Frisk från bipoläritet?

Jag kan inte svara på din fråga, men jag blir nyfiken på varför du slutade tvärt med medicinen.
Var det i samråd med läkaren eller på eget bevåg?

Det finns ju en jävla massa siffror att sätta efter bipoläriteten någon är väll typ att man kan vara symtomfri i flera år och sen braka totalt utan anledning har jag för mej.

Jag blev gravid och under just den perioden hade min privatläkare gått i pension och jag hade ännu inte hunnit hitta en ny läkare så därför slutade jag på eget bevåg. Fick sedan missfall efter några veckor men eftersom jag kände att jag fungerade så bra utan medicinen så struntade jag i att börja med den igen. Det känns jättekonstigt för mig att känna mig frisk eftersom jag aldrig någonsin haft den känslan tidigare, så på ett sätt är det för bra för att vara sant. Men samtidigt känns det konstigt att se mig själv som bipolär när jag varit symptomfri så länge. Det känns så avlägset att jag någonsin skulle kunna må så dåligt igen.

För övrigt så var jag "bara" bipolär typ 2, dvs mestadels depressioner och aldrig riktiga manier som de flesta förknippar bipoläritet med.

Ja, du kan bli frisk. och är det nu. :) Anledningen till depressioner och manier är att balansen mellan dina signalämnen och hormoner är rubbad. Det är därför man skriver ut mediciner som på konstgjord väg ser till att balansen blir mer som den ska vara. Detta är dock lite som "konstgjord andning". Kommer man inte tillrätta med grundorsaken så får man i regel tillbaka samma problem efter en tid om man slutar med medicinerna. 

Jag fick diagnosen bipolär för flera år sedan. Jag är lika gammal som du, och har haft problem sedan lång tid tillbaka. För 1,5 år sedan kollade jag mina näringsvärden och insåg att jag hade stora näringsbrister. Jag fick kontakt med en näringsterapeut, lade om kosten, har ätit kosttillskott sedan dess och har idag bra värden. OCH - min bipolärdiagnos har tagits bort, jag är som en helt annan person. Stabil i humöret, glad, inga depressioner. 

Och varför? Jo, för att det är näringsbrister och problem i kroppen som gör att hormoner och signalsubstanser rubbas ur sin balans. Vi behöver näring för att kunna skapa signalsubstanser i rätt mängd i kroppen. Så det är DET som är grundproblemet, som alltid borde åtgärdas i första  hand, i stället för att äta mediciner.

Så min rekommendation är att du ser till att äta bra, ta D-vitaminkapslar september- maj, plus en multivitamin/mineral varje dag. Då ser du till att kroppen fortsätter behålla balansen nu även utan medicin. :)  

Intressant att du skriver det, för jag började med D-vitamintillskott någon vecka innan jag slutade med medicinen. Det är kanske det som gör att jag klarar mig så bra utan den. Fast jag har aldrig haft någon dokumenterad näringsbrist när läkaren kollat visserligen.

Det är jättebra att du är frisk idag verkligen. Men jag ser en fara i att du höjer vitaminer till skyarna. Självklart är det bra om man äter näringsrik mat och får i sig allt man behöver, det är inte det jag syftar på utan snarare att vitaminer är lösningen. Om det hade varit så hade det upptäckts för länge, länge sedan.
Tänk efter, bipoläritet är närbesläktat med schizofreni och det botar man definitivt inte med vitaminer.

Man kan snarare fråga sig om det handlat om bipoläritet från början eller att du kanske har en form som ger få eller inga skov. Men självklart, oavsett vilken sjukdom man har så mår man bättre när man inte har olika näringsbrister.

Ja det är självklart "konstgjord andning" något som är nödvändigt för att få en fungerande vardag. Den är lika nödvändig och "konstgjord" som gipset på den som brutet benet. Grundorsaken, varför det blir kemisk obalans i hjärnan, vet man inte ännu idag men det är många olika faktorer som spelar roll, bla genetiska. Därför kan man inte komma åt grundorsaken på samma sätt som man kan få folk att undvika bryta benen på farligheter i omgivningen.

Alla människor som bor i norden får lägre nivåer av D-vitamin under vintern eftersom vi får i oss så pass små mängder via maten. Kroppen kräver starka UVB-strålar för att kunna skapa dagsbehovet av D-vitamin. Finns mycket studier kring detta och det är mycket troligt att du mår bättre av att du börjat med tillskott. Så det är hur bra som helst. :) 

Men du - om vitaminer och mineraler ökar nivåerna av signalsubstanser. Och om mediciner gör samma sak - vilket är då bäst för kroppen, tror du? 

Problemet med den konventionella vården är att man oftast strävar efter de enklaste lösningarna som kräver minst av vårdarna. För att ta ett exempel - Sobril. Det är en medicin som stimulerar GABA-receptorerna i hjärnan. Frisättning och högre nivå av GABA verkar lugnande. Problemet med sobril är bara att effekten är tillfällig och att man blir beroende av den för att upprätthålla den högre GABA-nivån. 

En annan lösning är att lägga om kosten och äta tillskott som på naturlig väg gör att kroppen på egen hand bildar mer GABA på sikt. Det tar tid, det kräver mycket av patienten och det kommer inte att ge den där stora "GABA-kicken" som sobril ger. Läkare har sällan tillräckligt med kunskap kring detta tyvärr (man pluggar nästan ingen näringslära på läkarlinjen). Har själv diskuterat detta med min läkare och det blev snarare att hålla lektion för honom och han tycker att det jag gör är superbra. 

Sen får man ju gå till grunden på en nivå till, såklart. Och fråga sig själv - varför har jag näringsbrister och vad kan jag göra åt det? Detta är ju något som till viss del beror på genetiska faktorer som du nämner. I vissa fall kanske man har problem med näringsupptaget på grund av en födoämnesintolerans som man inte känner till, eller något annat. Detta är något man behöver hjälp med att reda ut, och ska man ta stora doser vitamintillskott så bör man kolla upp sina värden så att man inte tar överdos av något. MEN - en multivitamin/mineral innehåller små doser av många näringsämnen och är en "extra boost" som vem som helst kan ta helt utan fara. Det man ska vara försiktig med är att ta stora doser av enskilda näringsämnen utan att veta vad kroppen egentligen behöver. 

Det låter ju som att du på allvar tror att alla sjukdomar i hjärnan kan botas med rätt näringsämnen. Du fattar att det är fel, va? Frågan är ju om TS alls var bipolär när det försvann av sig själv.