Hatar min födelsedagspresent!!

Min mammas man envisades år efter år med att köpa....strykjärn....hon fick flera olika med massor av fina funktioner, och blev alltid sur, för vem vill ha ett strykjärn i julklapp?

Det var väl surheten som gjorde att han ansträngde sig och försökte hitta ett ännu bättre nästa år :)

Ett år fick hon en kupévärmare....

Själv får jag alltid böcker av min syster. Har nog 20 st som ligger olästa. Vågar inte säga att jag inte hinner läsa nu när jag har barn utan tackar och tar emot :)

Jag blev tillsammans med min fästman bara ett par dagar innan min födelsedag, nå eftersom han faktiskt inte visste att jag fyllde år så blev födelsedagspresenten något försenad och han presenterade stolt *paus för komisk effekt* En ny dosa till hans PS3:a. - Så att jag skulle ha min egen.
Än idag är det en rolig historia för min del. (Han tycker att det är like obekvämt varje gång jag berättar den, tror han i efterhand inser hur ego det är att ge någon något sådant, men han menade ju så väl!) Därefter får jag ungefär exakt precis vad jag önskar mig till jul och födelsedagar XD

Han har dock LOVAT mig att jag aldrig ska få några hushållsprylar i present av honom, sådant köper vi gemensamt eftersom jag inte alls är intresserad och till och med tar illa vid mig av så opersonliga presenter. (Min mor satt fast i en riktig kvinnofälla och tanken på att få hushålls-presenter får mig att tänka på hennes tillvaro vid den tiden.)

OCH NEJ! Jag menar inte att alla som faktiskt vill ha hushållsprylar i födelsepresent sitter i kvinnofällor. Man får faktiskt önska sig vad man vill på sin födelasedag!

Åh så trist med en väckarklocka.. om det inte varit genomtänkt men det verkar det ju inte vara heller !

Jag har ett antal ex som alla misslyckats fatalt, jag tycker själv att det är kul att ge bort saker men det ska vara genomtänkt, jag vill inte köpa nått kraffs bara för att.
Ett ex skulle ge mig en middag ute ... men det var mest för att han inte kom på nått och var rätt snål av sig, det blev ingen utekväll... döm om min förvåning när nästa kille kör på samma pryl ! Jo men vi kan äta ute typ sen blir det inget av med det. Delvis är dom är ex idag just för att jag kände att dom inte kände mig alls och inte ens hade lust att anstränga sig, inget kort eller så utan bara slängde ur sig , jo men du vi går ut. Det kan man väl göra en vanlig sketen helg ! Till saken hör att jag hade fixat grejer till dom , kanske inget dyrt men genomtänkt, kändes så bortkastat, det första exet hade dessutom blivit sur om han inte fått något meddelade han, moget. Min Nuvarande man är underbar på alla sätt och vis och även om han tycker det är jobbigt att köpa presenter så anstränger han sig.. i år fick jag arbetsjacka, täckbyxa och handskar =) jag är supernöjd för det var vad jag behövde och använder.

När jag fyllde 30 önskade jag mig en enda sak: en slagborrmaskin. Alla lägenheter jag bott i har ju flera betongväggar, och när det skulle borras kunde man ju ge sig den på att det var i betongväggen.
Först hade jag vänner vars betongborrar jag brukade låna, men de flyttade från stan. Så jag såg till att sprida ryktet om vad jag önskade mig, för jag gillade att fixa och pyssla hemma, och det började bli handikappande att vara utan ordentlig borrmaskin, alternativt åka buss i två timmar för att låna en.
Döm om min besvikelse när jag packade upp det stora, tunga, powertool-doftande paketet från familjen, och det innehöll ...en vanlig borrmaskin.
Motiveringen? "En slagborrmaskin behöver du inte, det kan du ju låna av någon."

Fick också ett strykjärn. Av mitt ex. Äger typ två plagg som kräver strykning. Den gången vartannat år jag använder dem kan jag tänka mig att använda mitt gamla lite omoderna strykjärn.

Jag har också fått en svindyr väckarklocka av min man ett år, fast vi redan hade två (!) fungerande klockradior. Det här var en sådan där lampa som börjar lysa, först försiktigt och sedan starkare och starkare, 30 minuter innan den ringer och som ska göra det lättare att gå upp på morgonen. Jovisst. För mig som är lättstörd när jag sover innebär den att jag vaknar en halvtimme för tidigt varje morgon. Om den ändå hade inneburit att maken börjat komma upp i tid och hjälpt till lite mer med barnen på morgonen kunde det ju varit en okej present ändå. Men nej då, han ligger fortfarande kvar halvdöd i 20-25 minuter efter att klockan ringt och lampan lyst i närmare en timme ...

Haha underbar tråd. Min man kan brilliera med presenter, som överraskningsweekend till ROM, en resa till Venedig, biljetter till evenemang, spahelger, skor han vet jag sneglat på.. eller ja, som vissa andra år. Ett par alldeles för stora jeans (vårt andra års födelsedagspresent) senare kom en bärplock i plast. (?!) Var förvisso i morsdagspresent.. men, ehh va?! 
Han blir däremot sur om man faktiskt försöker önska sig något. Jag önskar mig sällan något dyrt, max för ett par hundralappar eller ja, att vi kan gemensamt investera i en ny TV/soffa/diskmaskin eller annat dyrt och praktiskt i julklapp till oss båda. (jag är den riktigt tråkiga av oss två) men nää "för det är inget kul att du får det du önskar dig".. Inte riktigt förstått det än. 

Mitt ex var inte särskilt bra på presenter. Ett år så önskade bli överraskad, han köpte en mössa åt mig på NK, visserligen dyr men helt värdelös. Den ser ut som en snöboll.

Min ex var ingen höjdare på presenter. När jag fyllde år och i samma veva tog min examen från universitetet så fick jag ett kort av honom där han skrivit att han skulle bjuda mig på en resa. Jag blev såklart jätteglad och väldigt tacksam. Efter ett nästan ett år så hade vi fortfarande inte varit på någon resa och när jag frågade honom om det blir någon eftersom vi planerade våra semestrar på jobbet så blev han sur. Han åkte iväg och tog ut 3000 kr och gav mig dem i ett kuvert så jag inte skulle tjata (jag hade inte tjatat, utan frågat ödmjukt). Jag blev så ledsen att jag bad honom stoppa upp sina pengar i de bakre regionerna... Tog inte emot pengarna och någon resa blev det aldrig....fin present....