Förälder med psykisk ohälsa

sitter i en liknande aits som dig, fast jag är i bara i början av allt, ska ansöka om ensam vårdnad, barnens pappa beter sig lika som din före detta, fast han har vart agressiv mot mig med, så jag är rädd för han och barnen vill inte va hos han. jag råder dig att ta kontakt med familjerätten och berätta att det inte funkar, då borde han väl kunna få överbevakad umgänge?..tror jag hoppas det ordnar sig för dig:)

Jag är separerad sedan 2 år med en man med psykiska diagnoser. Mycket av det du skriver stämde in på honom förutom att han hade ett boende. Jag gjorde aldrig en orosanmälan och trots att han åt upp mig vid umgänge och utövade psykisk misshandel så stod jag ut för barnens skull. När vi sedan hade hittat ett umgänge som funkade så fick han ett större lugn. Han är fortfarande inte en förälder som kan/vill/bör ha barn mer än några timmar men det blir bättre. Hur medveten är han om sina problem? Hur mkt vill han ha barnet? Finns några anhöriga? Går det alls att prata med honom? Om du inte vädjar till ditt eller barnets välmående utan hans hur funkar det? När man mår psykiskt dåligt att det oftast otroligt svårt att se till någon annans mående eftersom man har fullt upp med sig själv. Då kan det ibland funka att hitta ett sätt som funkar för den personen men även för er (barn och den andra föräldern). Vi har hittat ett bra sätt trots stora problem i början...

Soc frågade mig om umgänget med barnets pappa skulle vara bra för barnet. Är det det för ert barn?

Soc sa även till mig att om jag skulle tycka att umgänge mellan far och barn inte var bra så skulle de stödja mig i detta beslut, det tycker jag lät bra och hoppfullt. Hur det nu skulle gå till i praktiken vet jag dock inte.