Flytta till en "okänd" stad med barn?

Vi flyttade 25 mil, rätt mycket närmre gamla vänner men dom ser vi nästan mindre av nu än innan...

Du skriver inte vilken ålder dina barn är i.

Dagis hjälper ju till lite å iaf ser man folk... Ett tips där är å stanna vkar lite vid hämtning eller lämning...

Vi har båda jobb där man inte träffar så många i vår egen ålder...

Först bodde vi i lägenhet å då lärde vi inte känna så många.

Nu bor vi i ett villaområde å dagis i närheten så det känns som vi lär känna fler å fler, grannar, dagiskompisar osv...

Men d är inte lätt.

Min tanke är: vad flyr du/ni ifrån?

Det är sant, att barnen nog får väldigt mycket i skolan. Vänner och liknande. Barnen går i lågstadiet respektive mellanstadiet. Barnen är alltså inte väldigt små, men för små för att vara ensamma hemma om det skulle vara något. Det är inte så att vi i nuläget har barnvakt ofta, men tex på eventuella julfester med jobb och liknande tycker vi det är trevligt att kunna gå tillsammans. Det är väl inte hela världen egentligen, det med barnvakt. Det vi tänker på mycket är relationen till mor- och farföräldrar. Som det är nu, så bor vi bara ca 10min ifrån dom och vi träffas väldigt ofta. Dom är en väldigt stor del i våra och främst i våra barns liv. Både jag och maken är vana från när vi var små att ha nära till mor- och farföräldrar, med undantag för min farmor och farfar som bodde ca 20mil från oss och även om vi hälsade på ibland, så hade vi inte alls samma kontakt som jag hade med mormor och morfar. Det kanske vi inte hade haft ändå, det kanske inte berodde på avståndet.. jag vet inte..

Vad vi flyr från.. ja, arbetslöshet kan man väl säga. Jag är i nuläget arbetslös, men har fått erbjudande om ett jobb i en stad ca 70mil från där vi bor nu. Maken har också i sin tur fått erbjudande om ett jobb där, inom samma företag som han jobbar nu. Ett bättre betalt jobb. Jobbet jag blivit erbjuden är mitt absoluta drömjobb och jag skulle inte kunna jobba med det där vi bor nu.

Det känns väldigt svårt, för tiden tickar och vi måste snart bestämma oss.

Ingen fler som har några erfarenheter att dela med sig av?

Vi har flyttat långt pga arbete, det har gått bra och vi trivs.

Jag har aldrig gjort det du frågar om, men har tänkt på det....

Okej, hur har det gått med relationer mellan barnen/barnet och mor- och farföräldrar? Flyttade ni närmare dom eller längre ifrån? Hur ofta träffar ni dom?

Var det lätt för barnen/barnet att anpassa sig i den nya staden? Och för er, med arbetsplats och kollegor osv.?

Oj många frågor, vi flyttade från släkten den största delen av släkten, närmare några andra Vi är inte "umgås med släkten"-människor. Vi har aldrig använt släkten som barnvakt. vårt barn har endast träffat sina mor/farföräldrar när någon av oss har varit med.

Vår tonåring är anpassningsbar, hans syskon hade redan lämnat där vi bodde innan, så inte heller de bodde kvar.

Jag och sambon hade inga problem att trivas på våra nya arbeten. Jag kan lugnt säga att den arbetsplatsen jag har nu har varit den absolut trevligaste jag varit på. Sambon trivs väldigt bra på sitt arbete också. Tonåringen längtar till gymnasiet, då han hamnar med "jämnsmarta" (han är trött på skoltrötta klasskamrater som förstör för andra)    

Vi har aldrig riktigt tänkt tanken tidigare, då vi alltid trivts ganska bra här. Nu blev det dock helt plötsligt väldigt riktigt och vi funderar natt och dag känns det som för att komma fram till hur ska vi göra.

Ja, jag ber om ursäkt. Jag/vi är bara så förvirrade i allt det här. Vi vet inte hur vi ska göra, hur vi ska tänka. Tack så väldigt mycket för att du orkar ta dig tid att svara. Det uppskattas! :)

Vi har gjort det. Vi flyttade till ett annat land med bebisen. Och allt har gått jättebra:) tyvärr ser vi inte släkten så ofta men när vi ses så får vi massa kvalitets tid! Så ta chansen och flytta och skulle det gå åt skogen kan ni alltid flytta tillbaka ! Lycka till:)

Vi flyttade från Lund, där vi hade sonens mormor, farföräldrar, massor av farsyskon och vänner till London där vi i stort sett inte kände någon. 

Min man fick vänner genom sitt jobb. Jag som är hemma har fått vänner genom sonen. Hans klasskompisars föräldrar och sådär, och sedan genom Facebook och Familjeliv, har gått på många fikaträffar med okända från internet

Vi betalade för barnvakt. Frågade sonens klasskompisars föräldrar om de visste någon man kunde lite på som barnvakt, och det fanns det. Men vi väntade ett bra tag med att ha barnvakt, så att vi var säkra på att han kände sig trygg i den nya miljön.

För sonen har det inte varit några problem med vänner, men han var ju yngre när vi kom hit. Han var 3,5 när vi flyttade, 4 när han började på dagis och 4,5 när han började i skolan. Nu är han 7.

Relationen till släkten där "hemma" är väldigt bra fortfarande, trots att han var så ung när vi flyttade. När vi kommer tillbaka är det som att ingen tid alls gått, han tyr sig direkt till både mor- och farföräldrar och vänner och andra släktingar. Men vi har varit väldigt noga med att prata om de där hemma, ha dem i "det dagliga samtalet", om vi t.ex. går och simmar så pratat vi om hans farbror Martin som ju älskar att simma, är vi hos läkaren så pratar vi om farmor som är läkare osv. De finns liksom alltid med. Min mamma kommer flera gånger om året och hälsar på också, men vissa hälsar inte på alls, och han har lika bra relation till dem.

Vår son åker hem 2-3 gånger om året. Vi åker en gång gemensamt som familj och sedan brukar min man åka en omgång med honom och jag en omgång. Oftast någon vecka på våren och så en lite längre vistelse på sommaren. Vi har bott utomlands fyra jular, en av de jularna har vi firat i Sverige.

Kan tillägga att sonen tidigare träffade sin farfar 2-3 gånger i veckan, sin farmor ungefär varannan dag och sin mormor varje dag i stort sett.

Han har även farsyskon på både farmor och farfars sida som är lika gammal som han själv är, där den ena gick i samma dagisgrupp som honom själv.

Vi var alla väldigt tighta, och jag tror att det har bidragit till att relationen fortfarande är så bra. 

Vad har ni bestämt er för TS?:)

Vi har, efter väldigt många om och men, bestämt oss för att inte flytta. Vi trivs trots allt alldeles för bra här för att det ska vara aktuellt för tillfället. Kanske vi får en till chans en dag och tar den då, men tills dess är vi nöjda och glada här :)