Är det "oförskämt" att må bra?
I dagens samhälle får man en känsla av att det är mer regel än undantag att människor mår dåligt. Dessutom verkar det som att det "ska" vara så. Den som utstrålar att han mår bra ses nästan som oförskämd och t.o.m. falsk/ icke rumsren.
Det har nästan blivit lite "trend" att när man skrattar åt humor och skämt så ska skrattet sitta "långt inne" precis som att man vill att omvärlden ska förstå att man egentligen inte alls mår bra, trots att man skrattar. Är det "trendigt" att vara deprimerad idag, eller att man inte förväntas må särskilt bra? Jag får ofta känslan av det.
Depressioner bland unga idag är betydligt vanligare än det var på t.ex. 70- och 80-talet, och även bland vuxna. Även ångestsyndrom och utbrändhet har ökat kraftigt.
Vore jag vidskeplig så skulle jag anta att det är ett "tecken" på att vi lever i de yttersta tiderna, men att det blivit såhär kan ju i mångt och mycket förklaras med att vi lever i ett mer stressat samhälle idag, där det ställs mycket högre krav på kompetens och perfektion osv. Detta kombinerat med att fler och fler hamnar utanför samhället och upplever att de inte har någon framtid, och att välfärden mer och mer urholkas, gör ju naturligtvis att det inte är lätt att se speciellt ljust på framtiden eller att behålla ett glatt humör.
Hur är det med er, tillåter ni er att må bra och trivas med er själva "trots allt" eller känner ni att utvecklingen (eller kanske snarare avvecklingen) i samhället påverkar erat mående i negativ riktning?