Hyperemesis

Här är en till i vecka 14 och kräks en del men mest mår jag konstant illa och har gjort sen v 6 typ. Sjukskriven men går som på nålar då jag vet att försäkringskassan är sååå hårda med sjukskrivning. Hur har det gått för er? Varit några problem att få det beviljat? Jag spydde någon gång per dag första månaderna men nu efter att jag börjat med lergigan comp mår jag mestadels "bara" illa. Känner på mig att jag kommer få avslag från fk bara för att jag inte varit inlagd eller spyr "tillräckligt" mycket. Jobbar i butik och att va hemma och ta det lugnt är det enda som funkar för mig just nu. Sover bort typ hela dagarna. Tur de större barnen får va på förskola.
Känner mig väldigt psykiskt nere just nu. Mycket pga oron över att va hemma utan pengar, men också för att jag mår dåligt över att må så här och va hemma 100%. Man blir ju inte gladare då man läser om er stackare som är hemma fortfarande kring v 30. Hoppas så att det snart vänder för mig.

Åhh tack för era svar, det får mig att lugna mig lite iaf och hoppas på åtminstone lite betalt när det här är över.

Missade att ta lergigan comp igår morse, fy va hemskt jag mådde resten av dagen sen, stod över toaletten mest hela tiden. Trodde inte ens att de där tabletterna hjälpte men tydligen så tar de bort de värsta topparna iaf o gör så jag slipper kräkas. Tycker jag mått sämre senaste veckan, hopplöst att det inte blir bättre istället. V 14 nu. Ul imorgon så iaf nåt positivt bland allt jobbigt:)

Mådde också illa under de två första graviditeterna. Med första barnet jobbade jag som vanligt (säljare i butik), mådde illa konstant men kräktes sällan. Efter första var jag livrädd att bli gravid igen men tänkte till sist att det var väl ändå inte så farligt...jag jobbade ju. Andra graviditeten var jag mammaledig med första barnet. Minns att jag mådde väldigt illa men inte lika intensivt som med första. Dock höll det i sig längre. När jag tänker tillbaka nu så minns jag knappt hur det var. Kan ju inte ha varit så illa? Men läser jag bloggen sedan den tiden förstår jag att jag mådde väldigt dåligt.
Nu är vi inne på tredje graviditeten och jag har varit sjukskriven sen v8. Kräks någon gång dagligen, illamående som får mig helt ut balans, trött som aldrig förr och orkar ingenting. Helt klart den värsta graviditeten. Tänker att jag aldrig mer vill göra om detta och att det får bli sista barnet för oss. Skulle något hända bebben i magen skulle jag sörja att vi aldrig fick någon trea, för att börja om igen skulle jag aldrig orka.

Sen tänker jag på er som kräks hela tiden och inte får i er någon mat. Jag är orkeslös trots att jag kan äta (om än små portioner). Är så otroligt imponerad av er som har det ännu värre. Vilka hjältar!

Funkar vanliga lergigan bättre för dig än lergigan comp? Drömmen vore ju att kunna ta en tablett som tar bort illamåendet så att man kan börja jobba igen. Compen hjälper knappt inget mer än att jag inbillar mig att jag inte kräks lika mycket sen jag började med dem. Kväljningskänslan och illamåendet som sitter i hela tiden utan uppehåll är helt klart det som är jobbigast för mig just nu. Har också haft svårt för att kissa. Så har jag haft det sen i början på graviditeten. Det kommer bara en svag stråle hur hårt jag än trycker... vet inte vad det beror på.

Har du känt av mycket sammandragningar o så som kan ha gjort att livmodertappen förkortats? Förstår om du tröttnat totalt, fy att må sådär. V 36 är väl lagom förtidigt:)
Jag hade mycket sammandragningar tidigt med båda barnen, med första låg jag inlagd i v 24 då det hade startat med värkar o så... de lyckades stoppa det då och sen blev jag sjukskriven till slutet. Hon kom på bf+1.
Går bara o väntar på att de där sammandragningarna ska köra igång på allvar. Har redan känt av dem sen v 13 även om det inte kommer så ofta än. Jag tror inte min kropp gillar att vara gravid;)

Så du blev inlagd alltså. Ja ibland behöver man inte ha så mycket sammandragningar för att det ska påverka utan det kan räcka med "mensvärken". Du får passa på att bli lite omhändertagen nu då och hoppas illamåendet kan bli bättre om du "tvingas" vila nu också. Jag blev ju som sagt inlagd i v 24 men gick hela vägen ut ändå till bf datumet. Så vila kan göra mycket. Men man känner sig ju lite löjlig när man inte ens får gå o hämta mat själv.... sen är det dötrist att ligga på sjukhus. Ta en dag i taget och bunkra upp med många böcker, tidiningar o annat skoj. Ligger du på eget rum?

Jag har varit hemma 6 veckor nu och fortfarande inget svar från fk. Blir det inte beviljat kommer jag att bryta ihop. Igår ringde en kvinna iaf och kollade lite angående min inkomst då jag har både egen firma och anställning. Hon kunde dock inte svara på om det kommer att bli beviljat då hon bara hade hand om inkomstutredningen. Jag hoppas nu att när hon är klar med det ska det väl inte behöva ta så lång tid att få svar från "belutshandläggaren" heller.

Imponerad av er som jobbar fast ni mår så dåligt. Jag som jobbar i butik skulle aldrig kunna stå bland kunderna och riskera att spy på någon:) Få se nu då om fk tycker lika.

Ska prata med läkaren idag, något tips på vad jag ska be henne skriva på mitt nya läkarintyg?:)

Jag fick inte hp förra grav trots att vi står länge och mycket ensamma och att det är en del tunga lyft med varor. Känns som att det är lättare att bli sjukskriven då, vilket de tyckte sist då jag påpekade att jag hade mycket förvärkar och foglossning och därför ville ha hp. De på hp tyckte att jag skulle bli sjukskriven och de som beslutar om sjukskrivning tyckte jag skulle få hp. Samma dumma kassa men tydligen olika avdelningar.

Idag är en bra dag för mig iaf för jag fick just ett sms från fk att de skickat ut en utbetalning till mig. Det betyder att jag fick min sjukskrivning beviljad. Trodde verkligen inte att jag skulle få det så jag är sååå glad nu. Fortfarande aptrist att va hemma och må pyton men nu kan jag iaf slappna av och veta att jag kan betala nästa månads räkningar också.

Ja, nog blir man tokig allt av att må såhär en längre tid. Jag hade en chef som sa att "Du kan väl komma in o testa att jobba, vi kan ladda upp med påsar så du kan spy bakom kassan" (jobbar i butik.) Det handlar ju inte bara om att man är illamående och kräks, man mår ju också skit i resten av kroppen och orken är i botten. Jag tycker att jag haft influensa symtom när det varit som värst. Vem kan då ställa sig och jobba med det?
Viktigt att du förklarar för din sambo hur du mår och att du verkligen inte orkar med hemmet när du är dålig. Jag är i v 22 och börjar först nu känna att kräkningarna gett med sig men illamåendet är kvar konstant. Min räddning har varit just sjukskrivning och att ta det lugnt. Även om jag kräks mindre nu så känns det som att det kommer bli svårt att återgå till jobbet. Så fort jag gör nåt (typ handlar mat, går en promenad) så blir jag mycket värre igen och sängliggandes.

Jag försöker ta en dag i taget och tänka på att det är en begränsad period man mår såhär... även om den här perioden är en halv evighet;)

Grattis till alla bebisar som nyss fötts "i tråden"!:)

Va spännande! Hoppas det är på riktigt och att du får träffa den lille snart. Tänk va underbart när illamåendet är över och du får fokusera på att ta hand om bebis istället.

Mitt illamående har också blivit lite bättre på dagtid. Värst på morgonen och på kvällarna samt om jag ansträngt mig och varit ute på nåt. Fortfarande heltidssjukskriven. Nu i v 23.

Grattis till er lilla Kevin! Va skönt att allt gick bra även om det blev akut ks.

Håller tummarna att du slipper må lika dåligt denna gången. För mig har det blivit värre och värre för varje graviditet (tredje nu) men jag har även hört de som helt plötsligt inte mår alls illa med tredje barnet men gjort med de andra. För mig kom det värsta illamåendet kring v 6-7 och håller i sig fortfarande v 25, men numer kräks jag åtminstone nästan inte alls längre. Jag har varit heltidssjukskriven sen augusti... långa sega månader. Med foglossning som blir värre och värre samt sammandragningar så fort jag rör mig så hoppas jag att jag får va sjukskriven tiden ut. Att börja jobba känns som att bestiga ett berg.