Kenya med syskon?

Hej

Min vän adopterar just nu barn nummer två i Kenya. Här kan ni följa henne och hennes man och deras lille son mot sin resa till fyra i familjen.
Hon kan säkert också tipsa dig om en massa.
3blir4ikenya.blogspot.se/

Hej Miss Gul!

När vi började vår adoptionsresa fastnade vi också för Kenya, mycket av samma anledningar som du nämner! Vi hade ingen kötid alls och de två länder vi uppfyllde kraven för och som skulle hinnas med inom två år (vi skulle bara hinna med ett medgivande p.g.a. hög ålder) var just då Kenya och Kina.

För vår del blev det dock till slut den långa vistelsetiden i Kenya som avgjorde till Kinas fördel, vi mäktade helt enkelt inte med att styra upp uthyrning av hus, omhändertagande av husdjur, säkra ekonomi och ledighet från jobb för bägge.

För oss var det också viktigt att det var hela familjen som skulle adoptera och vårt första barn var involverad i processen (på åldersadekvat nivå förstås) redan från början. Hon var 4,5 när vi hämtade lillebror i Kina och det var självklart för oss att hon var med på resan.

Vi var tillsammans alla fyra ca 1,5 månad efter att vi hade fått vår son (varav 2 v i Kina) och visst hade det varit fantastiskt att kunna fortsätta vara tillsammans hela familjen flera månader ytterligare! En stor fördel med det är ju just att man kan dela upp sig med barnen när det behövs så att bägge kan få den uppmärksamhet de behöver. Vår son har definitivt behövt egentid med oss föräldrar utan storasyster men nu när vi är hemma kan han också få det när hon är på dagis.
Om ni har ett tag kvar till adoptionen kan ni kanske också planera så att ni kan vara hemma tillsammans lite längre även det i slutänden blir från ett annat land än Kenya? 

Jag vet att det finns flera familjer med barn sedan tidigare som har adopterat från Kenya men jag är inte säker på att du hittar dem här. Googla adoptera Kenya så hittar du flera bloggar!

Fråga gärna mer om det är något du undrar över!

Lycka till! 

  

Hej
Jag har iofs bara ett barn, Men vi har adopterat i Kenya och bodde 7 månader i Nairobi. Jag och maken tycker att den absolut bästa behållningen med den långa vistelsetiden var just familjetiden. Vi njöt av att ha all tid i värden för varandra. Allt det andra var bara bonus. Men att vara två föräldralediga samtidigt under lång tid var en fantastisk upplevelse. Vi har delat vårt barns första tid med oss och planerar just nu att göra det igen för syskon.

Det är många som adopterar syskon från Kenya. Alla gör olika. Vissa har äldsta barnen på Svenska skolan (dagis/ skola) och andra har äldre syskonet hemma tillsammans med det nyfådda. Det kan vara värt att tänka på att barnen som förmedlas från kenya numera alltid är över ett år gamla. Nästan alla syskonadoptanter hittar på  mycket med hela familjen. De flesta av oss som adopterat har rest en hel del och gjort utflykter med ett eller fler barn. Det är en nödvändig del av den långa och ibland långtråkiga processen att få lite omväxling och se något annat än de bekanta kvarteren och den egna gården med murar runt.

Om ni är intresserade av Kenya kan ni även söka medlemsskap på Kenyalistan. Den är en sluten Yahoo-grupp  för oss som ska adoptera eller redan har  gjort det. Det är bara att googla Kenyalistan och ansöka om medlemsskap. Där kan du fråga och där finns mycket erfarenhet.

Jag kan bara rekommendera Kenya som adoptionsland. Lycka till!

Å tack för superbra tips!!!

Då verkar det som om vi tänker rätt kring sonen. Det låter ju kanon att han skulle kunna gå i svenska förskolan därnere i såna fall. Vi har inte låst oss fast kring att det måste vara just Kenya egentligen - utan vi är öppna för alla länder. Vi vet ju inte ens riktigt vilka länder vi kan komma ifråga för. Det var mest deras system som verkade så bra för just oss eftersom vi rent praktiskt skulle ha möjligheten att vara borta så länge. Sen så vet man ju inte om de har någon liten klausul som gör att just vi inte passar för dem :-S 

Vi är lite intresserade av Östeuropa också, framför allt Ryssland iom att jag själv är halvrysk, kan kulturen och språket vilket nog kan vara en fördel för både oss och det ev nya barnet. Samtidigt så verkar det vara en krånglig process med mycket byråkrati och osäkerhet kring barnens hälsa.

Nu har vi iaf kommit så långt att vi ställt oss i kö hos AC och BFA samt fått tid att påbörja medgivandeutredning.    

 

Vi har ett biobarn sen innan o ställde oss i kö när det var ca 2,5 år. Vi gifte oss i samma veva o sen gjorde vi hemutredningen. Detta var ca 2006/07 och vi var säkra på landsvalet. Vi var tvungna att ha ett land m kort vistelsetid pga biobarnets hälsa kunde det inte följa med samt att vi var tvungna att ha ett land där det räckte att en förälder åkte o hämtade.
Efter ett antal ändringar i kösystemet o landets regler fick vi så barnbesked aug 2011 resebesked januari 2012 och i mars åkte jag o min mamma till Indien och fick hem vårt lilla syskon!
Jag förstår att många tycker att det var udda att inte ta med hela familjen men så fick det bli. Dessutom är det en fantastisk saga att berätta vid sängdags om hur mormor o mamma åkte flygplan o pappa o syskonet var hemma. Mormor är en mycket viktig person i vår familjs liv så det var ett självklart val. Sen att min mamma precis klarat sig från cancer var också helt fantastiskt att KUNNA dela det med henne.