Zlatan idag. Men väldigt få skulle vilja vara en professor i matematik. Många som inte alls är intresserad av fotboll kan drömma sig bort och önska att de var riktigt bra på fotboll och tjänade mycket pengar på det och men nästan ingen kan drömma så om t ex matematik som jag sa.
Det tycker jag du ska fokusera på mycket, att prata positivt och stort om smarta människor. Poängtera att de inte är födda så utan det har kommit genom hårt arbete, att ingen fattar allt direkt utan måste öva för att bli bra.

Finn olika intressen, späd vidare på det. Ämnen är oftast sammanvävda, dvs. matematik och bild kan exempelvis vara nära kopplade till varandra.
Lyssna på barnet och försök att undvika tänk som "rätt eller fel".