I väntan på att sambon blir redo

Jag förstår din frustration! Jag är där själv, eller så här är det. Jag blev tillsammans med min pojkvän för snart ett och ett halvt år sedan och kände redan då att jag vill ha barn med honom, aldrig känt så tidigare för mina ex så det var riktigt speciellt.. Vi har pratat en del om det, och han var tydlig från början att vi måste nog vara tillsammans ett tag i alla fall.. och ju längre förhållandet gått ju säkrare har vi blivit på att det är med varanadra vi vill skaffa barn och bilda familj.. Men för ett par månader sen så slutade jag med mina p-piller av olika anledningar och har mått så sjukt bra, det var som att jag hittade mig själv igen och sexlusten(!) jag säger bara det, så sugen som jag är nu har jag inte varit på flera år.. haha.. Men åter till barn längtan.. jag börjar också känna mig "gammal" fyller 24 i maj och han blir 29 i juli och min lilla klocka tickar jätte högt. tankar om att jag kanske inte kan få barn har smugit sig på mig flera gånger, och vi har pratat om det också och han tror inte sina öron men man ska inte ta för givet att man kan bli med barn..
Nu har jag börjat med mina p-piller igen och hoppas att jag inte ska behöva äta dem alltför många månader (max 3), för han har själv sagt, om ett par månader, när husköpet är klart ska vi försöka, men det kan dröja flera månader innan jag ens blivit av med alla tillskott som p-pillrena medför.. så det var med lite sorg i hjärtat jag tog det första pillret för några dagar sen.. Men det känns inte så långt borta ändå, vi pratade senast igår om hur många vi ska ha, han vill ha två och jag tre.. till och med namn har vi funderat på! Haha.. Så nära men ändå så långt borta

Jag hoppas du får din kille att tänka om snart. Använd din kvinnliga list

Jaa de vill ju gärna få känna att de är herren i huset och bestämmer, men så är inte fallet många gånger.. Och de vill sällan höra hur det egentligen gick till, de vill som du säger gärna tro att de kommer på allt :)
Men hur skulle han ställa sig om tex det skulle råkas hända att ni blev gravid, låt säga att kondomen går sönder. Skulle han direkt säga att abort är den enda utvägen eller kanske han skulle förlika sig med tanken att ni ska bli föräldrar? Eller om ni någon gång i stridens hetta glömmer kondomen och det blir en bebis?
Vi kvinnor måste hålla ihop! tillsammans ska vi lura dem så de tror att det var deras idé från början

Gud vad det hunnit hända mycket sen jag sist skrev! och min längtan är helt obeskrivligt stor, mina två bästa vänner väntar barn till hösten och det känns som att det kommer bli ett riktigt babyboom år i år, för jag tycker jag ser bebis magar vart jag än vänder mig..
Har slutat med p-pillrena efter rent utsagt 9 hemska veckor med mens och mellan blödningar så det finns inte ett slut.. Så äntligen är jag fri från dem.. Alltså, vi har försökt använda kondom men, det förstör lite kan jag tycka och sen så är det inte lika skönt.. tycker vi i alla fall..
Vi pratar rätt ofta om barn.. men samtidigt försöker jag att inte tänka på det, för då blir jag stressad och när jag blir stressad då blir det bara pannkaka av alltihop. 1:a juli flyttar vi in i huset och jag hoppas lill verkstan ska börja, helst nyss.. men det är inte så enkelt med en kille som jobbar borta rätt mycket och jag jobbar heltid just nu..
Skönt att han äntligen kanske bestämt sig.. fast ett år känns som en evighet ska du se att tiden går fort.. Hantverk är väl ingen dålig sysselsättning om det får dig att tänka på något annat för stunden? jag försöker tänka på allt annat mitt mellan, alla bebis magar och vänner, inredning, ska ge mig i kast att bygga matbordet vi ska ha i köket i vårt hus så det upptar lite av min tid och energi, plus att jag har ju hunden våran som jag ägnar all ledig tid åt i princip.. :)

Kraaam

Ajdå då har du med andra ord inte heller haft det så lätt.. Jag hade såklart en massa andra symtom också förrutom blödningarna men hade nästan kunnat ge vad som helst för att slippa dem.. Men skönt att det är över nu..
Aha okeej, jag har alltid tyckt att de verkar läskigt med spiral, tänk om den lossnar och åker runt i kroppen typ.. Nojig som jag är.. Tack! det kan vara värt att testa dem i framtiden om det blir så att vi kommer att använda kondom..
Jaa jag känner det jag också, för man blir lite smått tokig av att gå runt och längta och tänka på bebisar..
Neej vi har ju inte det :( Jag har inget fast jobb än, men jobbar ändå mycket, vikarierar inom äldreomsorgen och han ska spara sina semester dagar till i höst då älgjakten kör igång.. Men det känns ändå riktigt bra att veta att han kommer vara hemma de närmsta månaderna..

Och just nu vet jag inte om jag är skengravid eller vad! har haft alla möjliga symtom, illamående, ont i ryggen, uppsväld,typ mensvärk,ett rent utsagt hemskt humör, ömma och svullna bröst, hade även någon form av blödning ganska exakt en vecka före min mens som skulle kommit idag men inte infunnit sig än.... Den varade i ca 3 ½ dag och det blödde inte som min mens brukar blöda så jag blev lite misstänksam.. har inte tagit något test än för att jag hoppas ju att det ska vara ett Pluss... Är så rädd för att jag ska bli besviken.. men har inte mensen kommit tills på onsdag kanske jag måste ta ett test? eller vad tror du?

Har du tagit något test än eller är det "för tidigt" ännu? :)
Hoppas du får det svaret du hoppas på! Han har ju några månader på sig att vänja sig och börja längta efter att få bli pappa!
Lycka till!

Okeej, men hoppas den uteblir då och att du kommer plussa!Håller tummarna här borta... :)

Jaja okeej.. Men då är det väl okej antar jag :) Ha en toppen bra sommar och njut, det kan vara er sista ensamma sommar på länge länge

Underbar och ledsam dag! Min allra bästa vän i hela världen har i natt fått en liten flicka! jag är så himla glad för hennes skull men kan säga så här att mitt självförtroende sjönk till under 0 med det.. Det känns som att jag aldrig kommer kunna bli gravid.. allt känns jätte trist när jag tänker på min egna situation..
Min sambo är ialla fall stöttande men vill inte tynga ner honom med allt det som snurrar i huvudet..
Vill bara kunna känna mig glad och hoppfull.. men just den här stunden känns inte så munter.. nu blev det varken en fråga eller något vettigt, behövde bara få skriva av mig lite grann.

Gud vad skönt att höra att jag inte är ensam om att känna lite sorg mitt i glädjen..
Läste dina andra inlägg, bla annat det där han sa att det inte blir något sex, det är ju lite tarvligt av honom kan jag tycka, det är väl inte bara ditt ansvar att skydda dig? Eftersom han inte vill ha några barn än så faller det på honom att se till att använda kondom, eller köra med avbrutet sex (men med den metoden finns det inga garantier att det inte skulle råka hända, men i alla fall).

Nu är det så här att jag är till 80% säker på att jag är gravid! trodde inte mina ögon när jag var på toa några dagar efter äl och fann att det kom lite rosa på pappret, tänkte först till min förfäran att mensen blir 10 dagar för tidig... men nu har det gått nästan 5 dagar sen dess och inget mer.. och jag fortsätter ha symtom som väldigt ömma bröst, ont i tjejmagen (stickningar)och molvärk, som växtvärk i höfterna, metallsmak i munnen.. och väldigt bubblig mage... sååå, jag hoppas hoppas det är en liten en! Min sambo vet inget än så länge eftersom jag vill vara 1000% säker innan jag släpper bomben, har BIM på söndag så vi får se :)

Hoppas alla ni andra här får börja verkstan snart, vi hoppas på en/flera bebisar 2014 :)
Kraaam

Bra att han förstår dig så pass långt.. många killar tror att när de bestämmer sig för att de vill ha barn så händer det direkt, men riktigt så enkelt är det inte..

Taaack fina du!! Jaa det känns underbart, pratade med BM nu för ett litet tag sen och hon sa att hon ville att jag skulle vänta med att komma förbi dit tills mensen uteblivit, så förhoppningsvis kan jag ringa dit i början på nästa vecka och säga att den inte kommit än, hopppppppas!!
Yees, vi har inte haft skydd sen i Maj(?) tror jag.. Men det tar antagligen ett tag för kroppen att återfinna sin rätta takt, så har det varit för mig i alla fall..

Jaa det hoppas jag för din del ska ske snart!! Skickar lite boozt till dig.. :)
Neej de gör ju inte det.. haha,, men man kan ju inte begära det heller av dem.. Förstår dig, det blir som att börja om på nytt.. så var det för mig också, hade ätit p-piller sen jag var arton till 23, och det var som en helt annan människa när alla hormoner kom i chack.. så du kanske träffar dig själv när du är "avgiftad" det gjorde jag.. :)

Taack så jätte mycket! ligger nu lågt på den här tråden fram tills jag får veta om det hänt eller inte, kan meddela det senare :) Till alla er som bearbetar era karlar säger jag ge inte upp! de kommer att ge med sig såsmåningom :)Usch, det är ju det värsta man kan tänka sig.. att inte kunna få barn.. men SandraB1985! deppa inte ner dig! försök att vara positiv :)
Kraaaaam!