Hyperemesis

Hade en oxå en mardrömsgraviditet med första barnet. Spydde 5-6ggr om dagen ända fram till vecka 20. Spydde blod tillslut så det kändes som halsen skulle skära sönder. Känner så väl igen mig när jag läser att många känner sig ensamma och övergivna. Ingen som tar en på allvar på V.C. Tillslut fick jag talat med en kvinnlig läkare på telefon som skrev ut Primperan och t.o.m ringde hem några dagar senare och frågade hur jag mådde, men då hade det gått väldigt långt redan. (En arbetskamrat berättade hur läkaren som hon var hos hade skrattat åt henne när hon berättade hur hon mådde!)
Är i vecka 7 nu. Har mått illa sedan i lördags, men bara spytt en gång. Undrar om denna graviditet blir lika hemsk som den förra eller om den blir något lindrigare. Vad jag minns av förra så började illamåendet lite smygande för att sedan stegras. Har det varit likadant för er? Har lätt huvudvärk till och från oxå. Bävar över att behöva gå till jobbet på måndag. Kan inte tänka mig att man får lov att vara sjukskriven om man är i stånd till att ta sig ur sängen. 

Aarwen77: Ja, det klingade av runt vecka 20. Kan säga att det gick från helvete till himmel. Om jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde första halvan av graviditeten så har jag aldrig mått så bra som jag gjorde från v. 20 fram till förlossningen och långt efter det. Jobbade fram till en dag innan förlossningen trots att jag hade rätt till grav-penning. Svävade på små moln. Vet att det låter helt stört, men så var det, endorfinerna flödade.
När man ligger och där och bara mår skit och gråter så tror man att livet är slut på riktigt. Men jag kan lova att när du får lära känna det där lilla pyret du har i magen så kommer du tycka att det var värt varenda spya!

Ja, skönt med bevis på att det faktiskt vänder tillslut även om det just nu känns hopplöst

Satt och försökte peta i mig lite mat när jag läste ditt inlägg greeneyes. Fick springa ut och spy när jag läste meningen "gå tillbaka till jobbet". Jobbar i hemtjänsten. Kan inte tänka mig att vistas i den stadsdelen där jag arbetar utan att må jättedåligt för det var under min jobbhelg som det hela drog igång. Vi har för tre månader sedan köpt ett radhus som jag vill att vi ska sälja för jag kan inte vistas på nedervåningen. Hur kan man äcklas av precis allt? Min man tror jag har mist förståndet!

Är det väldigt svårt att bli sjukskriven för graviditetsillamående? Ska träffa en läkare imorgon för sjukintyg. Mår inte lika dåligt som vid förra graviditeten, men mår ju illa hela tiden och spyr varje dag. Jobbet är stressigt och jag har ingen möjlighet att gå på toa eller att äta regelbundet vilket behövs för att hålla illamåendet i schack. Mår inte så bra psykiskt heller eftersom jag slutat äta antidepressiva p.g.a grav. Som tur är har jag föräldradagar att ta ut så vi får ut lite pengar om f-kassan ger avslag. Sedan får arbetsgivare säga vad den vill.

Arwen: Fick träffa en jättebra läkare som fick mig att må så mkt bättre. Märker att illamåendet är väldigt psykiskt betingat. Han talade om att det inte var mitt fel att jag mådde som jag gjorde. Hans fru var chefläkare på gyn så han hade hört med henne före mitt besök om de fortfarande använder de gamla läkemedelen och om inget nytt kommit. Var mkt betoning på att jag inte mådde så bra psykiskt. Jag visste inte att lergigan comp även ges vid ångest och oro så jag hoppas på att dessa funkar denna gång. Varför det inte gav nåt resultat sist kan ha varit att den oengagerade läkare jag träffade då skrev ut lergigan mite. Denne fantastiska läkare sa att dom hade resurser och att jag fick höra av mig emellan mina inbokade besök ifall jag behövde hjälp. Den kemiska effekten jag går miste om nu när jag inte äter anitdepp. skulle ersättas med mänskligt stöd. Fick en kuratortid med en gång. Han ville sjukskriva mig längre än två veckor, men svor över f-kassan att dom bara ifrågasätter honom och att det i så fall är bättre att förlänga. Men jag hoppas så att det inte blir värre och att jag snart blir som vanligt igen. Förra graviditeten var värre på alla sett. Förstår av det jag läser här att det finns många som har det väldigt väldigt tufft!!! Håll ut!! Kämpa!!!

Vad är det för antidepressiva läkemedel du har Arwen? Min barnmorska sa oxå att det finns kvinnor som äter dessa hela graviditeten och att man måste väga för och emot. Men det var länge sen jag var hos bm. Har inte varit på inskrivning än. Men eftersom det var en planerad graviditet bestämde jag mig för att trappa ner och sluta helt. Har för mig att jag läst i bipacksedeln att fertila kvinnor som äter dessa skulle ha dubbelt preventivmedel för att inte riskera att bli gravida. Hade Setralin. Har bara ätit dom ett halvår och mått väldigt bra av dom så jag tänkte att jag kunde härda ut ett tag med vetskapen att jag får tillbaka dom. Förstår i ditt fall att det inte fungerar att sluta mitt uppe i en riktig hyperemesis. Man måste ju lita på att det dom säger till en sjukvården stämmer oxå. :)

Följer denna tråden varje dag även om jag inte skriver så ofta. Ska på inskrivning idag på mvc vilket känns som ett litet mål. Har flytt hemifrån eftersom jag inte står ut med lukterna och intrycken hemma. När jag är hemma spyr jag av allt. Nu lever jag som en parasit på andra i min omgivning. I natt sov jag och min son hos hans gammelfarmor och gammelfarfar som ger oss mat hjälper mig att ta honom till dagis. Funderar på var vi ska sova nästa natt. Vill inte vara till besvär Men bara tanken på att åka hem gör mig spyfärdig.

Vi berättade tidigt för sonen som snart är tre år varför mamma mår så dåligt. När jag hänger över toalettstolen står han bakom mig och klappar mig på ryggen och säger: Lilla gumman

Blir också nedslagen när jag inte klarar av att vara den mamman som jag borde. Men jag tror inte det är någon fara för barnen. Dom kommer inte ta skada av denna tiden eller minnas den som så traumatisk. Vi mår ju dåligt eftersom vi håller på att skapa ett litet syskon till dom. Och när tiden av illamående och kräkningar är över lägger vi det bakom oss och börjar på ett nytt kapitel!