Är min bebis otrygg?

jag är inte "klassisk ap" förälder enligt vissa i detta forum av kanske en massa anledningar. Men jag kan säga att jag nojade mycket över detta med min första son. Han kunde inte andas när ahn sov( pga laryngomalaci) så han var tvungen att sova på mage med andningslarm, och sov därför alltid i egen säng. Han/jag kunde inte amma så han var flaskmatad. Och jag ahde en förlossningsdepression som gjorde att han var mycket med pappan istället, och ibland även med mormor/farmor, fast då jag var i samma hus. 

Efter allt läsande på familjeliv var jag helt säker på att mitt barn var skadat för livet, otrygg och helt förstörd. Men nä då. Fyra år senare har jag en helt vanlig fyraåring, enligt vad jag och alla andra kan se/uppleva. Jag tror du ska försöka slappna av och itne tolka in en massa. har du en bebis som är nöjd och glad så är det ju faktiskt bra. Alla vill inte bli burna, alla sträcker inte upp armarna vid 6 månader ( det har inte mina barn gjort förrän senare) och att de har svårt att sova är ju inte ovanligt ( kolla alla nattningstrådar här på familjeliv!). hon kanske itne somnar när ni är där för att hon då hellre vill leka?

Så mitt råd är att vara så mycket med ditt barn som känns bra, gosa när han/hon vill det, trösta när det är ledset, natta i sängen som han/hon är van vid med den tröst som behövs så tror jag att du inte behöver oroa dig. Alla föräldrabarn relationer är ju inte identiska, för barn är inte alla lika.  

Tack för svar! Nae när man läser här så är man ju värdelös som förälder vad man än gör...

Det är omöjligt att säga om ditt barn är otryggt eller inte, hon är så liten ännu och sånt visar sig ofta inte förrän senare. Det jag däremot reagerar mot är att du lämnar ditt barn och sätter dig och äter i ett annat rum. Varför gör man så?

Mest för att köket är så litet. Och hon har ju varit för liten för att sitta i barnstol men nu kan hon ju sitta med i den. Så då har hon legat i sitt gym och lekt under den korta tiden.

Men vart har du läst alla dessa konstiga tecken på trygghet/otrygghet? Är det ens anknytning detta handlar om? Ett så här litet barn har inte ens utvecklat något anknytningsmönster ännu. Man testar anknytningsmönster tidigast kring 1 års ålder, eftersom de behöver ha genomgått ett antal utvecklingsfaser och stadier först innan man kan avgöra något sådant. Dock kan man se tidigt hos bebisar som är extremt försummade såklart, men det du nämner har ju inte ett dugg med detta att göra utan är snarare personlighetsdrag.

Däremot är det ju självklart bra om du börjar ge din bebis mer närhet, det främjar anknytning och ger trygghet så varför inte? Att tex äta i annat rum och lämna bebisen ensam låter väldigt onödigt i mina öron.

Ammar du eller ger du flaska? Ta till vara på matstunderna och ha ögonkontakt och mys extra mycket.

Ditt barn visar på din beskrivning inga som helst tecken på otrygghet. Det ska mycket till för att ett barn ska bli otryggt. Du kan vara helt lugn! Att sträcka upp armarna för att vilja komma upp i famnen redan vid 5-6 månaders ålder är inte speciellt vanligt, det kommer senare. Att inte jollra så mycket just nu är heller inget konstigt, hon verkar ju ha fullt upp med att upptäcka det motoriska, att rulla runt. Små barn kan bara koncentrera sig på en sak i taget. Däremot låter det som din lilla är en en självständig liten tjej, hon vill sova själv till exempel. Hon kommer nog att bli en kavat liten en framöver. Lik dig? Var du sådan som barn, bestämd? Eller hennes pappa?

Jag som skriver är till yrket psykolog och har många års erfarenhet så jag vet vad jag talar om. Slappna av och njut av din lilla "tuffa" tjej!

Hej och tack för ditt svar :). Nu är hon snart 10 månader och kryper. Nu tycker jag det är lättare att veta och känna av vad hon vill. Vill hon va nära kryper hon efter varenda steg jag tar. Känner hon sig nöjd kan hon sitta i 30 minuter och leka själv. Hon sover fortfarande i vagnen på dagarna, är den inne i mörkret somnar hon själv utan gnäll och gråt på Max 10 minuter, är vi ute, eller om jag vill att hon ska sova ute måste jag gå med vagnen lite för att hon ska sova. Somnar utan problem på kvällen, ensam i sin säng. Sover oftast hela nätter. Det jag funderar mkt på nu är att hon pussar och blir glad åt alla människor som kommer hem till oss. Det är ju vänner till oss så inget konstigt ned det, men hon kan ju inte känna igen en som vi träffat typ varannan månad sen hon föddes. Men hon smilar upp sig och busar och pussar på dom :). Medan jag som mamma får va glad om jag får en puss innan läggdags.