Nu måste jag få veta om jag är onormal, som är barnvakt ca 1 gång i månaden åt mina barnbarn, (pojke16 månader,flicka 2,5 år och pojke 5,5 år, alla i samma familj)?
Jobbar själv heltid på förskola.
Får höra att alla andra har mycket större hjälp av mor och farföräldrarna.
Nja, är det en timme för tandläkaren typ, eller vad? En gång i månaden låter annars rätt mycket ...
Tycker du det på riktigt?
Mitt stora barn brukar vara hor mina föräldrar 2-3 dagar på sommaren och ibland en övernattning på jullovet. Lillen är bara 1 så ingen barnvakt än men det blir nog något liknande när han blir större. Tycker det är lagom. Hade dom bott närmre hade det kanske även blivit nån timme då och då.
Min mamma är pensionär och hämtar på dagis 1dag/vecka. Svärföräldrarna hjälper till när vi ses men det är bara ett par gånger om året.
Min son brukar träffa sina morföräldrar minst 2 gånger i veckan. Varje helg tar dom honom på morgonen en av dagarna och åker och badar hela fm. Han sover där mer sällan, kanske varje-varannan månad? men han är bara 1,5 oxå.
Barnvakt för helkväll har vi kanske en gång i halvåret. Däremot hjälper mormor till mycket i vardagen. Nu är hon pensionär men ända sen Elliot föddes för snart åtta år sen har hon varit och hämtat på dagis 1-2 dagar i veckan. Nu hämtar hon tisdagar när barnen annars skulle få vara till klockan sex på dagis, sen åker hon hem till oss och umgås med barnen, gör läxan med Elliot och lagar mat tills vi kommer hem (då har vi förberett och handlat innan).
Mamma jobbade oxå med barn själv, i förskoleklass. Vi bor i samma stad ska jag kanske tillägga, i en liten en.
Om jag skulle vara pensionär skulle det vara mysigt att hämta barnen från dagis en gång i veckan och vara med dem tills föräldrarna kommer
Min mamma träffar mina barn minst 2gr i veckan. Dock är ju jag med då. Ibland har hon en av tjejerna över en natt. Dock ganska ofta då både mamma och mina tjejer tycker det är trevligt. Ca 1-2gr i månaden har hon övernattning.
Mina stora barn var hos mormor o morfar ganska mycket under sin uppväxt. men jag blev ensam då de var små och innan dess var jag mycket på sjukhus med deras pappa och barnen bodde hos mormor eller hon hos oss.
Morfar hade dem regelbundet med på roliga saker och mer praktiskt hjälp som att ta dem till stan och klippa dem och göra något kul.
men som sagt var, det var en ganska speciell situation o hade jag inte blivit själv hade det nog varit mindre hjälp.
Med de små nu så är mormor aldrig barnvakt och har aldrig varit.
Hon har jobbat med barn i hela sitt liv och duktig, men de är tvillingar och hon är äldre. Orkar och kan helt enkelt inte.
Morfar är barnvakt lite mer, men aldrig över natten och han var de inte fören de var kanske 2 år ( de är 4 år nu).
Jag försöker däremot ta med dem när jag gör saker med barnen, ex bjuda med morfar med oss till djurparken eller mormor med till junibacken en dag.
Jag börjar undra hur många mor/far föräldrar som verkar ha fått minnesförlust över hur det faktiskt var att ha barn typ 30 år tillbaka i tiden. De kan omöjligt minnas, då hjälpen verkar vara så långt borta och svåråtkomlig. De kanske har ett stort behov av sin egentid, om de t.ex är pensionärer. Tycker inte de ska vara så snabba att klaga sen, om deras barn som redan på tidiga vuxna år blir gamla, tunga och sjuka i förtid.