• Alexi

    Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)

    Jag blev bara nyfiken på hur ni agerar i följande situation. Det är inte så att jag tror att vi gjorde något fel utan när vi var mitt i satt jag och reflekterade över hur vi bemötte det och hur andra gör.

    Son på två år och två månader. Pratar bra. Har sista tiden kommit rakt in i trotsåldern eller vad man nu ska säga, i alla fall väldigt mycket egen vilja, mycket utbrott när han inte får som han vill osv.

    Fredag kväll. Familjemysmiddagen står på bordet, ljusen är tända och lite vin är upphällt i glasen. Alla (två föräldrar och två barn på 2 och 4 år) sätter sig vid bordet för att äta. Tvååringen ledsnar snabbt på att sitta där, smakar inte på maten (han är oftast helt ointresserad av middagen på vardagarna nu i januari efter jullovet), dricker mjölk i några omgångar. Besticken kastas på golvet och sen vill han ner och kräver tv, favoritprogrammet. Vi vill absolut inte ha tv på i det läget, både för att han ska lära sig att inte gå från bordet för att se på tv men också mycket för att då skulle fyraåringen direkt lämna bordet utan att äta klart och också vilja se på tv.
     
    Sonen vrålar, och vrålar och vrålar. Vi förklarar att vi äter, håller oss helt lugna, försöker föreslå lekar han kan göra på olika sätt osv, helt ointressant - han vrålar. Vi börjar bli less, inte minst fyraåringen som tycker det är jobbigt när lillebror skriker. Vi föreslår att tvååringen kan gå in i annat rum och skrika så att vi ska slippa höra och prövar att lyfta ut honom i hallen vilket dock inte funkar.
    Pappan provar att lägga sig på mattan tättintill sonen och ge närhet och lugna, funkar en liten stund men sen vrålas det igen. Säkert 20 min totalt. Efter en lång, lång stund lyckas något (kommer inte ens ihåg vad, storasyster som börjar leka tror jag) avleda honom och lugnet är återställt och barnen leker bra en stund. Middagen åts ju dock under detta vrålande och stämningen fullständigt bortblåst. Fyraåringen blir ju också lite ledsen av hela situationen och vill mest sitta i knäet.

    Hade ni gjort något annorlunda? Några kloka tips?

     

  • Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)
  • La Lola

    Jag hade satt på TVn o hade båda barnen velat sitta där o äta hade de fått det.
    Rätt eller fel? Så hade vi gjort hursomhelst. Här äter Hedda ofta framför TVn o det gjorde Alma också som liten.


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Makrame

    Jag är inte så principfast så jag hade nog satt på tv:n och även låtit 4-åringen se och äta där. Dålig förälder kanske, jag vet.. ;)

  • Nyfiken gul

    Frågan är ju vad ni egentligen ville uppnå? 

    ville ni att han skulle äta eller vad handlade allt om?

    Jag har lärt mig den hårda vägen att mat är inget man ska kriga om - oavsett.  För att skapa lugn och harmoni och få alla att njuta har jag dukat middag framför tv:n för dom två små så har dom fått mysa och äta i lugn och ro och fått känna sig lite speciella och utvalda och få möjlighet att känna sig "stora" och har kanske då också sluppit gnäll om mat.

    Är det fredag så är det.  Sitta o äta middag med familjen på fredagsmys har ni många år framför er att göra på.  


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Ramborg

    Hm. Min unge är bara ett och ett halvt ännu, jag försöker förbereda mig mentalt för sånt här...

    Som jag tänker nu tror jag att jag skulle stängt dörren till matrummet och inte låtsas om utbrottet. Han är välkommen att vara med inne hos oss, om han pratar i normalt tonfall.

    Men om jag ska vara realistisk misstänker jag att jag skulle ge mig och sätta på tv.n för att få äta i lugn och ro...


    42.
  • mandelblomma

    instämmer med de övriga två talare. hade låtit barnen titta på TV och äta maten då. För det blir ju liksom inget mysigt som ni gjorde heller för någon.

  • Alexi
    Nyfiken gul skrev 2013-02-01 20:52:41 följande:
    Frågan är ju vad ni egentligen ville uppnå? 

    ville ni att han skulle äta eller vad handlade allt om?

    Jag har lärt mig den hårda vägen att mat är inget man ska kriga om - oavsett.  För att skapa lugn och harmoni och få alla att njuta har jag dukat middag framför tv:n för dom två små så har dom fått mysa och äta i lugn och ro och fått känna sig lite speciella och utvalda och få möjlighet att känna sig "stora" och har kanske då också sluppit gnäll om mat.

    Är det fredag så är det.  Sitta o äta middag med familjen på fredagsmys har ni många år framför er att göra på.  
    Vi ville absolut inte få honom att äta, det bråkar vi inte om. Vi brukar säga åt barnen att de får gå och leka om de vill när de ätit färdigt, de behöver ju absolut inte sitta med oss. Så det enda vi ville var väl att han inte skulle vara arg/ledsen och att vi skulle få lite matro. Vi lät äldsta äta framför tv:n som 1-2-åring en period då hon var så extremt svår med maten och det var så skönt när vi kämpade bort det, det vill vi inte ha igen. Mellanmål och ev mys/fika får de äta i soffan men inte mat. Vi vill inte ha mer tv än vad de redan ser på, tvn hade stått på mellan hemkomsten från dagis fram till middagen var klar ungefär. Så vi har en hård regel om tv-paus runt middagen och efter.


  • Alexi
    Ramborg skrev 2013-02-01 20:53:37 följande:
    Hm. Min unge är bara ett och ett halvt ännu, jag försöker förbereda mig mentalt för sånt här...

    Som jag tänker nu tror jag att jag skulle stängt dörren till matrummet och inte låtsas om utbrottet. Han är välkommen att vara med inne hos oss, om han pratar i normalt tonfall.

    Men om jag ska vara realistisk misstänker jag att jag skulle ge mig och sätta på tv.n för att få äta i lugn och ro...
    Jag försökte ju att han skulle skrika i ett annat rum men han var helt klart för liten för det önskemålet...
  • Alexi

    Det jag tycker jag har lärt mig med våra barn är att grejor kring mat och tv så hysteriskt snabbt blir rutiner. Speciellt fyraåringen har hemskt svårt att ta att "det här är ett undantag". Så därför vill vi inte sätta på tvn och göra det just ikväll, då blir det bara tjafs sen kommande dagar.

  • mandelblomma
    Alexi skrev 2013-02-01 20:58:04 följande:
    Det jag tycker jag har lärt mig med våra barn är att grejor kring mat och tv så hysteriskt snabbt blir rutiner. Speciellt fyraåringen har hemskt svårt att ta att "det här är ett undantag". Så därför vill vi inte sätta på tvn och göra det just ikväll, då blir det bara tjafs sen kommande dagar.
    ok tja då får man nog ha såna fredagskvällar i bland som ni hade i dag.
    Om det är värt striden för er så är det ju :)
  • Nyfiken gul
    Alexi skrev 2013-02-01 20:56:07 följande:
    Vi ville absolut inte få honom att äta, det bråkar vi inte om. Vi brukar säga åt barnen att de får gå och leka om de vill när de ätit färdigt, de behöver ju absolut inte sitta med oss. Så det enda vi ville var väl att han inte skulle vara arg/ledsen och att vi skulle få lite matro. Vi lät äldsta äta framför tv:n som 1-2-åring en period då hon var så extremt svår med maten och det var så skönt när vi kämpade bort det, det vill vi inte ha igen. Mellanmål och ev mys/fika får de äta i soffan men inte mat. Vi vill inte ha mer tv än vad de redan ser på, tvn hade stått på mellan hemkomsten från dagis fram till middagen var klar ungefär. Så vi har en hård regel om tv-paus runt middagen och efter.


    Okej, jag förstår  -  då är mitt följdsvar:  Då hade jag eller barnets pappa tagit sig tid och satt sig ner och tröstat och gett barnet uppmärksamhet tillräckligt länge för att gråt och skrik skulle upphöra , i vår familj behöver man inte äta men man kan sitta med vid bordet som sällskap. Jag hade erjbudit en ask kritor och lite papper för att rita lite medan övrig familj äter färdigt och ingen behöver bli utanför och lessen. 

    jag hade helt enkelt aktivt jobbat på att få bort det lessna och arga och istället tagit tid av middagen för att få det lugnt igen. 
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
Svar på tråden Vad gör ni i en sån här situation (ilsken tvååring)