Orkar inte med min pappa, hatar honom. Hjälp !

Din pappa, har han alltid varit så som du beskriver? Jag menar hans personlighet.

Kan ju vara så att han helt enkelt är en ganska barnslig person och att det blir tydligt för dig nu när du själv blir äldre?

Om du har bra minnen av honom från när du var liten, vårda dem och tänk på att han har den positiva sidan att han är bra med barn. Det kanske kan hjälpa dig att vara lite mer förlåtande mot honom. Jag menar inte att du ska stå ut med allt, det är viktigt att dra en gräns.

Går det att hitta tillbaka till någon gemensam, rolig aktivitet som ni gjorde när du var liten?

Är han alltför hopplös så tycker jag inte att du ska skämmas över att minimera umgänget. Försök kom överens med honom om något som känns ok.

Ja, det kan ju faktiskt vara så  att din pappa är sjuk på något sätt, eller att han har ett funktionshinder. Det du beskriver är som du säger, inte normalt. Hur han behandlade er syskon  när ni var barn tyder ju på att han har haft problematiken hela tiden, men att den yttrar sig på andra sätt nu när ni är äldre.

Du har inte ansvar för din pappa. I allmänhet är det föräldrarna som har ansvar för barnen och med tiden planas det ut så att relationen blir mer jämlik.

I det här fallet verkar ni ha olika önskemål om hur er relation ska se ut och det kanske inte går att göra alla nöjda. Din pappa verkar ha svårt för att begripa sig på kompromisser och detta är inget undantag. Ibland är livet svårt och man kanske måste tänka utifrån sig själv när den andra inte vill gå till mötes.

Men är det säkert att han ens fattar hur ni ser på hans beteende? Han kanske har en brist i att förstå andra, en oförmåga att se saker från andras perspektiv. Han kanske bara är sån?