I väntan på att sambon blir redo

Känner igen det här så väl... 
Det som är bra är att vi i vår relation länge varit öppna med att vi båda vill ha barn, och att jag vill kunna bli en ganska ung mamma. Vi började prata barn efter 6 mån tror jag. Den stora frågan är NÄR vi ska skaffa barn! Där tycker vi lite olika. Och när tanken på att det skulle kunna ske snart rotas sig i mig, är det svårt att tänka på nåt annat...  Och då känner jag att det lätt blir "tjatigt". Jag måste lugna mig för jag vet ju iaf att han VILL ha barn med mig. Så nån gång kommer det ske. Betedde mig halft hysteriskt förra veckan när det var det enda som upptog mina tankar i kombination med PMS-hormoner som gjorde mig till en labil överkänslig barnhysterisk kvinna. Inte så kul att umgås med kanske. 

Jag är kvar i tråden. Men barntankarna har lugnat sig lite. Jag (eller vi) vill fortfarande börja försöka i höst, men jag tänker inte på det lika frenetiskt och vi bråkar inte om det längre.

Alldeles nyss sa sambon att han kände sig lurad när jag berättade att jag hade ÄL-sekret dan efter vi körde oskyddat i helgen. Han frågade vad jag skulle göra om jag blev gravid nu... Eh... what, har han inte förstått vid det här laget att jag vill behålla...? 

Hej alla. Nu börjar jag noja (som vanligt) kring/efter ÄL att jag är gravid. Trots att vi inte ens försöker. Åh så trött på mig själv! Jag blir nog mest glad, trots att vi inte börjat försöka än, medan min sambo blir orolig och känner sig lurad...
Har inte noterat ÄL än, borde komma när som helst. Vi brukar avbryta men gjorde inte det förra lördagen, som var 2 dagar efter mens. Det borde ha varit lugnt enligt min app, men kollade kortaste perioden jag haft det senaste året och med den beräkningen var det två-tre dagar innan ÄL... (i så fall har jag missat notera ÄL- därav att min sambo känner sig "lurad")

Ska ut ikväll, men kan inte slappna av... Vågar inte dricka. Känns som att risken är oerhört låg att jag är gravid, men berättade min oro för min sambo och han tyckte jag skulle avstå alkohol om det fanns minsta chans att jag är gravid... Så jag gör nog det (avstår). Men då är jag orolig ändå istället. Hade tänkt slappna av den här månaden ju!! :(

Om det var till mig: Ja vi vill båda behålla. Hade du frågat för 5 mån sen hade jag sagt att han hade velat att jag gjorde abort.

Nojar vidare för nu hade vi oskyddat igår igen. Nu borde han inte känna sig lurad eftersom det var han som "gjorde bort sig". Så om min period är kort: chans att bli gravid. Om den är lång: chans. Om den är genomsnittlig: ingen chans. Vi har pratat sen han sa att han kände sig lurad eftersom jag ev. räknat fel på ÄL (är ju eg. omöjligt att få 100% korrekthet av att räkna genomsnitt!) - så nu känns det mer ok. Vi är båda på det klara med att det kanske blir bebis i närtid.  Annars blir det det i höst iaf. Om allt går enligt planerna. Och då får jag njuta av mitt sista sommarlov som barnfri. 

Förstår det. Hoppas din man "ger med sig" om ett tag.  Han kanske behöver fundera ett tag på det. Vill du i så fall ta reda på kön i förväg eller vänta till förlossningen?

Jag frågade sambon rätt ut igår kväll om han ville göra abort om det blir barn nu. Så jag vet säkert vart han står. Han sa "Nej, det tycker jag inte. Men det är inte så att jag hoppas att du är gravid nu". Lite tråkigt att höra eftersom en (stor) del av mig hoppas det! Men samtidigt förstår jag honom, vi har ju pratat om att vänta till bättre tillfälle.

Inget test här men känner av mensvärk så mensen är nog på G imorrn eller övermorrn. Har den inte kommit då så testar jag på torsdag.

Tack för det, tyvärr kom mensen idag men det känns helt ok. Vi väntar några månader som vi kom överens om. Jag har ändå förlikat mig med känslan att vänta. :) Så njuter vi av sommaren med allt vad det innebär, vin mm.

Glad sommar tjejor! 

Tack. Så tänker jag också och hoppas att det blir så!! :D

Vilken solskenshistoria! :D Blir lycklig av att läsa.  Grattis!

Gud vad roligt! Hoppas han vågar ta det stora beslutet fullt ut! Det är ju iaf på rätt väg nu. Kul! 

Jag drar mig ur från den här tråden, för min sambo är mer övertygad än jag i dagsläget. I oktober vet jag säkert om nån av oss vill avvakta, för det är då vi har planerat att börja försöka. 

Kram på er och lycka till med era karlar.  

Vad jobbigt för dig. :( Har hängt tidigare i denna tråd men nu har vi bestämt oss för att börja försöka så jag kunde inte vara lyckligare. :D Men det tips jag kan ge till dig är att ni måste prata! Annars kan det dröja länge innan han tänker om, han är ju helt inne på sin egen planering som inte innefattar barn... (just nu) Men det är svårt att prata utan att TJATA... :/ Så förvänta dig inga förändringar snabbt, men prata mycket och uttryck dina känslor och hur mycket du vill ha barn inom en snar framtid. Då ger du honom en chans att veta hur du känner och fundera för sig själv. För det tar tid att ändra sig i ett så pass stort beslut som barn. Ett förslag kan ju vara att diskutera p-pillren för att du vill komma i fas med din kropp. Så kan preventivmedlet få ligga på hans ansvar ett tag...

Jag håller tummarna för dig. Jag skulle nog också vara sugen på att sluta med pillren. Men berätta det för din sambo. Ni måste prata annars kommer ni aldrig komma överens och du kommer fortsätta må dåligt. Då är det mycket bättre att han vet det och kan stötta dig och kanske förstå dig. Även om ni inte håller med varandra om framtidsplanerna... 

Se hur länge han kan hålla det löftet...  Men bra att du pratat med honom, lagt korten på bordet. Hans reaktion är ganska förståelig, han blev nog lite överrumplad. Även om det låter väl hårt. Men som sagt, det var nog bara en spontankommentar från hans sida.