I väntan på att sambon blir redo
Jag och min sambo är/ har varit i samma situation... Han har barn sen tidigare och jag längtar så det gör ont... Det är drygt att leva med barn, men inte få vara med hela vägen.... Han har sagt att han "inte är lika främmande" för det, men hade han fått välja så vet jag att han gärna skjutit på det i 1-2 år. Dock tog min förståelse och mitt tålamod slut och jag satte ner foten. Jag frågade vad han gjort om det blivit av misstag och han sa att han hade velat behålla det. Jag ifrågasatte det eftersom han inte är redo och hans svar var att då får han ju göra sig redo. Så menade jag på att det är dags att göra dig redo. Jag tänker inte vänta mer nu. Han blev lite förvånad för han menar att vi sagt att vi inte ska stressa, men jag känner att jag väntat tillräckligt. Jag vill inte vänta i ett år och om han inte kan ge mig vad jag vill ha nu, så får jag hitta någon som vill det... Mina känslor är lika viktiga som hans och därför måste man i dom lägena hitta en kompromiss som båda känner sig nöjda med... Efter att jag satt lite press på honom gick han med på att sätta en tidpunkt för att släppa p pillerna och han säger att det känns bra. Säkert inte så för alla, men jag tror min mest är rädd för att ta steget. Rädsla för att misslyckas med "ännu en mamma" eller kanske att bli sårad... Rädd för att stå ensam med 2 barn? Jag har frågat om detta, men han säger att det inte är så... Men jag förstår sååå väl och jag ropar inte hej förrän vår bulle är i ugnen :) Vill du får du gärna pm a...