För gammal för att plugga?

Maybe, men har man en dröm att bli läkare så tycker jag man ska kunna köra, även om man är 45+.

Vi tycker inte samma sak då. Har man skattat hela sitt liv och bestämmer sig för att sadla om när man är 45 så tycker jag att man ska ha rätt till det.

Vi tycker inte samma sak då. Har man skattat hela sitt liv och bestämmer sig för att sadla om när man är 45 så tycker jag att man ska ha rätt till det.

Vi tycker inte samma sak då. Har man skattat hela sitt liv och bestämmer sig för att sadla om när man är 45 så tycker jag att man ska ha rätt till det.

Ja, why not. Go for it.

Varför stör det dig att jag anser att man ska ha rättigheter? Jag anser att man ska kunna bli läkare om man vill det, även om man är 45 bast, so what?

Det beror väl på vad för drömmar, eller hur? Är drömmen att skaffa ett nytt jobb och fortsätta betala skatt när man är klar, så ja. Är drömmen att gå hemma för alltid, så nej?

Rätten till studiestöd minskar från att man är 45, så man kan helt enkelt inte "leva på staten" på samma sätt som en yngre person.

Bemöta vad?:S Om jag tycker att det är okej att leva på soc under tiden man pluggar? JA.
Men jag har svårt att se en 45 åring leva på soc. Dom flesta i den åldern borde ha sparat ihop en ganska stor summa, stor nog att kunna leva på medan dom pluggar.

1 miljon är inte så mycket om man jobbat sedan 25 års åldern och bestämmer sig att plugga till läkare när man är 45.

What? Jag snackar inte om skatt nu. Jag säger att folk sparar. Dom flesta sparar. Du kanske inte gör det, men jag läste ganska nyligen att det är många som har ett ganska rejält sparkonto, fler och mer än vad jag trodde.

Alla har fortfarande rätt att förverkliga sina drömmar. Jag säger bara att alla 45 åringar som bestämmer sig för att plugga till läkare inte alls kommer behöva gå på soc. Och om dom behöver det, så låt dom göra det.

Vi har olika syn på det. Jag tycker folk ska få förverkliga sina drömmar, även om det kostar staten pengar. Du håller inte med. Punkt slut.

Men finns det verkligen det? Jag har inte sett det någonstans men vill gärna se en hänvisning till källan.

Nu handlade det här inte om just den här biten utan om vad som är för gammalt för att det ska vara värt det rent personligen, med tanke på hur mycket man hinner jobba mm. Men om man ska gå loss på hur dyrt det är med studier så fine, alla (unga!) som pluggar till läkare i sverige "gratis" men sedan flyr utomlands för att tjäna mer pengar och sverige får "importera" mängder av läkare och ändå har vi läkarbrist. Eller alla dem som pluggar till bibliotikarie eller kulturvetare eller...tja, hundratals andra utbildningar som visserligen kanske är lika dyra utbildningar men procentuellt sett är det betydligt fler som utbildar sig inom ganska svåra områden där chansen till jobb är mycket liten, vad ska man göra åt dem? Blir jag, el andra som är lite äldre, ut vår läkarlegitimation så är sannolikheten för att vi kommer arbeta inom det mycket stor. Då kommer vi tjäna pengar så att vi bidrar med skatt, vi kommer med större sannolikhet bo kvar i sverige eftersom att vi troligtvis i större utsträckning har rotat oss i sverige med familj, hus mm. Man kan alltid vara kritisk till det mesta men att utmåla äldre studenter till hemska blodsugare bara för att vi kommer arbeta något decennium mindre än de flesta känns lite bittert.

Nu ska ju inte jag dra in mig själv i det här när tråden inte skulle handla om det MEN om man ska börja fundera på vad allt kostar och vad jag/äldre studenter kostar staten etc. så kan man ju också räkna in andra saker som staten står för där jag inte kostat många kronor jämfört med andra grupper. Jag har aldrig varit sjuk så att jag krävt sjukvård, utöver det vanliga med vaccinationer och förlossning samt bb när jag föddes. Jag har aldrig missbrukat alkohol el droger och hamnat på behandlingshem (vansinnigt dyrt!), aldrig begått kriminella handlingar och kostat rättegångskostnader och polisinsatser, aldrig varit med om någon olycka el sjukdom så att jag behövt ambulan, har arbetat (betalat skatt) sedan jag gick på högstadiet efter skolan och på helgerna och ändå fått ihop högsta betyg. Jag har aldrig behövt försörjningsstöd eller bostadsbidrag. Listan kan göras lång, det jag menar är att jag rä en ganska billig skattebetalare men visst, min utbildning skulle kosta en del pengar, dock skulle jag inte flytta från sverige eller jobba som hyrläkare eller privat utan vill arbeta som det extremt tråkiga allmänläkare på hälsocentral, det är inte det mest populära så konkurrensen är inte så hård och de flesta skriker efter läkare.

Jag menar bara att sån´t är livet, för mig ganska ointressant men eftersom att det togs upp och blev en känslig punkt för dig så ville jag bara påpeka att det inte går att resonera så. Jag har kostat förhållandevis väldigt lite men har aldrig gnällt över att behandlingshemmen är fulla av människor som kostar otroligt mycket och, enligt statistiken, troligtvis aldrig kommer (el iaf inte många av dem) bidra till samhället under deras livstid. En utbildning på en miljon är inte så mycket pengar i det stora hela, några månader på intensiven kostar betydligt mer. Tretusen kulturvetare som aldrig får jobb inom det de studerat kostar mer men jag tycker ändå att de ska få plugga vad de vill.

Men hur menar du nu? En läkare betalar tillbaka inte genom pengarna de tjänar, utan genom samhällsnyttan de gör.

Och hur kan du anse att det är irrelevant hur mycket ts har kostat samhället hittills, men att det är relevant hur mycket hon kostar efter och under sin utbildning?

Och då är det också irrelevant att ts väljer att plugga till läkare. Jag förstår verkligen inte hur du menar nu, Regnig måndag. Jag är helt och hållet med om att det inte finns "outnyttjade skattekronor" på ens personliga skattekonto, men just därför är det ju konstigt att ta upp ts utnyttjande av skattemedel som argument. Och var vill du dra gränsen någonstans? Jag kan absolut förstå att man väljer att ha åldersgräns på en utbildning, men nu finns det inte, och då förstår jag inte varför ts ska behöva ge upp sin dröm.

Regnig måndag, kan du inte svara på alla frågor?

Okej, men menar du att ts själv borde låta bli på grund av att det kostar för mycket för staten? Det är så jag tolkar dig nu, och det är den grejen som jag har svårt att förstå.

ts: Jag var jättekorkad och började plugga efter studenten, något jag aldrig vill jobba med (där kan man snacka om förlorade skattepengar...) och har sen hankat mig fram på ströjobb inom vården. Jag är egentligen något av en konstnärssjäl, om man kan säga så om sig själv utan att det låter alldeles för fjantigt, men det verkar ju tyvärr helt omöjligt att leva på det... Och samtidigt, ska man vara realistisk och vill göra någon sorts karriär, är det väl läkare som är det "säkraste" kortet.

Svårt att hänga med som äldre tycker jag definitivt inte. Det svåraste är väl rent socialt, men det tycker jag iofs om alla grupper jag hamnar i.