kubtest, plötsligt vände sig allt posetivt till negativt.

Ja - i vecka 12. Hemskt, hemskt, hemskt. Stor chock som du säger. Hade absolut inte förväntat mig det - hade bara varit gravid en gång förut vilket resulterade i friskt barn.

Min första känsla var bara att jag ville ha UT fostret. Nu. På en gång. Men så funkade det inte tyvärr - det var "fullt". Fick en tid 24 tim efter ungefär för skrapning (fick välja tablett eller skrapning). Under de timmarna innan ingreppet började jag blöda och fick värkar. Lustigt hur jag antagligen gått omkring med dött foster i 3-4 veckor men så fort min hjärna fattade hur det stod till så stötte kroppen bort fostret. Satt hela natten på toa o grät och på eftermiddagen dagen efter fick jag komma in.

Tog ett bra tag att smälta. Det värsta var min son som då var 6 år och sååå hade sett fram emot ett syskon.

Men så vart jag gravid igen ca 6 månader efter. Och även om jag var nervös hela graviditeten så gick det bra. Har idag en frisk liten kille som snart blir två år.

Så nu tänker jag att det fanns en "mening" med mitt MA. Barnet var kanske inte friskt. Det var "meningen" vi skulle få vår lilla pojke istället.

Håll hoppet vid liv - skickar stora styrkekramar. Du tar dig igenom det här.

Men vad skönt att du fick en akuttid.Det kändes för mig iallafall som att det var första steget i läkprocessen. Jobbigt för dig - speciellt som du gått igenom ett missfall förut. Jag såg också gravid ut - mådde illa etc. Min kropp trodde fortfarande den var gravid på något sätt. Efter ingreppet kände jag mig tom, "lurad" på nåt sätt. Gått omkring o trott jag varit gravid fast jag inte var det. Jag kände mig plötsligt inte som "någon" längre. Förvissa är det bästa att prata om det - har du någon att prata med? Jag var rätt öppen på jobbet o bland bekanta o så. Kände det var lättare för mig än att hålla det hemligt. Men alla bearbetar ju sorg olika så du måste hitta ett sätt som passar dig.
Och med alla frågorna - ofta har läkarna inga svar tyvärr men du ska fråga dem iallafall.
Hoppas det gårbra imorgon - kram.

Hoppas det går bra idag. Till mig sa de att jag skulle vänta en menstruation innan vi försökte igen. Den kom nästan exakt en månad efter missfallet. Sedan tog det fem månader innan jag blev gravid igen - men jag vet det gått snabbare för andra. Jag hade åldern mot mig - lite svårare bli gravid när man är 39 (lillen kom två veckor innan min 40 års dag).