Lite hjälp 16-årig dotter

Inte konstigt att hon vägrar prata med dig när ni gjort ett så allvarligt övertramp som att sätta spårning på henne!!
Det är att gå för långt! Och risken är extremt stor att ni helt tappat hennes förtroende och att hon nu bara vänder sig ännu mer emot er bara för att ni sårat henne så enormt mycket!

Det enda och det viktigaste man kan göra som förälder när man märker att ens barn är på glid det är att prata, prata och prata. Förklara att det inte känns bra, att ni inte tycker detta är ok, att ni märker att hon är på fel spår och att ni hoppas att hon förstår och inser detta innan något allvarligt händer. Säg att ni fattar ju att hon ljuger och att det gör er oerhört ledsna, förklara att ni finns där för henne när hon är redo att prata och att ni önskar att hon ville släppa in er igen.

Straff kommer bara göra att hon slår bakut och vänder sig emot er ännu mer. Ni måste visa att hon kan lita på er för det är ni som är vuxna!! Hon är tonåring och försöker hitta rätt spår i en egen självständighet. Hon måste få göra vissa misstag själv, för väldigt många innebär det att man får en näsbränna av tokigt sällskap. Så länge hon vare sig gör något kriminellt eller skadar sig själv på något sätt så måste ni faktiskt låta henne ta större ansvar för sitt eget liv! Att hon ljuger om vart hon är handlar ju om att hon tycker att ni är på tok för påträngande och att ni kränker hennes integritet.

Och BTW ta för fan inte telefonen ifrån henne, då har ni med 100% säkerhet förlorat henne för gott!
Det är inte hon som gjort något fel här (förutom att ljuga för efterhängsna föräldrar för att få ha någon som helst integritet) utan det är ni som gjort fel.

Alltså du får nog förtydliga vad det egentligen är för hemska saker hon gör när hon är ute som gör att ni känner att ni måste bevaka henne på det här sättet? För jag förstår nämligen inte alls vad som är problemet, förutom att hon undviker er och möjligtvis drar till med vita lögner när hon vill vara ifred. I mina ögon helt harmlöst för att vara en tonåring i sin absolut jobbigaste period.

Jag tycker du ska förklara för henne gällande telefonen att du egentligen hade sagt att du skulle ta telefonen ifrån henne om hon ljög men att du tänkt efter lite nu och insett att det var ett dumt och onödigt straff. Förövrigt tycker jag det är konstigt att du inte förstår hennes rädsla för dig om detta är något du hotat med redan från början, klart att hon är rädd att förlora telefonen! Man kan vilja undvika och vara rädd att möta sina föräldrar av tonvis av anledningar, inte bara av rädsla för fysisk misshandel!

Jag har läst dina inlägg flera gånger om och jag ser inte ett enda problem med hur din dotter beter sig. Hon börjar bli vuxen. Och ni verkar inte vilja se det? Det känns som att du har byggt upp ett luftslott av problem som inte existerar bara för att hon inte är er söta, lydiga lilla flicka längre... vad trodde du? Att hon aldrig skulle bli vuxen?

Jag saknar fortfarande svar på vad det är hon gör som är så fruktansvärt hemskt att du reagerar så här? Eller tror du bara? Vad tror du? Att hon knarkar? Gör inbrott? Snattar? Vandaliserar? Vad?! Mår hon på något sätt dåligt, skär sig själv? Har ätstörningar?

Millicent - Måste verkligen bara fråga, tycker du på riktigt att det du beskrev här ovan kan jämställas med det TS gör?

Ok då är jag med