Gravid i Göteborg 2013

Hej!
Jag har haft fullt upp ett tag nu. Avslutat jobbet, försökt träffa vänner, fixat med hemmet, tränat å besökt släkten i samband med begravning.
Känns verkligen som att semestern är välkommen nu!

Jag har ju inte heller varit med om nån förlossning tidigare...men jag är inte alls rädd...ser fram emot det med spänning! Vill verkligen veta vad det är alla pratar om å hur jag själv kommer att tackla upplevelsen. Ser det som en utmaning som jag absolut, nästan mer än nått annat, VILL gå igenom.

Kan hända att jag är naivt ovetande...men jag ser i alla fall fram emot att få reda på vad det är för något!

Lovar att vara ärlig i min återgivelse efteråt...hehe...hur min föreställning stod sig i jämförelse med upplevelsen.

När ni ändå snackat lite skit här så kan jag stämma in.
Jag får oxå ont i magen när det är dags för nr2. Känns som värkar, men det är bara tarmtömningsdags. Sen kan det vara svårt att tömma oxå...kan ta skitlång tid. Antar att det är trångt i dom regionerna.

Jag tar inga järntabletter å kan inte säga att jag är förstoppad heller...för ibland går det snabbt å lätt oxå.
Bara tänkt på att det gör ont i magen...

Jag har oxå haft toppenvärden hela vägen. Men jag äter alltid bra å tränar mycket så det är inte så förvånande. Mina järndepåer var tydligen väldigt bra vid mätningen i början av graviditeten.
Hade 115 i blodvärde vid ett tillfälle i mitten av graviditeten...men sen stack det upp igen å sedan dess har det legat mellan 121-130.

Tyvärr har jag inte varit lika sugen på min vanliga nyttiga mat under graviditeten...så det har blivit betydligt mer snabbmat, glass å godsaker än vad jag vanligtvis äter...men jag har låtit det vara så...trots att jag aldrig trott innan att jag skulle släppa på det så. Har varit toksugen på allt möjligt sött efter att illamåendet släppte i v 15. Å iom att jag inte gått upp så farligt i vikt så har jag inte brytt mig om att hejda mig.
Ligger på 11 kg plus idag...å har bara en vecka kvar till BF...så det känns okej. Trodde att jag skulle gå upp över 20 kg...men det blev inte så.

Har haft en väldigt lätt å välmående graviditet. Mått bättre än någonsin (efter v 15)
Känner mig inte ens trött på det nu...mår fortfarande oförskämt bra å kan fortfarande göra nästan allt jag vanligtvis gör.
Idag har jag exempelvis både cyklat å gymtränat. Så det mesta är som vanligt...fast med en boll på magen

Inga foton i studio, men vi har en egen systemkamera som vi fotat med. Tog bilderna i förra veckan. Sen har jag ju fotat magen hela vägen genom graviditeten...med mobilkameran.

Ska ta lite mer bilder idag...man vet ju aldrig när det är för sent

Vore skitkul om man hamnade på förlossningen å BB samtidigt juh!

Jag har en vecka kvar nu...eller max tre veckor...hehe...som sagt, man vet aldrig

Uhhh...efter en hel kväll på Casinot i högklackat har jag rätt ont i fötterna. Shit...det var trevligt, men usch va ont!

En vecka kvar till BF...

Höga klackar på Casinot gjorde susen!

Kl 05.37 i morse föddes Julie!
3480 g, 49 cm.
24 timmar efter att värkarna satte igång i går morse...slitigt värre...men nu mår vi bra!

Hej!
Nu ligger vi på BB å myser!
Lilltjejen ligger bredvid mig i sängen å pappa sover som en stock i sin säng.
Tror att han blev mer utpumpad än mig...hehe...killar är klena!
Min förlossning blev inte alls som jag tänkt mig...men den blev bra ändå!

Jag började få värkar i går morse runt 6-tiden. Var då 6-8 min emellan.
Kl 16 åkte vi in till Mölndal å då hade jag bara öppnat mig 1-2 cm, så vi tog en promenad å sen åkte vi hem igen en sväng.

När vi kom tillbaka till förlossningen vid 20-tiden hade jag bara öppnat mig 2-3 cm...så himla segt! Värkarna upplevde jag ändå som jobbiga. Blev inlagd.
Värkarna tilltog. Jag hade feber...Som inte gick ner trots febernedsättande. Fosterljuden gick upp...hon blev stressad av min feber. Jag fick antibiotika. Värkarna fortsatte att tillta. Mitt i natten hade jag fortfarande bara öppnat mig 4-4.5 cm...så himla frustrerande att höra detta när man känner att det är så plågsamt å man vill att det ska gå framåt.

BM tyckte att jag skulle ta en EDA med tanke på mitt taskiga allmäntillstånd...jag hade ju tänkt att jag INTE skulle ha nån EDA, men vid det här laget var jag inte svårövertalad. Fick EDA å kände att jag mådde mycket bättre ganska snart därefter.
Då progressen var dålig fick jag även värkstimmulerande dropp...nästa sak jag egentligen inte ville ha...men tog ändå.

...nu började det göra väldigt ont av värkarna igen...trots EDA. Men det gick även framåt. Snart var det 7 cm...å efter ganska kort tid var det 10 cm.
Guu va skönt det var att få krystvärkar efter alla timmar med öppningsvärkar!
Krystvärkarna gjorde inte ont. Det enda jobbiga var att BM inte ville att jag skulle trycka på i början...å att kämpa emot den impulsen var ganska svår.
När jag väl fick börja trycka på så tog det bara typ en kvart innan Julie låg på min mage!
Å den kvarten var verkligen inte jobbig. Det gjorde inte ont å det kändes bara skönt att få ta i.
Blev bara två små stygn efteråt...å det känns helt okej nu.

Är dock extremt lättad över att det hela är över...det var jobbigt!

Lycka till TeddyGirl...äntligen är det din tur!

Själv är jag hemma nu! Kom hem igår å det är jätteskönt att få vara hemma!

Julie är underbar. Jag får sova gott på nätterna å det funkar bra på dagarna oxå...även om det bara är andra dagen hemma idag...men det är alltid nått

Kör hårt nu Teddy så att vi får höra om ditt lilla underverk snart!