Orkar inte med min pappa, hatar honom. Hjälp !

Han var inte likamycket sådan här när jag var liten, det har blivit värre med åren. Har hört ifrån släktingar att hans mamma var precis likadan och dte är där det kommer ifrån. Jag märker själv hur djupt rotad hans beteende är i honom, det går inte att ändra. Ja, kanske det, känns mera som om han är sjuk på något sätt, för hans betendee känns långt ifrån normalt. Pappa har aldrig varit bra med barn, under åren när jag och min syster var små så  var han alltid extremt sträng i uppfostran mot oss. Jag kommer ihåg hur jag ochsyrran so barn råkade göra något fel och han tog tag i oss hårt, skakade oss och skrek åt oss, eller slängde in oss på rummet.  Mamma var alltid emot detta, och därför lever dom inte tillsammans idag. Jag har tagit ställning till att man beter sig inte så mot barn, man tar aldrig så "hårt" i barn.... Visst har jag några få positiva minnen av honom när jag och syrran var barn men blir mest ledsen när jag tänker på den tiden, hur han kunde göra så, hur han har förändrats under alla år... Det kommer bli hus i helvete om jag tar upp detta med pappa. Det finns 2 sätt han kommer reagera på. Antingen kommer han anklaga mig för hur elak jag är som inte vill ha mer umgänge med honom än vi har, eller så kommer han bli så förbannad att han kommer häva ur sig att vi ska strunta i att ha någon relation över huvud taget, få det att låta som att det är mitt fel..... Känns så hopplöst, för det är alltid så att han ska ALLTID  ha sista ordet, han har RÄTT, ALLA  andra har FEL, han har alltid svar på ALLT. Känner mig så nedtryckt av honom och samtidigt så grymt förbannad över att han gör såhär mot oss. Jag fattar inte ens VARFÖR han gör så här ??.... Kram 

Håller med dig fullständigt.... Han säger ofta att han vill att jag och syrran ska vara mer hos honom så han kan få umgås mer med oss.Han har erkänt att vi inte har världens bästa relation, och han verkar ju bara se det som att vi är anledningen till det, inte hans betendee eller fel. Jag känner att det är försent att reparera relationen, det skulle han ha tänkt på tidigare år, som vid skilsmässan att inte ljuga, och bete sig så jävla äckligt och avskyvärt som han gjorde. Hur ska vi veta om vi kan lita på honom.? Jag skulle vilja säga att han "tror" att han bryr sig om att jag o syrran mår bra i relationen till honom, fast, ingenting är hans fel då enligt honom. ... Ska ta upp senare i vår när jag träffar honom, att om han fortsätter tjata etc, så vill jag inte träffa honom, för att han får mig inte att må bra, vet bara att han då kommer inte alls förstå hur jag kan vara dum som säger så. Han kommer anse att han inte alls tjatat att han bara brytt sig, kanske i syfte med att ge mig skuldkänslor. Han måste ha något problem alltså.... hmm...... 

Nej, tror inte han fattar det. Har under åren ibland försökt otaliga gånger att säga till honom att han får tänka lite på hur han uttrycker sig; men då blir han sur och säger att han är som han är, därför går det inte att ändra på honom, sen är det slutdiskuterat enligt honom. Man får precis ingen syl i vädret. väldigt kränkande faktiskt. Men han tycker vi är kränkande mot honom som tycker så mycket och vill ändra på honom....:-S Ja, något fel måste det ju vara på honom.... Jag tror han bara är sådan här. Som jag skrev i första inlägget. Detta betendee är så djupt rotad inom honom att han inte ens märker det själv, och blir då arg och upprörd om man ifrågasätter hans betendee. Men ingen orkar ju med honom när han håller på som han gör.......