Inlägg från: Längtanevig |Visa alla inlägg
  • Längtanevig

    I väntan på att sambon blir redo

    Jag och min sambo är/ har varit i samma situation... Han har barn sen tidigare och jag längtar så det gör ont... Det är drygt att leva med barn, men inte få vara med hela vägen.... Han har sagt att han "inte är lika främmande" för det, men hade han fått välja så vet jag att han gärna skjutit på det i 1-2 år. Dock tog min förståelse och mitt tålamod slut och jag satte ner foten. Jag frågade vad han gjort om det blivit av misstag och han sa att han hade velat behålla det. Jag ifrågasatte det eftersom han inte är redo och hans svar var att då får han ju göra sig redo. Så menade jag på att det är dags att göra dig redo. Jag tänker inte vänta mer nu. Han blev lite förvånad för han menar att vi sagt att vi inte ska stressa, men jag känner att jag väntat tillräckligt. Jag vill inte vänta i ett år och om han inte kan ge mig vad jag vill ha nu, så får jag hitta någon som vill det... Mina känslor är lika viktiga som hans och därför måste man i dom lägena hitta en kompromiss som båda känner sig nöjda med... Efter att jag satt lite press på honom gick han med på att sätta en tidpunkt för att släppa p pillerna och han säger att det känns bra. Säkert inte så för alla, men jag tror min mest är rädd för att ta steget. Rädsla för att misslyckas med "ännu en mamma" eller kanske att bli sårad... Rädd för att stå ensam med 2 barn? Jag har frågat om detta, men han säger att det inte är så... Men jag förstår sååå väl och jag ropar inte hej förrän vår bulle är i ugnen :) Vill du får du gärna pm a...

  • Längtanevig
    enlitenlängtan skrev 2013-06-26 21:35:18 följande:
    Hej tjejer! Jag vet att det är ett tag sen jag skrev i den här tråden och att ni är många som skrivit som inte fått svar, men idag är en dålig dag och jag orkar nog mest fokusera på det här inlägget. Igår kväll fick en av mina bästa kompisar sin efterlängtade son och jag känner mig helt ur fas. Jag är överlycklig för hennes skull och ser verkligen fram emot att få träffa honom, men samtidigt har jag känt mig gråtfärdig hela dagen idag och gick hem och grät efter jobbet. Jag är så ledsen och avundsjuk, skulle ljuga om jag sa något annat... Min sambo la sig bredvid mig och gjorde sitt bästa för att trösta, men ingen av oss sa ett ljud på säkert över en timme. Vi har redan pratat om det så många gånger, han vet varför jag är ledsen och var jag står i frågan och han är fortfarande inte redo, så vi bara klappade på varandra och tittade på varandra lite då och då. Så skönt och samtidigt så frustrerande. Till slut frågade han om han kunde göra något som kunde få mig att må bättre, men så länge han känner likadant gällande barnfrågan så kan han ju inte göra så mycket alls :( Jag har så mycket i mitt liv att vara glad och tacksam över, ändå känns mitt liv som skit idag. Känner mig inte motiverad till något, vill bara lägga mig i sängen och gråta ögonen ur mig. Såna här dagar känns det som om det aldrig kommer bli min tur. Jag kan inte se hur min sambo någonsin kommer känna sig redo, det känns som om han alltid kommer svara samma sak när jag frågar och det gör mig så sjukt ledsen :( För två månader sedan sa han att han kan tänka sig försöka om ett år, men det är bara tio månader kvar och de senaste tio månaderna har han inte ändrat sig alls. Varför skulle han helt plötsligt göra det nu? Jag förväntar mig väl egentligen inget svar, känner bara att jag måste få skriva av mig.     

    Känns som det är jag som skrivit detta.... Vi har exakt samma problem... Så fort jag visar en bild på en nyfödd som nån fått eller berättar att nån är gravid så stålsätter han sig för han vet att inom en timme e det bråk o tårar.... :(
Svar på tråden I väntan på att sambon blir redo