Låter utan tvivel på ångest, typ hälsoånget, Kanske generaliserad ångest. Lite katastrof tankar kring det mesta. Eller så är det mer åt hypokondri hållet. Rädd för att bli sjuk, när du ligger ner mår du sämre för alla dina tankar blir så påtagliga och du hör och känner ditt hjärta vilket i sig är läskigt om man redan är orolig. Vill nästan fly ur sitt eget elände liksom. Om du inte ammar längre skulle jag, men jag är inte läkare.. rekommendera något lugnade som sobril eller stesolid på lägsta dosen som du kan ta när du är hemma eller ha som en flytväst hemma för att lugna ner dig lite under 1-2 veckor. Givetvis ska du träffa en psykiatriker för detta som ser just dina problem. Om din ångest beror på tex GAD, Social fobi, Panikångest ihop med GAD eller annan diagnos finns det bra mediciner som i kombination med KBT och fysisk träning kan göra underverk. Tror många avskräcks eller talar så illa om mediciner för att dom antingen gått med det för länge utan KBT och egen fysisk träning och skapat sig ett fysiskt beroende av det lugnande tabletterna. Du blir inte helt väck på 2mg stesolid eller 5 mg Sobril. Men testa några gånger innan du är själv med bebisen så vet du ju hur du reagerar. Sedan är den initiala effekten starkare på en person som aldrig tagit denna typ av medicin innan så tröttheten klingar av efter en tid.
Däremot ska du försöka få tid för KBT och egen träning och inte äta den lugnade medicinen mer än ett par veckor och sedan kanske ha ett recept för säkerhets skulle som en livboj beroende på hur jobbig din ångest är. Sertrlin eller nån annan antidepressiv medicin tar tid innan den ger resultat och det är kanske inte alls det resultatet du behövde. Men mot just irrationell oro fungerar det och ofta mot flera andra fobier med.
Jag glorifierar inte dessa preparat men om det står mellan att må väldigt dåligt och ha en liten bebis som behöver närhet och en trygg miljö kan detta vara en temporär lösning. Har säkert skrivit tvärtemot vad andra tänker och det är ju svårt att veta hur precis din ångest ter sig men att gå till en läkare och be om en remiss till en psykiatriker tror jag på.