Min man är 45 och jag vill ha fler barn...

Däremot så innebär meningen "riskerna ökar" just bara det. De ökar. Det är ingen garanti, och vad de ökar till beror givetvis på vad risken var från början.

Just riskerna var ingenting jag reflekterat över innan. Mer gått i tankarna, är han för gamal för att bli pappa igen för att orka, kommer jag orka en trea. Nä, det du skriver rör mig inte så mycket. jag är ju som sagt bara 35 när den i så fall skulle komma. Finns ju rätt många som får sitt första barn när de är 35 el äldre.

Tråkigt att ständigt behöva läsa om dessa riskerna ökar när man blir så gammal. Ibland får man intrycket att somliga tror att om mna får barn efter en viss ålder så är det nästan garanterat att barnet kommer att ha någon kromosomavvikelse eller åtminstone någon psykisk sjukdom. Sanningen är ju den att även om risken möjligtvis kan öka med åldern så är sannolikheten får någon defekt ändå väldigt liten. Om risken fördubblas från en halv till en procent så innebär det ändå att det är 99% chans att barnet inte får den defekten

 

 

Vill ni ha barn så kör på. Risken är väldigt liten att ni får ett sjukt barn.

Vissa risker ökar minimalt, andra lite kraftigare. För mig är det ändå viktigt att vara medveten om dom.

Visst kan det gå som det gjorde för er också, det gör det ju för de allra flesta. Men inte för alla, och för mig är det viktigt att ha pratat igenom det innan.
Vi har diskuterat alla risker som finns och hur vi ställer oss till dom. Och vi kommer göra det igen inför en eventuell ny graviditet eftersom riskerna konstant förändras.
Däremot kommer vi troligtvis inte låta riskerna stoppa oss, men det kommer att vara ett informerat beslut.

Nja, vissa risker ökar väldigt lite. Risken för kromosomavvikelse däremot ökar rätt mycket från 35 och uppåt och forskning tyder på att risken för schizofreni och autism om pappan är äldre också ökar rätt kraftigt med åren. Inte sagt då att 45 är just den ålder då det börjar öka kraftigt.

Du ser siffror ovan ditt inlägg.

Och jag säger ju det, att det är individuellt. Men man kan inte blunda för att riskerna finns.

Det måste väl vara bättre att känna sin egen kropp, sin styrka och ork och därifrån komma fram till om man vill ta risken/arbetet med en till bebis.

Har jag sagt det?
Vad är det som är så provocerande med att riskerna ökar? Det är knappast jag som har hittat på det.
Och som vuxen människa som står inför att sätta ett liv till världen så är man banne mig skyldig att ta sig en funderare på konsekvenserna.

Och det är ju toppen. Men det finns en anledning till att kub och nupp erbjuds till kvinnor över 35.

Jag svarar på direkta frågor och inlägg kring det jag skriver. Kallas diskussion.
Och ts efterfrågade våra tankar och det fick hon. Om de båda vill och är okej med riskerna så ska de givetvis köra på.

Nej riskerna handlar oftast inte om individen utan om den individuella graviditeten. Och att den största riskfaktorn för trisomierna är mammans ålder är konstaterat.

Risken för psd är större när det är yngre mammor, eller om mamman röker. jag fick ingen information om det. Risken att bebisen ska dö i en bilolycka är inte kopplad till åldern. Risken att bebisen ska få en förlossningsskada faller in under "risken för svårare förlossningar".

För att det var åldern som var ts fokus. Resten av riskbedömningarna räknar jag med att folk gör ändå.
Faktum är att jag är rätt förvånad över att ts inte hade koll på de ökade åldersriskerna till att börja med.

Sannolikheten ökar när man är över 50 år för schizofreni och då handlar det om en sjukdom där mindre än 1% av samhället har den. Alltså inte så vanlig.

Däremot ökar sårbarheten om vi ska vara mera exakta och då handlar det om just sårbarhet och om miljön är trygg och stabil det första åren så minskar sannolikheten radikalt för att barnet ska komma utveckla schizofreni som vuxna.

Så här handlar det om att barnet kommer att förbli frisk mycket större.

Så sluta att släng ut en massa som stått i media utan att riktigt har grundkunskaperna kring det hela. Speciellt psykiska sjukdomar. För det blir så fel att säga det som du gjorde genom att handlar om att det är sårbarheten som ökar och då handlar det om en psykisk sjukdom som färre än 1% av hela svenska befolkningen har.

****

Kan tillägga till TS, min bror fick en helt underbar son när han ar 50år. Helt frisk och kommer så att förbli genom att vi alla var väldigt noga att hans son första år var just enormt trygga och stabila. Så idag en mycket trygg kille som vet var skåpet ska stå.

Tja, jag utgick mer från: www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=...
www.dagensmedicin.se/vetenskap/psykiatri/fler.../

Nu är du där igen. En 50% ökad risk med en äldre pappa är meningslös information om man inet vet vad den urprungliga risken är.

 

Det är som att säga att man inte skall flytta till Sollentuna för att det är dubbelt så stor risk att få en lossnad flygplansmotor i huvudet strax norr om Stockholm jämfört med Västerås.

Jag är medveten om det här, och jag kan säga att jag utgick ifrån att det är alla andra också. Men med tanke på hur upprörda folk blev så var det fel. My bad.