Hur går jag till väga för ensam vårdnad?

Jag fattar att det är superjobbigt ta men det inte på nåt sätt en unik sits du är i. Testa gärna att stämma han på vårdnaden men som det låter så är det bortkastad tid och pengar för det krävs mer

Men vad krävs för att man ska få ensam vårdnad då?

Han har ju sagt rakt ut till mig att han inte vill ta del av det men samtidigt så vill han inte bli av med vårdnaden. Jag förstår inte varför det är så viktigt för honom att stå som vårdnadshavare när han inte gör det han ska?
Som det är nu och som det alltid har varit så har han ALDRIG gjort någonting för sina barn annat än att ha haft umgänget under helgerna. Jag och andra involverade personer anser att det är hans ansvar/plikt att vara delaktig i att hans dotter får den hjälp hon behöver och då kan man tycka att det är extra viktigt då han står som vårdnadshavare för henne och ska göra allt som står i sin makt för att hon ska få den hjälp och stöd som hon behöver. Nu så motarbetar han ju istället genom att inte dyka upp och att gå emot rekommendationerna vi fått.

Efter första mötet på Bup så frågade han inte ens hur det hade gått och har fortfarande inte gjort det. Han sa att det var min skyldighet att berätta för honom trots att han också skulle gått dit men hittade på en dålig ursäkt för att slippa. Vi kan knappt prata med varandra utan att hamna i bråk och jag är så trött på att alltid behöva förklara varför inte han vill närvara. Det var över 5 år sedan vi separerade och jag känner fortfarande att jag måste vara som en jäkla mamma för honom.;-(

Men problemet med t ex sockerintaget kvarstår då vårdnad och umgänge inte är samma sak.

Även om du får EV så fortsätter hans umgänge som vanligt.
Om det är så att kontakterna med myndigheter/sjukvård/BUP/skola hindras för att pappan inte vill skriva på papper om vård/utredning etc så ökar dina chanser till EV.  

Han är inte beredd att slåss för någonting egentligen. Anledningen till att han gick från varannan till var tredje helg var för att barnen dels missade mycket fritidsaktiviteter/kalas osv och dels för att ungarna tar flera dagar på sig att varava ner efter att dom varit hos honom. På dagis kunde personalen se precis när dom hade varit iväg för dom var som tokiga. Att trycka i en massa godis och inte ha några regler för ett barn med Adhd är farligt. Han blev lite småsur precis när jag sa det men har inte haft några invändningar sen. En förälder som inte är närvarande och som inte kommer till de viktiga möten på BVC och Bup och som bara tar för givet att han alltid kan komma undan vill jag inte ska vara vårdnadshavare för mina barn. Han gör ingenting för att hjälpa till eller underlätta.

Han är inte beredd att slåss för någonting egentligen. Anledningen till att han gick från varannan till var tredje helg var för att barnen dels missade mycket fritidsaktiviteter/kalas osv och dels för att ungarna tar flera dagar på sig att varava ner efter att dom varit hos honom. På dagis kunde personalen se precis när dom hade varit iväg för dom var som tokiga. Att trycka i en massa godis och inte ha några regler för ett barn med Adhd är farligt.
Han blev lite småsur precis när jag sa det men har inte haft några invändningar sen.

En förälder som inte är närvarande och som inte kommer till de viktiga möten på BVC och Bup och som bara tar för givet att han alltid kan komma undan vill jag inte ska vara vårdnadshavare för mina barn. Han gör ingenting för att hjälpa till eller underlätta.

Ok. Jag får väl stå här som en idiot resten av barnens uppväxt då!
Men helt ärligt, är det inte hans skyldighet lika mycket som min att infinna sig på möten/läkarbesök etc som involverar dotterns framtid i och med att hon kommer att bli tilldelad en diagnos och kommer att vara i behov av ganska mycket extra hjälp både i skolan och hemma?? Hon kräver väldigt mycket redan nu och jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli när hon börjar i skolan.
 
Jag pratade med honom senast idag och vi hamnade i luven på varandra som alltid annars. Han anser inte att det är hans skyldighet eftersom barnen bor hos mig. Jag tar hand om allt annat som har med dagis/skola och övriga vardagssaker men i det här fallet då det handlar om en diagnos och hennes framtid så tycker jag att han har ett ansvar som förälder men det anser inte han som sagt.

Suck...

Jag personligen är bara glad att slippa träffa den idioten efter allt han har gjort mot mig/oss. Jag vill inte att han ska ha vårdnaden eftersom han inte vill engagera sig och inte har någon koll, inte frågar hur det går för barnen osv. Han visar ett totalt ointesse för dom. När han t.o.m skippar rekommendationer så har det gått för långt. Han är ett praktarsle.
Man kan göra så gott man kan och ställa upp för sina barn i den mån det går trots att man inte är boendeförälder.

Jag tycker inte ens att han har rätt att träffa barnen när han bara tror att han kan hoppa över viktiga saker. Är man vårdnadshavare så ska man ta sitt ansvar när man blir kallas oavsett vad. Vad hade hänt om inte jag hade möjlighet att gå på mötena, att jag låg på sjukhus eller vad som helst om han inte förmår sig att gå dig och göra det som står i hans plikt som förälder??

Jag är arg för att han alltid kommer undan så lätt. Han hotar och misshandlade mig, sätter mig i skuldfälla, står med en kniv och ska skära halsen av mig när jag vill göra slut och kommer undan. Han kan inte ens ta sitt ansvar när det händer en sådan här sak och Bup skickar kallelser till honom. Tydligen så kan vissa människor komma undan med allting. DÄRFÖR är jag så arg!

Jag har ALLTID tagit allt ansvar, har haft barnen i 5 år utan hans hjälp så nog visste jag mycket väl vad jag gav mig in på när jag ville ha var tredje helg istället för varannan. Helst av allt så vill jag inte att han ska träffa barnen alls för jag litar inte på honom. Jag vill att han ska ta sitt ansvar, det är inte bara att sätta barn till världen och sen bara kunna skita i dom och lämna över allt ansvar på mamman.