Jag vill ha barn nu men min sambo vill vänta..

Hur gamla är ni?

Nu vet jag inte hur din sambo funkar men jag levde tidigare med en man som sa samma saker som din sambo. Men det rätta läget dök liksom aldrig upp. Vi var ihop i 10 år innan jag förstod att vi nog aldrig skulle komma till den punkten. Så det och såklart andra saker också fick mig att fatta beslutet att lämna. Men den processen tog mig ett år innan jag faktiskt gjorde slut. Vi var båda strax över 30 år då.
Med det sagt så betyder inte det att du behöver göra slut.

Jag tror dock att du faktiskt måste prata ordentligt med din kille och säga att hans "perfekta tillfälle" aldrig kommer att dyka upp och att han troligen inte en vacker dag kommer att få jordens barnlängtan. Min erfarenhet säger mig att barnlängtan kommer när man börjar känna att det börjar bli för sent och att det kanske är kört för många killar.
Han får helt enkelt fatta ett beslut om det är dig han vill ha barn med eller inte. Det kan ta lång tid att bli gravid, upp till ett år är normalt och det bör han veta.

Hur skyddar ni er nu? Jag tycker faktiskt att du kan säga att jag älskar dig och vill verkligen ha barn med dig och tycker att vi ska börja försöka nu, så jag kommer inte skydda mig från och med nu. Så vill du verkligen inte att det ska bli bebis så får du se till att skydda dig.
För i många fall med killar så tror jag att det mycket bara handlar om att det känns som ett då stort beslut att ta och då vill man skjuta på det.

Vi är båda snart 30 år.
 

Jag hade extrem barnlängtan, så mycket att det blev kris och pannkaka av allt ihop. Det enda jag kunde tänka på var barn. Men sen en dag så fick jag annat att tänka på och nu är det helt plötsligt min sambo som tjatar sig blå om barn . så nu har vi sagt att det blir när det blir helt enkelt och vi mår båda bra av det

Det är många som har sagt just det som du säger att  det "perfekta tillfälle" inte kommer att dyka upp för honom.
Jag borde kanske fråga honom rakt ut " vill du ha barn med mig?"

Jag äter p-piller men känns som en svek mot mig själv  och min barn längtanvarje gång jag tar det där förbannade pillret.

Jag tror att det skulle bli ett uppvaknande för min sambo om jag sa något i stilen som du skrev:
"jag tycker faktiskt att du kan säga att jag älskar dig och vill verkligen ha barn med dig och tycker att vi ska börja försöka nu, så jag kommer inte skydda mig från och med nu. Så vill du verkligen inte att det ska bli bebis så får du se till att skydda dig." 
Det skrämmande i att säga detta är att tänk om jag får ett svar jag inte vill ha...då förlor jag ju hnom

Tack för att du tagit dig tid och hjälpt mig på traven. 

Håller med Giggle.

När din barnlängtan är så stor tycker jag du satsar på dig och ditt liv.

Om du känner det är rätt så tycker jag att det är upp till honom att skydda sig. Det kommer visa en del av var han står.

Kanske kan ska prata med en terapeft några gånger om han verkligen inte vet. Finns ju en risk att han tycker om väldigt mycket om dig men inte vet om du är kvinnan i hans liv som han vill ha barn med. Kanske han bara inte är mogen för barn?

Om du avvaktar tycker jag du ska be om och kolla din fertilitet för att se hur bråttom det är. Överväg att frysa dina ägg! Sätter du igång med detta så kanske han vaknar....

Lycka till

Min sambo brukar mest byta ämne när det kommer upp och vet inte hur han ska trösta mig när jag är ledsen. Jag tror inte att det är han som kommer att börja tjata om barn men vem vet

Sluta ät p piller. Jag slutade när jag ville ha barn och vi använde kondom istället. Det tar oftast ett tag för kroppen att återfå balansen om man ätit p piller längre. Min man ville inte heller ha barn, fast vi båda hade bra jobb och lägenhet. Det handlar nog mer om inre mognad än yttre konsekvenser, även om man gärna skyller på de yttre. Ibland kan det vara bra att fundera på OM man skulle bli gravid trots skydd - skulle han då välja bort det barnet? 

Vet han om att fertiliteten sjunker väldigt mkt för kvinnor efter 30, och att det i snitt tar sju månader att bli gravid och att man inte får hjälp förrän man försökt i ett år? Säg till honom att om det är viktigt för honom att just du blir mamma till hans barn så bör ni börja försöka nu innan era chanser minskar ytterligare - är det inte viktigt för honom kan ni ju lika gärna göra slut och så får han leta upp en annan tjej när han är redo. Du kan ju fortfarande hitta en ny man som vill ha barn, eller inseminera dig i Danmark om du inte hittar någon ny. Låter kanske extremt men jag hade hellre fått biologiska barn som singel än kanske inga barn alls om jag stannar med fel man. Om du stannar och han inte är redo förrän om säg 3-4 år och det sedan inte går så tar det ofta numera ca 4 år av köande innan man kan få adoptera (om nu båda kan tänka sig det). Då måste man dessutom ha varit gifta i ett antal år och det är ni ju inte heller. Dock undrar jag - hur tänkte du kring detta med barnfrågan när du valde att köpa hus med honom? Du verkar ju inte säker på att det kommer hålla mellan er pga detta.