Anonym (..) skrev 2013-02-19 01:29:06 följande:
Jag har vart på vc, men dom hjälper ju ingenting. Dom blir ju nervösa så fort man säger något om psykisk ohälsa.
Jag känner mig helt ensam, alla mina vänner jag hade en gång i tiden finns inte kvar. Jag har ingen släkt. Finns ingen mening med någonting, finns ingen glädje.
Ser inget ljus i den här tunneln.
Hej.
Hur bisarrt det än kan låta, så finns det en sol bortanför varje moln. För varje sekund som du orkar, så kommer du också en sekund närmare att få må bra igen. Och tiden stannar aldrig, även de tyngsta dagarna går tiden om än långsamt.
Att vara ensam i allt måste vara otroligt tungt. Du kanske kan försöka ta kontakt med jourhavande präst? Jag vet en del som har tyckt att det hjälpt. Eller psykakuten kanske? Det borde finnas i din närhet.