Är min bebis otrygg?

jag är inte "klassisk ap" förälder enligt vissa i detta forum av kanske en massa anledningar. Men jag kan säga att jag nojade mycket över detta med min första son. Han kunde inte andas när ahn sov( pga laryngomalaci) så han var tvungen att sova på mage med andningslarm, och sov därför alltid i egen säng. Han/jag kunde inte amma så han var flaskmatad. Och jag ahde en förlossningsdepression som gjorde att han var mycket med pappan istället, och ibland även med mormor/farmor, fast då jag var i samma hus. 

Efter allt läsande på familjeliv var jag helt säker på att mitt barn var skadat för livet, otrygg och helt förstörd. Men nä då. Fyra år senare har jag en helt vanlig fyraåring, enligt vad jag och alla andra kan se/uppleva. Jag tror du ska försöka slappna av och itne tolka in en massa. har du en bebis som är nöjd och glad så är det ju faktiskt bra. Alla vill inte bli burna, alla sträcker inte upp armarna vid 6 månader ( det har inte mina barn gjort förrän senare) och att de har svårt att sova är ju inte ovanligt ( kolla alla nattningstrådar här på familjeliv!). hon kanske itne somnar när ni är där för att hon då hellre vill leka?

Så mitt råd är att vara så mycket med ditt barn som känns bra, gosa när han/hon vill det, trösta när det är ledset, natta i sängen som han/hon är van vid med den tröst som behövs så tror jag att du inte behöver oroa dig. Alla föräldrabarn relationer är ju inte identiska, för barn är inte alla lika.