Hade två katter tills för några månader sedan, då den ena blev påkörd och dog. Den katt som är kvar har visat sin sorg på sitt sätt men nu har han blivit en riktig knähund.
Vill nästan jämt vara i famnen ligger gärna i köksskåpet ovanför diskbänken i flera timmar. Speciellt när jag är i köket och stökar. Var ut mycket förut nu är endast ut en snabbis.
Funderar på om ham är i sorg än eller blivit deprimerad efter kompisens död.
Den kanske helt enkelt har ett närhetsbehov som är större än vad du tidigare förstod när den hade en kattkompis att gosa med.
Jag hade en katt med ett enormt närhetsbehov. Hos sin första ägare var hon som ett plåster på alla människor som kom (även om det var första gången hon träffade dem). När hon flyttade hem till oss som redan hade en katt blev hon mycket lugnare och behövde inte ligga på en människa jämt utan hon fick en del av sitt behov tillfredsställt av den andra katten...
Att allt är som vanligt innebär en trygghet för katten, så när något förändras i tillvaron eller i reviret innebär det en känsla av otrygghet för katten. Jag skulle inte direkt kalla det för att katter upplever sorg efter förlusten av en kattkompis, utan mer en känsla av oro och otrygghet. Det kan ta tid för en katt att "hitta sig själv" och vänja sig vid den nya situationen och det är naturligt att katten söker sig till den kärna av trygghet som fortfarande finns kvar, i famnen eller i närheten av matte/husse eller på andra platser inomhus som känns särskilt trygga.
En katt som är deprimerad blir inaktiv, men drar sig också undan från social kontakt.
Min ena katt reagerade ungefär på samma sätt när kompisen dog. Från början märktes inte så mycket men iom att månaderna gick ökade närhetsbehovet till att det blev svårt att gå till jobbet. Mer än en gång ramlade hon ut när jag öppnade ytterdörren när jag kom hem för att hon sov tätt, tätt tryckt mot dörren.
Jag orkade inte skaffa en ny katt direkt utan det tog kanske ett halvår och då enbart för att den kvarvarande behövde sällskap. Det vände nästan direkt det där överdriva närhetsbehovet. Nu är hon som vanligt igen och jag kan tom gå på toa utan att hon måste sitta i knät samtidigt...
Jag tror inte att katter sörjer men att de känner sig ensamma och har behov av sällskap.
Man får också komma ihåg att en katts beteende påverkas mycket av deras inbördes relation och att en beteendeförändring i samband med förlust både kan bero på stress, oro och otrygghet p.g.a. själva förlusten, men också bero på att den kvarvarande katten varit lite förtryckt (känt sig underlägsen rangmässigt) och äntligen börjar våga ta plats och göra anspråk på husse/matte själv.
Jag har läst många historier om hur katter blommat upp efter att en kattkopis försvunnit och så kan det säkert vara ibland. Det är inte alltid man märker hur katter kan dominera varandra på ett negativt sätt. Jag har dock själv varit med om att en katt blev otroligt gosig, pratig och social efter att kattkompisen dog, men i hennes fall var det helt klart ett nervöst beteende. Hon började nämligen även tvätta sig så överdrivet mycket att pälsen försvann och blev sårig på vissa ställen. En ny kompis införskaffades och sedan var hon som vanligt igen.
Tog flera månader för min katt att komma över sin hundkompis.Nu tror jag inte att katter visar sorg men dom känner en stor saknad efter en vän.Han letade i hela huset,mjua och skrek tog till och med hundrunds promenaden själv,satt och väntade på kompisen.
Tack för alla svar. Han får fortsätta vara nära oss så länge han vill.