saralisa123

Äldre 8 Feb 11:09

59 svar

Hans barn gillar inte mig

Jag och min sambo lever tillsammans med min dotter 8 år. Han är på många sätt en bra bonuspappa. Nu till det som inte funkar. Han har två stora döttrar från ett tidigare äktenskap som bor i en annan stad, ganska långt härifrån. Problemet är att de aldrig kommer och hälsar på oss. De har aldrig varit i vårt hem och hälsat på.
Trots att vi bjudit in dem flera gånger och erbjuder oss att betala resan. Döttrarna har inte egna familjer än men pojkvänner och de gånger vi setts under de här sex åren är lätträknade. Tre, fyra gånger max.
Till saken hör också att vi varit ett par i fem år men bara sambos i cirka ett år. Så de har haft tid på sig att "smälta" mig om man säger så.

Min fråga är hur jag ska göra?

Ska jag försöka övertala tjejerna att komma hit eller ska jag bara släppa det här?
Min sambo och döttrarna har nästan dagligen kontakt på telefon och ses kanske fyra gånger per år. Då oftast hos gemensam släkting på annan ort..
Döttrarna har bra kontakt med sin mamma som bor i samma stad som dem. Till saken hör också att min sambo lämnade sin fd fru, dock kom jag senare in i bilden.
Tacksam för alla svar! Jag vill ju att vi ska kunna träffas naturligt. Inte som en familj, det inbillar jag mig inte, men ha en schysst kontakt.

saralisa123

Äldre 13 Feb 22:55

#11

svar till IAM:
Nej jag kan inte acceptera det, och känner att något saknas i vår relation.
Men min sambo tycker att jag hänger upp mig, och gör problem av något som inte är det. Enligt honom.

Jag gav honom länken till tråden men han reagerade genom att känna sig kränkt, och jag vet fortfarande inte om han läst den. Däremot har han börjat fråga sina döttrar lite oftare när de kommer ner. Och inte bara fråga utan ger dem lösningar på hur de kan komma hit.

Tjejerna skyller på en massa saker och han har hittills under åren köpt alla undanflykter. Har aldrig hört om tjejer som har så mycket tentor, jobb och krämpor som sätter käppar i vägen för en weekendresa. Men sambon har glädjande nog varit liten envis sista tiden och siktar på påsken, då de faktiskt kan ha lite framförhållning och planering. Vi får se. Jag tror att han får vara ligga på ännu mer om det ska bli av.

Jag hoppas hur som helst på det, så isen äntligen kan brytas. Det känns inte normalt att barn som älskar sin pappa så mycket som dessa två, kan välja bort att träffa sin pappa i hans nya liv under så lång tid. Det är ju en annan sak om de hade haft en dålig relation. Men den är allt annat än dålig. Dags att växa upp kanske och för pappa att våga ställa krav?

Och jag tror, ,långsamt men säkert att min sambo också börja tycka att det nog får bli lite action nu.

Iam

Äldre 7 Mar 13:38

#12

saralisa123 skrev 2013-02-13 22:55:06 följande:

svar till IAM:
Nej jag kan inte acceptera det, och känner att något saknas i vår relation.
Men min sambo tycker att jag hänger upp mig, och gör problem av något som inte är det. Enligt honom.

Jag gav honom länken till tråden men han reagerade genom att känna sig kränkt, och jag vet fortfarande inte om han läst den. Däremot har han börjat fråga sina döttrar lite oftare när de kommer ner. Och inte bara fråga utan ger dem lösningar på hur de kan komma hit.

Tjejerna skyller på en massa saker och han har hittills under åren köpt alla undanflykter. Har aldrig hört om tjejer som har så mycket tentor, jobb och krämpor som sätter käppar i vägen för en weekendresa. Men sambon har glädjande nog varit liten envis sista tiden och siktar på påsken, då de faktiskt kan ha lite framförhållning och planering. Vi får se. Jag tror att han får vara ligga på ännu mer om det ska bli av.

Jag hoppas hur som helst på det, så isen äntligen kan brytas. Det känns inte normalt att barn som älskar sin pappa så mycket som dessa två, kan välja bort att träffa sin pappa i hans nya liv under så lång tid. Det är ju en annan sak om de hade haft en dålig relation. Men den är allt annat än dålig. Dags att växa upp kanske och för pappa att våga ställa krav?

Och jag tror, ,långsamt men säkert att min sambo också börja tycka att det nog får bli lite action nu.

Oj, har missat detta!

Mäns egon är gigantiska. Han känner sig kränkt för att du tagit tag i en situation som egentligen han har ansvar för, och som han inte lyckats lösa. Låt honom vara bara :)

Annars hoppas jag verkligen att det kommer en ljusning nu!
Lycka till!

liv

Äldre 11 Mar 18:05

#13

JAg är ju av den åsikten att barn inte har några som helst skyldigheter att ingå i några nya bonusfamiljer. Varför skulle de vilja det de har ju en familj redan? Om de är direkt ohövliga mot dig är det ju absolut inte okej men om de inte vill ha kontakt med dig så är det någonting som du helt enkelt får acceptera...

Litet My

Äldre 12 Mar 16:22

#14

Jag är ett sånt där "barn" som inte vill umgås med pappas nya, varför? Jo jag känner inte att det finns någon anledning, de gånger jag träffar min pappa så är det utan henne. Jag är 31 år och känner att det i nuvarande situation och med tanke på hur de träffades inte finns någon som helst anledning för mig att träffa eller lära känna henne.

Lyckliga styvfamiljer

Äldre 14 Mar 15:06

#15

Hej alla fina kloka föräldrar :)

Jag heter Maria & driver det ideella projektet Lyckliga styvfamiljer

Vet hur tufft det kan va ibland att leva i bonusfamilj
så vill gärna hjälpa andra.

Nu på sön 17 mars har mitt projekt sitt sista event i Sthlm,
Ger er jättegärna 2 fribiljetter/platser var :) Finns i nuläget tot. 6 st.

Bara maila mig på info@styvfamiljer.se vid intresse
Mycket omtanke & kramar/Maria

Mer info finns på facebook
Bonusfamljer & Lyckliga relationer
www.facebook.com/events/469996179714666/&fref=ts

Dagen leds av relationscoachen Lennart Matikainen som har lång erfarenhet av detta ämne.
Vi snackar lagspel och hur man hittar gemensamma spelregler. Kommunikation & teamwork för glädje, lagspel & balans

saralisa123

Äldre 15 Mar 09:51

#16

Litet My skrev 2013-03-12 16:22:57 följande:

Jag är ett sånt där "barn" som inte vill umgås med pappas nya, varför? Jo jag känner inte att det finns någon anledning, de gånger jag träffar min pappa så är det utan henne. Jag är 31 år och känner att det i nuvarande situation och med tanke på hur de träffades inte finns någon som helst anledning för mig att träffa eller lära känna henne.

Hej Liten My: Tack för din åsikt.
Du skriver att "med tanke på hur det träffades" inte finns någon anledning för dig att träffa eller lära känna henne.
Hur menar du? Skilde sig din pappa pga av den nya kvinnan?

Ja, jag kan absolut förstå att det kan ha betydelse för hur relationerna utvecklas om ens förälder tex skilt sig från den andra föräldern för en ny man/kvinnas skull. Det tror jag är jättesvårt att brygga över.

Men om man som barn inte har något obearbetat med sin förälder, tex att man känt sig försummad, bitter, förbisedd eller bara klantigt behandlad av föräldern eller den nya partnern så tycker jag nog att man iaf kan nå fram till en hövligthetsnivå, där man vid vissa tillfällen umgås, även om man inte faller varandra runt halsen. Om man är vuxen vill säga.

Jag känner definitivt inte att jag behöver "nya barn" eller att jag har behov av att bli någon slags krystad bästa vän eller låtsas mamma. Nej för min del handlar det bara om att kunna träffas och umgås på ett okej sätt i alla fall några gånger per år.

saralisa123

Äldre 15 Mar 10:00

#17

liv skrev 2013-03-11 18:05:28 följande:

JAg är ju av den åsikten att barn inte har några som helst skyldigheter att ingå i några nya bonusfamiljer. Varför skulle de vilja det de har ju en familj redan? Om de är direkt ohövliga mot dig är det ju absolut inte okej men om de inte vill ha kontakt med dig så är det någonting som du helt enkelt får acceptera...

Hej Liv! Tack för din åsikt.

Klart jag accepterar det, men jag tycker det är synd. För det handlar om vuxna tjejer som borde se till att få en vuxenkontakt med sin pappa.

Min önskan är verkligen inte att skapa en slag bonusfamilj. Det kan kanske vara aktuellt om barnen i både läger är små. I det här fallet är det bara jag som har minderårigt barn, och min dotter har inget behov av bonussyskon som är så pass mycket äldre än henne. Men hon har blivit jätteglad när de nångång har ansträngt sig och köpt presenter till henne till exempel.

Frågan är vad som är ohövligt.
I min värld är det nog att inte visa tacksamhet när man till exempel får pengar eller presenter eller trevliga inbjudningar. Det är att ignorera eller vara sur när man träffas, fast man inte har gjort något.
Jag tycker också att det kan vara ohövligt att inte ge svar eller glida undan med svepskäl när ens far tar inititiativ till att man ska träffas. Då föredrar jag hellre ärlighet, att man säger att man inte vill och varför. Först då kan knutar lösa upp sig.

saralisa123

Äldre 15 Mar 10:10

#18

Iam skrev 2013-03-07 13:38:39 följande:

Oj, har missat detta!

Mäns egon är gigantiska. Han känner sig kränkt för att du tagit tag i en situation som egentligen han har ansvar för, och som han inte lyckats lösa. Låt honom vara bara :)

Annars hoppas jag verkligen att det kommer en ljusning nu!
Lycka till!

Så är det säkert att han känt sig lite kränkt och misslyckad då och då.
Nu ligger jag bara lågt ifrågan. Men en av dem verkar komma ner till påsk. Fåse om jag "vågar" vara hemma. Tack för lycka till:)

Iam

Äldre 15 Mar 10:18

#19

saralisa123 skrev 2013-03-15 10:10:12 följande:

Så är det säkert att han känt sig lite kränkt och misslyckad då och då.
Nu ligger jag bara lågt ifrågan. Men en av dem verkar komma ner till påsk. Fåse om jag "vågar" vara hemma. Tack för lycka till:)

Du SKA ju självklart vara hemma. Om du nu har tjatat på att dom ska komma till påsk, och din sambo jobbar hårt för det, och så kommer i alla fall den ena.. Vad sänder det då för signaler att du flyr fältet?
Nej, stanna hemma nu och visa vem du är och försök hitta en plattform att stå på tillsammans.

Iam

Äldre 15 Mar 10:20

#20

Litet My skrev 2013-03-12 16:22:57 följande:

Jag är ett sånt där "barn" som inte vill umgås med pappas nya, varför? Jo jag känner inte att det finns någon anledning, de gånger jag träffar min pappa så är det utan henne. Jag är 31 år och känner att det i nuvarande situation och med tanke på hur de träffades inte finns någon som helst anledning för mig att träffa eller lära känna henne.

Blir bara lite nyfiken..
Men tycker inte din pappa att det är tråkigt och jobbigt att du inte accepterar hans val av kärlek i livet?
Att han aldrig kan samla sina närmsta på samma plats och umgås med alla?
Och hur hade du känt om din pappa inte accepterade den du valt att leva med?
Skulle det vara oki att han aldrig ville komma hem till ert hem, eller fira jul med er tillsammans, eller vad det nu kan vara?

Det enda du uppnår med din inställning är ju att du berövar din pappa på möjligheten att få hela sin familj samlad... en möjlighet som jag personligen aldrig skulle vilja vara utan.

Hans barn gillar inte mig

INNEHÅLL