Gravid i Göteborg 2013

Att åka i vecka 32-35 tror jag inte är några problem om man inte har väldigt mycket foglossning eller så.

Vi kommer åka i väg till Lidköping (till svärmor) över helgen då jag är i vecka 37 samt vecka 39. Jag är lite orolig för att det ska sätta igång då så jag ska verkligen känna efter innan. Har sammandragningarna ändrat sig, har slemproppen börjat lossna osv. Under den första resan ska jag orka med ett bröllop och under den andra ska jag orka med ett midsommarfirande. Det blir spännande.  Skulle det sätta igång där så får vi åka på en gång, eftersom jag ska snittas så blir det ju i så fall akutsnitt, och jag vill gärna vara här i Göteborg. 

I går lossnade en hel del utav slemproppen (ca 4 x 1 cm) och i dag kom det lite till. Spännande! Det behöver inte betyda att något är på G inom det närmsta men det tyder ju på att kroppen förbereder sig. Jag fick aldrig se den vid förra graviditeten så detta är ju väldigt spännande! ;)

Dannii B: Känn ingen stress! Man skriver bara här och följer med på fikor om man orkar, det ska ju vara något positivt!

Jag är i vecka 36.

I förrgår eftermiddag fick jag åka in till förlossningen. Hade så ont i magen och visste inte om det var riktiga värkar, förvärkar eller något som var fel. Det visade sig att det var riktiga värkar som kom med regelbundna mellanrum (som tätast 2 min mellan värkarna) och höll i sig i 1,5 minut som längst.

Jag fick förberedas för snitt, jag fastade och fick emblasalva på händer och rygg. Det talades om att snittet skulle ske antingen på kvällen eller under natten. Fick en bricanylspruta för att försöka hejda värkarna. Den gav ingen effekt.

Man drog ut på tiden så mycket det bara gick eftersom det är så tidigt ännu. Hade jag varit i vecka 38 så hade de plockat ut honom på en gång. Jag fick citodon och dessa hjälpte. Hade värkar hela natten men de var inte lika kraftiga och de kom inte lika ofta.

Fick citodon även på morgonen. När jag undersöktes igen så hade inte värkarna gett någon effekt, tappen var fortfarande mjuk, 2 cm lång och öppen för ett finger. Alla var glada för att de inte hade snittat mig. Läkaren pratade om mål och deras mål är att den lille håller sig kvar där inne till vecka 37 (antar att de menar 37 fulla veckor då, alltså vecka 38).

De trodde inte att han skulle vilja vara kvar där tills det planerade kejsarsnittet, men vi får se! Jag skrevs ut igen i går vid lunch. Fick med mig citodon hem men kommer inte ta dem, jag blev fruktansvärt illamående utav dem och fick inte behålla min lunch.

I natt hade jag inte värkar men däremot sammandragningar och mensvärk, bebisen tryckte sig nedåt som en tok. Aj! Jag började blöda lite i går och det fortsätter, dock är det brunt så det är ingen fara. Förmodligen blöder jag efter läkarens undersökning i går. Men jag väntar på samtal från min barnmorska på MVC, får se vad hon säger om det. Blödning + mensvärk känns ju lite sådär. 

Det var så himla jobbigt att hela tiden behöva ställa om sig. Barnmorskorna jag träffade trodde att bebisen skulle vara ute i dag (den ena sa att hon skulle komma och hälsa på oss på BB i dag) och det pratades ju om att de skulle snitta på en gång men så behövdes inte det och nu har allt stannat upp. Känns snopet! Men hur det än blir så är det bara högst 3 veckor kvar tills han kommer ut! Längtar så mycket! 

Min man är hemma från jobbet från och med nu, han är i princip redo för att åka in när som helst.  

Vi får se! Just nu känns det lugnt. Får fortfarande sammandragningar då och då och mensvärk har jag ibland men inga värkar. I går fick jag en värk, haha! Så det var inte mycket att tala om. Däremot trycker han sig nedåt väldigt mycket, känns som att han ska ramla ut snart. Var hos barnmorskan i dag och hon trodde nog inte att han skulle vilja hålla sig inne i tre veckor till, men vi får se! Min man tror att det kommer sätta igång när som helst så det skulle ju vara lite snopet om vi gick och väntade så i tre veckor. 
För min del får det gärna sätta igång snart, det är spännande att få vara med om värkar och vattenavgång även om det sedan slutar med snitt. Värkarna är ju bra för bebisen med, förbereder den för att komma ut.

Vilken fin vagn! Tänk att det snart kommer ligga en bebis i den. Vi borde nog ta ned våra vagnar från vinden snart, vill gärna att de ska vara bäddade och klara tills lilleman kommer hem.

Ja, jisses, om en vecka är vi fullgångna! Då får de komma när helst de vill.Jag har också mycket flytningar. Det är inte särskilt trevligt. Har de senaste dagarna funderat på om det kan vara vatten då det rinner lite efter att jag kissat klart men det ser snarare ut som flytningar. Det är förvärkar du känner av. Sammandragningar gör inte ont men det gör förvärkar.
 

Hej alla! 

Hur mås det?

Jag är trött på att vara gravid. Har sammandragningar, mensvärk, extremt tryck nedåt (nu riktar han in sig på rumpan i stället...), många toabesök per dag med nr. 2. För 1,5 vecka sedan var jag ju inne på förlossningen och stoppade värkarna, då trodde personalen att det skulle handla om dagar innan det drog igång igen. Så har det verkligen inte blivit... Jag önskar att det inte hade dragit igång då, då hade det inte känts som att jag går på övertid. Är ju bara i vecka 38 men det känns som att bebisen skulle ha varit ute för snart två veckor sedan.

Jag var på bröllop i helgen och jag klarade att åka både tåg och bil. Efter det har jag varit ute på många raska promenader. I går drack jag basilika/kanel-te men det gav verkligen inte någon effekt. Promenaderna resulterar endast i rejäl foglossning. Hela förra veckan var min man hemma eftersom vi inte visste om det skulle sätta igång. Jag hade blivit tillsagd att jag skulle vara hemma och vila för att inte starta något. Denna vecka är han åter på jobbet igen, det händer ju ändå ingenting.  Nu håller jag mig ju heller inte lugn, som sagt, skulle det sätta igång nu så är det ingen fara på taket. Bebisen är ju fullgången.

Vi är så gott som redo. Har inte packat BB-väskan än men har skrivit en lista så om det skulle starta så kan vi snabbt packa den. Har inte tagit ned vagnarna från vinden än men min man ska snart ta tag i det. Måste även ta ner babyskyddet. Men det är ju ingen brådska. Behöver vi åka in och vi inte hinner få med oss något så kan mannen alltid åka och hämta det senare. Jag vill mest få ned vagnarna så att jag kan bädda om och gå och längta.

Ursäkta för detta klagoinlägg! 

Hoppas ni får en skön resa! Se till att ta det lugnt och njut!

Nä, ingen bebis här inte! Vaknade av värkar i morse men de avtog, nu har jag bara sammandragningar igen. Hehe, jag var så trött och på dåligt humör i går att min man ställde sig och kokade värkframkallande te. Haha, när han gör det så har det gått långt! 

Precis.  Och så skulle vi försöka oss på en färdknäpp i går men vi hade en son som tyckte det var en dålig idé. Vi blev störda och fick gå och natta om honom flera gånger, tillslut gav vi upp. Suck! Men i kväll ska det bli av! Det blir till att bege sig in i kärleksnästet DIREKT efter att vi nattat sonen. Vi ska inte hamna framför tv:n först...

Jag var en utav alla som blev nedstämda efter att bebisen kommit. Det var otroligt mysigt men isolerande. Jag var inte alls van vid det. Jag hade också väldigt ont både i snitt och bröst. Kämpade som en tok med amningen. När jag väl slutade amma och gick över helt till ersättning (efter 1,5 mån) så kände jag mig lättad samtidigt som jag kände mig som en usel mamma. Jag kände mig ifrågasatt av människor runt omkring. Blir det ersättning denna gång så ska jag stå på mig. Barn mår bra när föräldrar mår bra och det viktigaste är att de får i sig mat, inte vilken sort det är. Sedan tyckte jag att det var jobbigt att inte veta när han skulle bli hungrig, blev stressad då han började skrika. Man vande sig så klart vid det och lärde sig att hantera både barn och sig själv men i början var det tufft. Jag var även avundsjuk på min man som jobbade, träffade vänner och kollegor. Jag var inte alls lika social som honom och jag tyckte att det var orättvist att han fick vara det och inte jag. Får se hur det blir denna gång!

Hehe, färdknäppen var inget att hurra för! Hej valross! Däremot spelade jag Wii i förrgår och det gav många sammandragningar. Så ett hett tips!

Jag blir tokig. Vaknade i går natt av att trosorna var genomblöta. Ringde till förlossningen och fick komma in på kontroll, väl i bilen in började jag få värkar. På förlossningen såg de inte att det rann något vatten och sa därför att det bara var rinniga flytningar. Värkarna lugnade ner sig på förmiddagen så vi fick åka hem. Var så ledsen och frustrerad! Vi var helt säkra på att vi inte skulle få åka hem utan bebis.

De vi träffade på förlossningen var inte några empatiska människor, vi kände oss väldigt överkörda. Så himla tråkigt! När vi var inne sist så stoppade de ju värkarna för att det var för tidigt men då sa de att hade jag varit i vecka 38 så hade de tagit ut honom. De sa även att sätter det igång igen så stoppar de det inte. Trots det så stod de där med bricanylsprutan i handen. Jag tackade nej och det verkade som att de blev sura för det. Fy! Det var faktiskt skönt att komma hem, hade inte velat ha de människorna med vid snittet.  

Det var två stycken som kontrollerade om vattnet hade gått. Den första, som gjorde en ordentlig koll, sa att hon inte såg något men att det är svårt att säga. Det KAN vara så att det gått hål på hinnorna längre upp och att det därför inte rinner hela tiden.

Den andra som tittade gjorde en väldigt slarvig koll, hon plockade ut en stor slemklump (ursäkta detaljerna) och visade den för oss samtidigt som hon sa "det här är inte vatten". Nähä?! Jag som trodde att vatten såg ut som geléhallon... Trots det visade jag henne precis innan undersökningen att det droppat lite mer i trosorna, det som kom ut då var helt flytande.

Efter det fick vi träffa en läkare som skickade hem oss. Hon sa att nu har vi kollat om det är vattenavgång och det är det definitivt inte. Detta sa hon trots att den första sa att det var MÖJLIGT att jag läcker men att jag inte gjorde det just då hon undersökte. Jag frågade läkaren vad vi ska göra om det fortsätter rinna. "Tänk inte på det" svarade hon. Enda gången jag skulle reagera var om det kom väldigt mycket vatten eller om jag fick feber (vilket betyder att vattnet gått och att jag fått en infektion).

I natt vaknade jag igen av att det var helt blött. Denna gång var det inte bara i trosorna utan det hade även runnit igenom ner på lakanet. Jag vaknade av både känslan och ljudet. Det var helt genomskinligt och flytande. Inte alls som de flytningar som jag har nu (de är blodblandade och slemmiga). Jag förstår inte!

Ringde inte in till förlossningen eftersom det var så jobbigt när vi var där i går. Ska till MVC i dag och då ska jag höra med min BM om det faktiskt kan vara så att jag läcker vatten ändå. Jag har ingen aning! Jag blir dock orolig för att det kanske är vatten och att vi inte gör något åt det. Man brukar ju vilja sätta igång en förlossningen 2-3 dygn efter att vattnet gått på grund av infektionsrisken. Jag blir tokig på detta!

Är det någon som vet om man kan läcka vatten då och då eller om det är så att det alltid rinner konstant om det är vattenavgång?