Min bästa vän dog för 1 år sedan idag :(
Hej, vet inte riktigt vad jag ska börja skriva om, men den här dagen är lite svår för mig att hantera. För ett år sen dog en av mina bästa kompisar. Jepp just denna dag 5e februari.
Ska ge er en liten kort inblick i vår relation så ni har något att greppa.
Vi träffades en sommardag. Jag och några vänner satt vid ån och delade några bers. Minns dagen rätt tydligt när jag tänker tillbaka, alla var på glatt humör, fanns mycket söta tjejer ute i sina sommarkläder, folk badade i ån, ja det var helt enkelt sommar.
Ett gäng tjejer kom förbi oss och slog sig ner och snackade lite skit. Bjöd dom på bers såklart och snacket var igång. En utav tjejerna var speciellt intressant, tyckte hon var sjukt söt, go som fan, minns när hon log åt mina skämt.
Brunett, lite blyg, jävligt humoristisk och sjukt glad, snäll varm. Underbar människa. Jag riktade in mitt fokus på henne och vi gick iväg själva en stund och lämnade våra polare åt sig själva. Minns jag gick med henne en bit bort till andra sidan vägen och visade henne några bilder ifrån min mobil som hon tyckte var coola heh.
Har för mig att vi satte oss på en bänk och vet att jag bytte nummer med henne. Jag skulle ha fest nästa dag så jag bjöd in henne och sa att hon gärna fick ta med sina vänner dit också, vilket hon tyckte lät som en bra idé.
Festen blev av och hon kom dit med samma humör som när vi hade setts första gången. Sjukt go tjej som sagt, det blev en del historier och öl och natten slutade med att vi sov ihop.
Dagen efter var hon rätt blyg men jag insisterade på att hon skulle med mig ut och spela badminton, hah vetifan men hon hakade på fastän hon inte ville antar jag. Minns hur nervös och klumpig hon var när vi spelade. Inte direkt intresserad. Men fick henne att skratta en del när jag skämta om hur värdelös hon var på att träffa "bollen". :)
Vi inledde kort efter det en relation som höll nära på 2 år. Sen fick jag jobb utomlands, jag ville ut och leva singel igen. Efter en jävla massa bråk bröt vi upp ifrån varandra, jag stack iväg och jobba.
Vi hördes inte av förrens ett år senare. Var tillbaka i min gamla stad och hon hade fått nys om detta och sökte upp mig. I början var det rätt stel stämning men vi började snacka gamla minnen och bröt isen rätt kort därpå.
Vad jag inte visste om, hade inte lagt någon energi på vad hon sysslat med efter uppbrottet, var att hon hade en ny pojkvän. Inget som jag brydde mig om utan var bara glad att hon äntligen gått vidare. Vet att hon försökte göra mig svartsjuk men jag visste ju att hon inte var världens mest självsäkra person så tog det med en nypa salt.
Här efter börjar vi komma till slutet...
Jag gillade henne väldigt mycket som vän trots alls, så i "smyg" hängde vi ibland i min lägenhet och glodde på film. Hade så mycket gamla minnen och skit som jag ville prata om att det bara blev så. Synd om hennes kille kanske men just då såg jag det bara som man lider inte vad man inte vet, och vi har trots allt haft en relation. Måste få umgås lite.
Jag märkte att hon gjorde en del anspelningar och närmanden under våra filmkvällar men vänligt men bestämt sa jag ifrån lite snyggt. Ville som sagt inte inleda något igen.
Vi höll på sådär ungefär en månad när hennes kille hade fått nys om alltihop, och tvärdumpat henne.
Hon kom hem till mig helt hysterisk och anklagade mig för att jag förstört allt, visste inte vad jag skulle säga, lyssnade mest och sa att jag förstod. Hon blev rasande, sa att hon aldrig ville se eller höra ifrån mig igen, och att jag inte betydde något för henne.
Blev rätt så förbannad och slänge ut henne, ångrade mig senare på kvällen och skicka ett sms till henne. Minns inte exakt vad jag skrev men var ungefär något såhär.
Hej XXXXX
Sorry om det blev fel förut, men du lyssna noga nu. Jag älskar dig som fan, du är världens goaste tjej, jag vill helst av allt i världen fortsätta vara vän med dig. Jag vet att det är tufft att gå igenom det du gjort, men du kan inte ligga hemma och tycka synd om dig själv. Kom över hit så kan vi snacka och reda ut det där med din kille. Jag kan snacka med honom och förklara läget om du så vill. Gör vad som helst bara du inte flyr bort. Kom nu, jag går ner till ica och köper lite skit så länge.
Rätt kort därefter så fick jag ett sms att hon var påväg. Hade redan kommit hem ifrån ica.
Hon pratade ut om sin kille, sagt att han var en idiot, bla bla bla. Lyssnade och förstod henne som vanligt. Vi gick och la oss i min säng och jag höll om henne och trösta bäst jag kunde. Efter att hon var lite lugnare låg hon bara och höll om mig, men hon började smeka mig lite väl privat. Jag sa att jag inte tycker detta är någon bra idé, ville inte att hon skulle känna sig ratad igen just då så var extra varsam.
Just pga detta föll jag dit. Kunde inte motstå henne när hon var så ledsen, att hon skulle känna sig dissad nu var inget snack om saken.
Det var över rätt fort, och nu började hon tjuta som fan. Helt hysterisk och jag fick ta emot en jävla massa skit som jag än idag inte kan få bort ur skallen. Delar helst inte detta ens då jag är anonym.
Denna bit av mitt liv hade jag gärna sluppit få erfara. Hon drog kort efter detta galen ifrån min lägenhet, och anklagade mig för att jag inte stoppat henne när hon var så sårbar....
Två dagar efter detta utan någon kontakt trots att jag ringt och smsat säkert hundra gånger så hittade hennes moster och mamma henne död på en tablettöverdos i sin lägenhet.
Jag har gått till psykolog för detta och pratat ut om händelsen till alla jag känner nära. Försökt bearbeta den till max. För att kunna släppa detta och gå vidare. Var väldigt nedstämd och tömd på livsenergi ett tag efteråt.
Det känns som att det var mitt fel att hon tog sitt liv, även fast jag vet att hon mådde rätt dåligt stundtals kunde jag aldrig tro att hon skulle vara den som tog sitt liv.
Idag är jävligt tuff. Påminns av henne konstant. Om någon har några bra råd eller liknande skulle jag vara otroligt tacksam för all hjälp ni kan ge mig just nu.
RIP Gumman, glömmer dig aldrig och förlåt om du kan se det här någonstans, du vet att jag alltid tänker på dig.