Inlägg från: PHofie |Visa alla inlägg
  • PHofie

    I väntan på att sambon blir redo

    Jag har varit i samma sits som du. Nu vet jag inte om du är det fortfarande. Men min man sa när vår son var 10 månader att han inte kommer vilja ha fler barn. Mitt livs stora dröm är en stor familj med ca. 4 barn. Dom två år som gått sedan jag fick hans besked har varit dom värsta i mitt liv! Dom bästa också i och med det barn vi faktiskt har, men jag har aldrig mått så dåligt. Och då har jag ändå en hel del bagage att gråta över. Det här var min dröm som jag inte trodde nån kunde ta ifrån mig! Oj så naivt av mig! Men jag kan helt ärligt säga att hade min man berättat för mig redan innan vi fick vår son att han bara kommer vilja ha ett...då hade jag helt ärligt gjort slut. Min dröm om en stor familj är för stor. Dock är det inte lika lätt att bryta upp med nån som man har ett barn tillsammans med. Inte när man fortfarande älskar varandra. Det skulle innebära att jag gav upp 50% av min tid med min son. Det klarar jag inte.

    Så jag har gråtit, gått in i flera omgångar depressioner, gått i terapi och bara fortsatt kämpa mig fram genom två fruktansvärda år! Nu börjar jag komma ut på andra sidan och vi planerar faktiskt att snart sätta igång och försöka bli med barn igen! =D Ni kan ju gissa om jag är lycklig! Jag vet inte om det är till någon tröst, men förhoppningsvis får ni andra också igenom er önskan!

  • PHofie
    spelin skrev 2013-06-26 21:10:02 följande:
    Vilken solskenshistoria! :D Blir lycklig av att läsa. {#emotions_dlg.flower} Grattis!
    Tack! Det känns underbart! Vi är i full gång med bebisverkstaden nu så nu är det bara att hoppas att väntan blir så kort som möjligt. =)
  • PHofie
    enlitenlängtan skrev 2013-06-26 21:35:18 följande:
    Hej tjejer!
    Jag vet att det är ett tag sen jag skrev i den här tråden och att ni är många som skrivit som inte fått svar, men idag är en dålig dag och jag orkar nog mest fokusera på det här inlägget. Igår kväll fick en av mina bästa kompisar sin efterlängtade son och jag känner mig helt ur fas.
    Jag är överlycklig för hennes skull och ser verkligen fram emot att få träffa honom, men samtidigt har jag känt mig gråtfärdig hela dagen idag och gick hem och grät efter jobbet. Jag är så ledsen och avundsjuk, skulle ljuga om jag sa något annat...
    Min sambo la sig bredvid mig och gjorde sitt bästa för att trösta, men ingen av oss sa ett ljud på säkert över en timme. Vi har redan pratat om det så många gånger, han vet varför jag är ledsen och var jag står i frågan och han är fortfarande inte redo, så vi bara klappade på varandra och tittade på varandra lite då och då. Så skönt och samtidigt så frustrerande. Till slut frågade han om han kunde göra något som kunde få mig att må bättre, men så länge han känner likadant gällande barnfrågan så kan han ju inte göra så mycket alls :(
    Jag har så mycket i mitt liv att vara glad och tacksam över, ändå känns mitt liv som skit idag. Känner mig inte motiverad till något, vill bara lägga mig i sängen och gråta ögonen ur mig. Såna här dagar känns det som om det aldrig kommer bli min tur. Jag kan inte se hur min sambo någonsin kommer känna sig redo, det känns som om han alltid kommer svara samma sak när jag frågar och det gör mig så sjukt ledsen :(
    För två månader sedan sa han att han kan tänka sig försöka om ett år, men det är bara tio månader kvar och de senaste tio månaderna har han inte ändrat sig alls. Varför skulle han helt plötsligt göra det nu?
    Jag förväntar mig väl egentligen inget svar, känner bara att jag måste få skriva av mig.     
    Jag förstår verkligen att din kompis förlossning får dig att dippa! Det är hemskt när andra får något som man själv så otroligt längtar efter och kanske inte kan få pga. någon annan o inte sig själv. Jag tyckte det var så sjuuuukt jobbigt när jag mådde som sämst och min man tvärvägrade. Jag kunde knappt känna glädje utan avundet tog över väldigt mycket. =( Och jag kunde också börja gråta och gråta i flera timmar om jag fick besked om att någon kompis var gravid eller så. Då var det samma tystnad mellan mig och mannen eftersom han så väl visste att han var anledningen till att jag grät.. =(

    Hoppas du mår bättre snart igen!! Och han kan absolut ändra sig! Men jag förstår om du inte vågar hoppas för mycket, det gör inte jag heller trots att min man har ändrat sig nu. Jag är hela tiden livrädd att han ska ändra sig igen och säga nej. Håll ut!!!!
  • PHofie
    hime89 skrev 2013-08-13 22:38:33 följande:
    Lite status uppdatering.
    Min sambo ändrar sig hela tiden.
    Det började med 5 år
    sen blev det 1-2 år
    och nu är vi nere på 6 månader.

    men jag tycker fortfarande vi ska börja redan nu för jag har svårt att bli gravid.
    och börjar plugga till hösten och det är som förskollärare.
    Att sitta och prata om barn hela dagarna  och med tanke på att min depression är till 70% för att jag vill ha barn så mycket så känns det som jag inte kommer klara skolan.

     mycket tankar i huvudet.
    försöker inte läsa för mycket här på familjeliv.
    men kan knappt vara på fb för alla mina vänner lägger upp sina söta bebis bilder hela tiden. 

    hoppas det går bra för er 
    Kul att du ska läsa till förskollärare, det gör jag med. Och under hela min första termin stod min man fast i sin åsikt med att han aldrig kommer vilja ha fler barn. =/ Visst pratar man om barn, men väldigt lite bebisar. Och man pratar ju inte så mycket om barn som om pedagogik kring barn. För mig blev det min räddning att börja plugga. Jag lärde känna så fina vänner och nu är det jag som vill skjuta på bebisverkstan.. =P Så det kan bli. Jag menar inte att det kommer bli så för er, men jag tror det kommer hjälpa din depression att komma igång med något du är intresserad av. Jag älskar att plugga nu och längtar tills skolan drar igång igen!! ;)
  • PHofie
    hime89 skrev 2013-08-19 19:16:40 följande:
    Fick precis reda på vad jag ska få i julklapp ^^ 
    eller ja för mig blir det som en julklapp.
    efter jul men innan nyår vill min sambo börja vår bebisverkstad.

     
    Grattis!!! Det är det bästa du kan få gissar jag!! Eller jag kunde knappt tro det var sant när min sa att han ville ha fler barn och han hade ändrat sig. Det tog lång tid att smälta. Men nu känns det jättebra!! =) Grattis!! Och God jul då! ;)
Svar på tråden I väntan på att sambon blir redo