Att vilja ha barn men inte tillräckligt mycket

För många är det viktigt med biologiska barn vilket det inte blir(för pappan) om man använder sig av spermadonator. Och sen är det DYRT med ivf och inget alla bara kan "skrapa ihop till" så ja du var väldigt okänslig. Men nej barnlösa är dom inte heller. 

Du har rätt i att de inte är barnlösa men vad okänslig du var!! Det kanske är lätt för er att skrapa ihop pengar men det är det absolut inte för alla!! Och som jag känner nu skulle jag inte vilja ha barn med någon annan killes sperma. Det är ju min kille och jag som vill ha barn, vårat biologiska barn!

Men ts tycker du på allvar att det är samma sak att få barn med donator sperma och att få biologiska barn med den man man älskar? För vissa spelar det ingen roll nej. Folk och fä är olika.

Men för andra är biologiska band viktigt. Att kunna se sig själv i sitt barn är viktigt i många fall. Sen ÄR det jävligt dyrt med ivf och inget som man bara kan skrapa ihop till.

Så JA du var väldigt okänslig och jag förstår att dom blev ledsna. Och jag är tom en person som INTE har svårt alls att bli gravid själv men även jag fattar detta. 

Tycker du verkar lite dålig på att sätta dig in i andras situation. Är du insatt i deras ekonomiska situation så du kan uttala dig om deras möjligheter skrapa ihop pengar? Var själv barnlös många år och man blir väldigt känslig. Kanske detta är rätt nytt för dom och det är extra jobbigt när de inser hur det verkligen är. Vet ett par som sålde sitt hus och gjort allt för ha råd med få barn, även om man gärna offrar allt för att få barn är det inte så lättvindigt och lätt men så stora livsförändringar.

Eftersom de redan har barn så kan de inte fått "gratis" ivf, så de har säkert redan skrapat ihop pengar till ivf som inte fungerat. Det är också oerhört påfrestande psykiskt att genomgå ivf. Nej de är inte barnlösa, men sekundärt ofrivilligt barnlösa och ja du var väldigt okänslig.

Det låter som om du sa det på ett väldigt plumpt sätt. Dessutom låter inte din historia riktigt sann. I Sverige får man inga IVF försök alls gratis om man redan har ett gemensamt barn.

Oftast vet de med infertilitetsproblem otroligt mycket mer om den vård som finns än den som aldrig har varit där. Men att försiktigt och hänsynsfullt lyfta frågan om de ser andra vägar till ett barn som donation eller adoption tycker inte jag behöver vara fel. Framförallt inte om man är nära vänner.

Nej, alltså, jag var inte fullt så plump som det låter, tror jag inte i alla fall. Jag försökte vara lite finkänsligare, men jag förstår verkligen inte.

Några förtydligande. Första barnet är ivf-barn. Gratisförsöken är alltså över sen dess - om det var "hela" försök eller bara embryon som var kvar i frysen vet jag inte. De har ett hus som inte är fullbelånat och de jobbar heltid båda två. Klart att man inte snyter några 25-50 000 kronor ur näsan, men det borde inte vara omöjligt att spara lite och låna upp på huset. Jag har dock inte full insyn i deras ekonomi.

Jag kan inte bara inte förstå att det är så viktigt med biologiska barn att andrahandsalternativet är inga barn alls. Om de bara hade kunnat säga det rakt ut så hade jag ju givetvis accepterat det, men jag tycker väl att man måste inse att man har ett val och stå för sitt beslut, oavsett om det handlar om att det genetiska är viktigt eller att de inte tycker att det är värt pengarna.

Något jag utelämnade i TS är att jag har ett adopterat barn - det kanske gör det svårare för dem att säga till mig att de hellre har bara ett barn än "nöjer sig med" att tvåan inte är hans genetiska.

Sa de exakt samma sak, mannen o kvinnan? Började de till o med gråta båda två? Samtidigt...märkligt

Jag tycker att du har helt rätt. Du var inte okänslig heller, det är bara fakta. Men varför ska de åka till Danmark för att få en spermadonation, de kan de få här.