Förlorat en förälder??

Min pappa dog när jag var 27. (7 år sen) Efter att det gått en tid så känns det inte lika jobbigt men det kommer stunder så sorgen faller över mig. Ibland "tillåter jag mig" att bli ledsen och gråta för det känns oftast bättre efter en stund och ibland känner jag att jag inte mår bra av att sörja just då så då försöker jag tränga bort tankarna eller tänka på när han levde och var frisk. För att skona mig själv lite. Sorgen försvinner aldrig såklart och min tröst är att han inte behöver lida mer och jag tror att vi kommer att träffas igen, någongång. Fram tillsdess så sover han i graven.

Jag önskar att jag hade lätt att prata med någon om tankar och känslor. Kan man det så gör det nog mycket för läkandet!