jag hatar att leva!

Jag är en tjej på 27 år. När jag var liten hade jag det otroligt svårt,min mamma är psykiskt sjuk,hon är mytoman och kleptoman! När jag var liten var vi hemlösa i flera år! Vi sovde hos släktingar och på vandrar hem och hotell! Detta gjorde att jag mådde extremt psykiskt dåligt och kännde mig aldrig trygg. Pappa drog tidigt så han e fanns inte med i bilden alls! Sedan så vart jag mobbad i skolan utav några äldre killar! Riktig grov mobbning som pågick i flera år! Dom kallade mig för ful,värdelös och hora varge dag! Dom tog alltid mina aker,som tex pengar,smycken eller mobiltelefoner,jag fick aldrig behålla nåt nytt! Dom bhrukade även spotta mig i ansiktet och tving mig att runka av dom(annars skulle dom slå mig sa dom!) jag började få magsår(jag var bara 112 år! h jag grät mig till sömns varge natt! Jag började skolka och till slut gick jag inte alls till skolan!! För att döva ångesten så började jag knarka och skar mig i armarna nästan varge dag! Jag drack även alkohol! Sedan när jag var 14 så träffade jag en äldre man,han va 25 år. Han misshandlade mig psykiskt och ibland fysiskt,och han var otrogen mot mig hela tiden! Jag blev gravid 3 år senare,men när barnet eföddes så gjorde jag slut! 2 år senare träffar jag nästa idiot! Också 10 år äldre man! Han knarkade,misshandlade mig både psykiskt och fysiskt! En kväll hamnade jag på sjukhus med halva ansiktet inslaget! Jag gjorde då slut. Nu var botten nådd! Jag mådde så fruktansvärt dåligt,ville inte leva mer! Jag åt ingen mat,jag sov inte,jag levde på tabletter och alkohol!! Dom få vänner jag hade då bröt kontaktdn med mig då dom inte orkade med min psykiska ohälsa längre.(så mycket för vänner!!!) det är lite bättre idag,jag bor med mitt barn och lever inte i en destruktiv relation idag. Men jag är inte lycklig! Jag haq inga vänner och jag klarar inte av att jobba! Jag kan inte sova och har ofta ångest! Jag går jämt och ältar det förflutna,alla hemska minnen och känner jämt att jag är ful,värdelös och inte förtjänar att vara lycklig! Jag har gått hos olika psykologer i flera år,käkat lugnande och sömntabletter,men det är inget som har hjälpt!! Jag vill inte dö,men vet inte om jag orkar gå runt och vara extremt olycklig i 60 år till! Kommer jag nånsinatt få ro??? Nån som har varit med om liknande saker?? Vill gärna ha råd!!