råd tack!

Jag har varit tillsammans med en tjej i 4 år och nu är det så att jag bara fantiserar om killar. Och nu känns det som att jag egentligen har kommit till det beslutet att jag ska göra slut med henne. Men jag är itne riktigt säker. Jag vill veta vad ni tror? Och jag vill vara helt säker på att detta inte är tvångstankar. Att jag tänker att jag vill vara emd en kille istället för henne.

Vi hade ett jättebra förhållande och sen fick jag ångest över detta.Och sen hade jag ångest till och från under nåt år. Men nu när jag tänker att det är bäst om jag lämnar så får jag ingen ångest mer.

Är inte det ett tecken på att jag gör rätt val om jag gör slut? Jag får ingen ångest över mina tankar att göra slut, känner mer lite sorg. För jag har ju älskat henne. Och vill egentligen bara stanna och skaffa barn med henne och allt, jag menar det skulle ju vara lättast. Men känner att det skulle vara att ljuga för mig själv och såra henne dessutom. Jag älskar henne på många sätt men tror nu att det har mynnat ut i djup vänskaplig kärlek. Men är inte säker på det heller, jag kanske älskar henne på ett partner sätt. Vet inte, vet inget längre. Jag går till psykolog. Men känner att jag vill veta från mer personer än 1 person vad ni tror. Kan det vara så att detta är tvångstankar fast jag ej har ångest över detta? Och att jag tom känner mig lite glad ibland när jag tänker på att bli singel och slippa det här problemet med övertänkandet om hur jag ska göra och vad som är rätt. , vad tyder det på?
Tacksam för svar!

Hej!

Du grubblar väldigt mycket och söker din identitet och en linje i ditt liv. Jag tänker att din osäkerhet bottnar i att din självkänsla är skör. Det i sin tur kan bero på att du inte känt att du duger som du är i dina första relationer i livet, jag tänker på dina föräldrar.

Du skriver att du och din flickvän hade ett jättebra förhållande och att du fick ångest över det. Detta faktum kan vara något som du behöver fundera mera över. Det kan finnas hos dig en längtan efter en stabil och långvarig relation samtidigt som du är rädd för det engagemanget och den närhet det kräver. När man är rädd drar man sig undan. Det får mig att tänka på att du löser ett närhetsproblem när du drar dig undan men det är en tillfällig lösning. I en ny relation kan exakt samma sak upprepas.

Det är bra att du går hos en psykolog för det ger dig möjligheter att bli mer trygg med dig själv, att hitta ditt inre, din identitet och din väg i iivet. Sök inte för snabba lösningar, försök förstå i stället. Hur det hänger ihop för dig kan bara du finna ut, det är svårt att svara generellt.

Hälsningar
Gerd

råd tack!

INNEHÅLL