För gammal för att plugga?

Så vitt jag vet finns ingen åldersgräns på läkarutbildningen i Sverige. CSN har väl en åldersgräns tror jag men jag har sparat pengar så behöver inte ta CSN om jag nu skulle komma in. Planerar absolut att arbeta längre än 65 om jag får vara frisk så att jag kan det. Forska kan man ju ofta göra ganska sent i livet också efter vad jag sett/hört.

Men finns det verkligen det? Jag har inte sett det någonstans men vill gärna se en hänvisning till källan.

Nu handlade det här inte om just den här biten utan om vad som är för gammalt för att det ska vara värt det rent personligen, med tanke på hur mycket man hinner jobba mm. Men om man ska gå loss på hur dyrt det är med studier så fine, alla (unga!) som pluggar till läkare i sverige "gratis" men sedan flyr utomlands för att tjäna mer pengar och sverige får "importera" mängder av läkare och ändå har vi läkarbrist. Eller alla dem som pluggar till bibliotikarie eller kulturvetare eller...tja, hundratals andra utbildningar som visserligen kanske är lika dyra utbildningar men procentuellt sett är det betydligt fler som utbildar sig inom ganska svåra områden där chansen till jobb är mycket liten, vad ska man göra åt dem? Blir jag, el andra som är lite äldre, ut vår läkarlegitimation så är sannolikheten för att vi kommer arbeta inom det mycket stor. Då kommer vi tjäna pengar så att vi bidrar med skatt, vi kommer med större sannolikhet bo kvar i sverige eftersom att vi troligtvis i större utsträckning har rotat oss i sverige med familj, hus mm. Man kan alltid vara kritisk till det mesta men att utmåla äldre studenter till hemska blodsugare bara för att vi kommer arbeta något decennium mindre än de flesta känns lite bittert.

Nu ska ju inte jag dra in mig själv i det här när tråden inte skulle handla om det MEN om man ska börja fundera på vad allt kostar och vad jag/äldre studenter kostar staten etc. så kan man ju också räkna in andra saker som staten står för där jag inte kostat många kronor jämfört med andra grupper. Jag har aldrig varit sjuk så att jag krävt sjukvård, utöver det vanliga med vaccinationer och förlossning samt bb när jag föddes. Jag har aldrig missbrukat alkohol el droger och hamnat på behandlingshem (vansinnigt dyrt!), aldrig begått kriminella handlingar och kostat rättegångskostnader och polisinsatser, aldrig varit med om någon olycka el sjukdom så att jag behövt ambulan, har arbetat (betalat skatt) sedan jag gick på högstadiet efter skolan och på helgerna och ändå fått ihop högsta betyg. Jag har aldrig behövt försörjningsstöd eller bostadsbidrag. Listan kan göras lång, det jag menar är att jag rä en ganska billig skattebetalare men visst, min utbildning skulle kosta en del pengar, dock skulle jag inte flytta från sverige eller jobba som hyrläkare eller privat utan vill arbeta som det extremt tråkiga allmänläkare på hälsocentral, det är inte det mest populära så konkurrensen är inte så hård och de flesta skriker efter läkare.

Men jag kommer iaf bli kvar i sverige och inte dra utomlands, det är ju annars något en del t om vill lagstadga att man inte ska få göra (!) härde jag nyligen på nyheterna. Vad gäller läkarbristen pekar väl ändå allt på att det inte kommer att finnas ett överskott av läkare i Sverige inom överskådlig framtid.

Kan du inte skicka en länk till källan där det står att det är åldersgräns på läkarlinjen, jag vill verkligen veta, kanske är det inte ens någon idé att jag söker, jag kan ju redan vara för gammal.

Jag menar bara att sån´t är livet, för mig ganska ointressant men eftersom att det togs upp och blev en känslig punkt för dig så ville jag bara påpeka att det inte går att resonera så. Jag har kostat förhållandevis väldigt lite men har aldrig gnällt över att behandlingshemmen är fulla av människor som kostar otroligt mycket och, enligt statistiken, troligtvis aldrig kommer (el iaf inte många av dem) bidra till samhället under deras livstid. En utbildning på en miljon är inte så mycket pengar i det stora hela, några månader på intensiven kostar betydligt mer. Tretusen kulturvetare som aldrig får jobb inom det de studerat kostar mer men jag tycker ändå att de ska få plugga vad de vill.

Men hur ser du på dem som bildar familj efter studierna? Låt säga att man bildar familj och är föräldraledig, vab:ar en massa etc tills man är ca 32 år med sina fyra barn, sedan börjar man på läkarlinjen. Alternativt pluggar först och är föräldraledig i 10 år när man är klar, vad är skillnaden? De allra flesta kommer inte in på första försöket då de lottar så man kan räkna med några år innan man har tur att komma in.

...och nej, jag är varken 32 el har fyra barn Anonym, närmre 40 än 30, hur gammal är du?

Och om föräldraledighet då, ska man inte få bilda familj hur som helst heller eller hur tänker du då? Eller om man har en kronisk sjukdom som kräver dyr behandling hela livet och man ändå vill studera till läkare, då kostar man mängder av pengar...det håller inte att resonera som du gör. Allt och alla kostar men olika mycket och av olika anledningar, en del av bättre anledningar (studier) än andra (sjukdomar, missbruk, kriminalitet) men det är ju det vi betalar skatt till, alla har samma rättigheter till det som finns i samhället.

Ok, grattis till att du kom in! Varför tryter ev motivationen?

Tack! Vad kommer det sig att du började först nu vid 33år? Har du pluggar mycket efter studenten/är det svårt att hänga med som äldre?

Regnig måndag, kan du inte svara på alla frågor?

Pengarna finns så csn behöver jag inte alls, betygen finns också så frågan är bara om jag ska ta steget och söka

Då förstår jag, anonym. Kan känna igen mig i det med att göra mindre smarta val när man är yngre. Jag har alltid arbetat men inte inom områden där jag verkligen vill vara eller där jag kan utvecklas så mycket som jag vill, tryggheten finns inte där heller även om jag är säker på att alltid klara mig på det jag gör. Är nog mest orolig för att inte klara av det, var ett tag sedan jag pluggade. Å andra sidan kommer jag knappast gå ut och festa så kommer inte vara bakis el fokusera på annat än studierna.

Min erfarenhet säger motsatsen, dem som pluggar direkt efter gymnasiet och kommer ut tror i högre utsträckning att de kan allt och är mindre ödmjuka med mindre livserfarenhet. Har man varit med om mer i livet är man oftast lite mer ödmjuk och har mer livserfarenhet att hämta från. Observera 'oftast' och 'i högre utsträckning', inte alla och alltid.

Bara det att tycka att dem över 25 är 'monstergamla' känns väldigt omoget. Nu skiter jag i om någon skulle tycka att jag är gammal om jag börjar plugga, är helt trygg i min ålder vilket nog är ännu en fördel med att vara äldre, lugn och utan prestigetänk.

Ja, det är ju knappast den dyraste utbildningen man kan gå. Som sagt, betygen finns redan och sparpengar har jag så att jag med råge klarar mig från csn under hela studietiden.

Tack Lycka till själv!