I väntan på att sambon blir redo

Skönt att man inte är ensam!
Min sambo har ett fast, väl betalt jobb och jag är arbetssökande för tillfället. Blir det inget jobb efter sommaren så blir det absolut skola istället. MEN! Jag har bebisar och gravida överallt i min närhet.. Längtan blir inte mindre direkt..

Vårat förhållande är otroligt stabilt och vi har gått igenom mycket tillsammans men min sambo vill inte planera. Han är så fast vid ålder, han vill ha barn när han är typ 28 säger han, iaf innan 30. Jag vill gärna ha mitt första innan jag fyller 25, om jag ens kan bli gravid vill säga. Men han vet helt säkert att han vill ha barn och då med mig. Så jobbigt att inte få min röst hörd i frågan för varje gång det kommer upp så blir det irritationer.. Jag tycker det är viktigast att det känns rätt, han tycker det är viktigast att man är tillräckligt gammal.. Jag tror dock att han bara är rädd att vara "först i gänget" på hans sida av vännerna (på min sida ligger vi i princip sist).

Jag sa, för längesen, att jag inte tänker proppa i mig hormoner så om han inte vill ha barn så får han stå för skyddet. Så när han är redo så är det bara för honom att skippa kondomen, hoppas man inte behöver längta allt för länge! ;)

Lycka till för er andra, håller tummarna för att det ska bli bebislycka för er iaf! ;D

Ahlmen

Äldre 20 Mar 23:15

#19

Ja, jag jobbar på att låta honom tro att han får bestämma ;) männen vill ju gärna tro att det är de som kommer på allt!

Kvinnlig list är ju bästa knepet! ;)

Ahlmen

Äldre 23 Mar 09:21

#21

Som läget är just nu, när vi pratar om att "olyckan" faktiskt kan vara framme så säger han att abort är enda alternativet. Men jag känner honom och jag tror inte att han skulle vilja det när det väl kommer till kritan ändå! ;)

Haha, ja så det är n

Ahlmen

Äldre 23 Mar 09:21

#22

Det får nu bli den nya planen! Kvinnlig list! ;)

Ahlmen

Äldre 15 May 10:37

#33

enlitenlängtan skrev 2013-05-10 21:08:24 följande:

Jag och min sambo hade en diskussion för ett par månader sen om detta igen och han upplevde att jag tjatade på honom lite och att det gjorde att han kände sig ännu mer osäker. Jag själv har inte upplevt det men nu vet jag ju vart han står iaf och vi bestämde då att vi ska skippa åldern och gå på känslan för att det ska vara så rättvist som möjligt för oss båda. Han höll med mig om att det viktigaste i detta beslut är ju att man ska känna sig redo, eller ja, mer känna att man kan tänka sig in i rollen. Jag blir lycklig varje gång han tar upp ämnet, det händer oftare nu, och när vi tillexempel är ute på stan eller så så är det alltid han som stannar och kikar på bebissaker. Kanske är det inte allt för långt kvar ;) Hoppas att din sambo också kan kasta åldern åt sidan! Ha en diskussion om det hela och försök honom att inse att åldern inte har någon som helst betydelse egentligen, det handlar ju om hur man känner inför det beslutet. Kram och lycka till!

Ahlmen

Äldre 15 May 10:50

#34

Va fasen xD hade skrivit värsta inlägget och så kom bara "citatet" med.. Iaf! Jag hade, för ett par månader sen, en diskussion med min sambo om det här med ålder och kompromisser. Det tog en stund men sen till slut så kom vi fram till att vi ska skippa ålder och kompromiss och bara gå på känsla istället. Vi kom överens om att det viktigaste inte är ålder utan att man kan tänka sig in i rollen som förälder och att båda känner sig redo att ta det beslutet. Han sa då samtidigt att han tyckte jag hade tjatat på honom, vilket jag absolut inte har upplevt själv, och att han därför kände sig mer osäker. Nu eftersom diskussionen så har jag försökt hålla mitt bebisprat till ett minimum och jag märker faktiskt att det nu istället är han som tar upp ämnet mer och mer, snacka om lycklig tjej då! När vi är ute på stan tillexempel så kan han gå fram och kika på bebissaker och han kan bli lite rörd av att se minimini kläder osv. Förmodligen så har det hjälpt och pressen har släppt så jag hoppas att det inte ska dröja allt för länge men han ska få den tid han behöver iaf utan tjat från min sida :). Huvudsaken är ju iaf att han faktiskt vill bilda familj med mig, och det är han helt säker på. Skönt att åldersspärren är borta för oss iaf, det lugnade mig också. Hoppas alla som har det problemet kan lösa det. Kram på er!

Ahlmen

Äldre 26 May 09:29

#38

Rebban skrev 2013-05-25 21:31:55 följande:

Vill dela med mig av ett annorlunda sätt att diskutera detta med att skaffa barn med sin partner. Jag gjorde nämligen klart för min man (dåvarande pojkvän sedan 2veckor tillbaka) när vi träffades att jag ansåg att om man efter 5 års förhållande var osäker på giftermål eller barn så var det nog inte rätt person man var tillsammans med. Att leva i förnekelse i 10 år och sen börja leta efter den "rätta" skulle aldrig vara min melodi. Vi är nu gifta och väntar barn. Han har sagt i efterhand att det jag sa i början av förhållandet fick honom att tänka till och fundera över hur han såg sin framtid. Han tyckte det var skönt att jag delade med mig av mina åsikter i ett tidigt skede men att jag sen inte nämnde det igen utan lät honom tänka/ känna efter själv. Efter ca 3 år kom hans längtan efter barn men min dröjde 6 år. Har uppfattningen att de flesta gör tvärt om och håller tyst om barnlängtan och sedan efter X antal år börjar tjata, köpa hem bebiskläder mm. Tror rent allmänt att det är svårt att inte verka tjatig när man börjar längta efter barn. Tänk på detta då många män reagerar med att "fly" när de känner sig pressade. En killkompis lämnade sin tjej sedan 4 år tillbaka när hon började tjata och köpa bebissaker. Han angav inte detta som anledning utan sa att han upplevde att hon blivit helt psyco av barnlängtan. En sån ville han inte skaffa barn med även om han fortfarande var/är kär i henne. Tror det hade kunnat sluta annorlunda om hon inte tjatat hål i huvudet på honom...

Rätt smart, men jag tror samtidigt att om man blir tillsammans i en ung ålder så tänker man nog inte på familj så jättemycket och kan nog inte tala om det så tidigt. Jag själv har varit tillsammans med min sambo i snart fem år, jag var 17 när vi träffades. Däremot så är det väldigt, väldigt vanligt att skaffa barn väldigt tidigt där jag kommer ifrån så många av mina dåvarande vänner hade faktiskt redan barn då. Jag visste att jag ville bli en ung mamma men inte än på ett par år. Men precis som du, så började vi tidigt att prata om framtiden och allt vad det innebar och då även barn såklart. Och i mitt fall, fyra och ett halvt år senare, så känner jag att det var helt okej att prata om det igen. Däremot så tycker jag kanske det är lite överdrivet att köpa hem massa grejer innan man ens planerar en graviditet. Att bilda familj är ju något man är två om och om jag då skulle springa och köpa hem massa bebisgrejer så skulle det ju självklart skrämma min sambo (och till och med mig själv). Men alla är ju olika och gör olika! :)

Ahlmen

Äldre 6 Oct 21:48

#94

Jag sa till min sambo att "nu slutar jag med mina piller så nu är det ditt ansvar att skydda dig". Vi har använt kondom i ca 2-3 år nu och det funkar. Men hoppas verkligen på att vi kan skippa den också snart ;)!

Han blir mer och mer öppen för det och häromdagen så dog jag lite inombords när vi pratade om att bilda familj och han förklarade hur ingen ska få röra hans dotter i framtiden, det ska minsann bli en riktig "pappas-tjej"!

Fick riktigt kämpa för att hålla emot lyckotårarna :')! Men ÄNDÅ så får man hela tiden höra att det är aaaalldeles för tidigt!

Ahlmen

Äldre 7 Oct 17:41

#100

Zazou skrev 2013-10-07 10:34:26 följande:

Så har jag också det.. När vi pratar om barn är det alldeles för tidigt och det ena med det andra måste fixas först. När något av det fixas kommer han på något annat som vi måste ha ordnat först. Listan tar aldrig slut. Samtidigt kan han prata med andra om hur han ska uppfostra sina barn, vad dom ska heta osv. Snacka om whiplash. Men när vi ensamma pratar igen är det den oändliga checklistan som gäller. Puh

Sån var min sambo först men nu har checklistan inte kommit på tal på väldigt länge. Det är bara mer att det finns massor man måste göra först som typ resa osv. Innan var det jobb, boende, bil, sparkonto osv. Dock så känns det som om allt vi planerar inför framtiden nu är inriktad mot familj för hans skull också. Vi köpte en ny bil i helgen, en kombi som också är en av Sveriges mest sålda familjebilar, detta var hans val. Han pratar också om det här med hus och vi har diskuterat hur vi ska göra om vi bor kvar i vår lägenhet och han har själv kommit med förslag på hur spjälsäng och skötbord ska möbleras in osv.

Men när vi väl pratar om att ta det beslutet att börja försöka så kommer du upp små saker som är viktigt att göra först osv. Men framförallt just tiden! Han säger hel tiden att runt 28 är lagom osv. Mina argument är då att varför ska vi bara ta hänsyn till hur han vill ha det? Man får ju mötas halvvägs.

Mitt i alla argument osv så tror jag ändå att han värms upp till tanken på att få bli pappa.

I väntan på att sambon blir redo

INNEHÅLL