Gravid i Göteborg 2013

Hej!

Får man vara med här? Väntar andra barnet i september - min dotter kommer då att vara 3 år.

Jag letar lite efter folk som bor i östra Göteborg som man kan träffa på fika osv - finns inga föräldragrupper för omföderskor här tyvärr och ingen jag känner kommer att vara föräldraledig samtidigt.

Hoppas ni alla mår bra i era graviditeter!

  

Tack för välkomnandet, härligt :)

Jag bor i östra Göteborg, nära Kviberg. Någon i närheten? 

Apropå städnoja så minns jag att jag dammsög hela huset dagen före jag födde första dottern, så typiskt som man läser om överallt :D Ingen städnoja finnes ännu dock hehe....  

Tack

Kul rätt nära ändå :)

Ja trist är det tycker jag. För mig är det så viktigt att komma ut och träffa andra i samma båt, annars klättrar jag på väggarna hemma. Men det kanske blir annorlunda med andra barnet, kanske inte hinner med så mycket klättrande ;)  

* Chickie - 33 år, nära Kviberg, andra barnet 21/9 

Ja det låter roligt :)

Har PM'at dig :)

Låter jättebra!

Tar också Niferex, väger upp det med den där sliskiga söta smörjan vad den nu heter så att magen håller sig någorlunda i schack!  

Just det, så heter det. Väldigt äckligt. Jobbar med opiater? Vad innebär det? *nyfiken*

Oj låter tungt men givande :) Så missbrukarna får alltså förstoppning av opiaterna? Jag tänkte att det var något ämne du jobbade med som du andades in som gav dig förstoppning

Kul! Varifrån flyttar ni?

Hur ser ni alla på förlossningen denna gång? Är ni nervösa/lugna/spända...? Hur var er första förlossning?

Jag har börjat tänka mer och mer på detta och bläddrade igår i gamla föda-böcker, bl.a en av Gudrun Abascal, och istället för att bli lugn blev jag mer och mer nervös :S Födde med endast lustgas sist och vet inte om jag kommer att klara av det igen. Minns att jag dagarna efter förlossningen var så oerhört lättad att det hela var över och att jag kunde ta vad som helst nu - sömnlöshet, smärta efter operationen (fick sys för tredje gradens sprickningar) osv, nu skulle jag iaf inte behöva uppleva förlossningen igen.

Och nu ska jag det snart igen...

Hur tänker och funderar ni kring det? Hur gjorde ni med smärtlindring sist och hur tänker ni göra denna gången?    

Just det, fick för mig att alla hade barn innan här men så är ju inte fallet :) Hoppas jag inte skrämde upp någon nu med min historia!

Jag var nära att ge upp och ta epidural men då övertalade min man mig att testa lustgas vilket var det bästa som hänt mig. Det hjälpte bara såååå bra. Efter det var det mycket lättare. Och jag upplevde krystfasen väldigt, väldigt positivt. Så underbart fantastiskt det var att känna hur kroppen bara tog tag i mig och fick mig att krysta och vråla som Tarzan (ej av smärtan utan av kraften som tog över min kropp!)

Det värsta för mig var punkten där jag "gav upp" och ville ha epidural tror jag. Nästa gång ska jag nog inte låta det gå så långt innan jag testar någon smärtlindring.

Om man får komma med lite råd då som någon som gått igenom det, skulle jag säga att jag också är kontrollmänniska och var orolig över det. Det som hjälpte mig var att verkligen KONCENTRERA mig på andningen. Då kände jag mig lite mer i kontroll. Andades ut och in låååångsamt och kontrollerat vid varje värk. Använde även TENS-maskin för att känna att jag kunde göra något och inte var helt utom kontroll.

Hjälpte just mig själv genom att försöka tänka på de positiva bitarna från förlossningen   

Östra är närmast men Mölndal verkar ha flest enkelrum och det var där jag föddes själv så hade inte haft något emot det. Min man vill önska sig Östra då det blir kortare resväg fram och tillbaka om han inte får sova över.