Strategi för att eventuellt få ensam vårdnad?

Anlita en familjerättsjurist! Med försäkkring lär det landa på kring 10 000 kr för dig.

Tag kontakt med familjerätten först, där lämnar du även in en orosanmälan. Därefter kommer även en utredning göras, kan ta ca 3 månader.
Hennes kontakt på socialtjänsten berör inte en vårdnads/umgängeskontakt på socialtjänsten.
Om det inte går att komma överens på familjerätten, går man vidare med att kontakta advokat, som skickar en stämning om att du begär ensam vårdnad.

Mitt råd till dig ar att begära tillfällig ensam vårdnad, vilket brukar gå fort.
Hon kan även gå med på att avskriva sig vårdnaden.

Har du andra frågor kan du fråga dem på familjeenheten på socialtjänsten hur du skall göra och vad som änder i olika senarion.

lycka till!

Ta kontakt med familjerätten.
Orosanmälan till soc hade jag gjort med.

Är på jakt efter en sådan nu, verkar lite trixigt att få tag på i mina trakter, men jag borde kunna hitta en sådan tillslut tycker jag. Var i kontakt med familjerätten tidigare idag, mest för att höra mig för lite. Men ska ringa dem imorgon och se till att få en ordentlig tid med dem. 

Ett problem är att om jag lyckas få med henne till familjerätten, så är chansen väldigt stor att hon sitter där och säger att "Men självklart ska jag sköta detta schema nu, komma i tid och alltid svara i telefon", men sedan skita fullständigt i det efteråt ändå. Vad händer i sådana fall? Hur bevisar jag för familjerätten att hon inte "sköter sig"?

Tillfällig ensam vårdnad, det har jag tidigare inte hört talas om faktiskt. Hur fungerar en sådan?Japp, ska prata med dem igen!

Tack för era svar!

Ni ser till att umgängesschemat fastställs, med tider platser mm och hur ni hanterar lov mm.

Sen för du dagbok över hur och när överlämning sker. När det blir större avsteg eller upprepat kontaktar du FR.

Därfter är det upp till. Vil du ta det igen till FR för att få ett nytt schema, låt allt vara eller ta det till domstol. Allt detta kan en advokat hjälpa dig med.

  

Dagbok över hur umgänget ser ut för jag redan sedan snart ett år tillbaka. Tack så jättemycket för dina svar! Får hoppas att jag får med henne till FR och att allt blir åtminstone bättre än det är nu, för dotterns skull.

Det är något son socialtjänsten kan besluta, då det är för ostabilt hos dn andre föräldern och ert barn far illa.

Jag vet hur svårt det är med alla löften som ges. Många gånger så lyssnar soc och ger chanser, det enda du kan göra i det fallet är att kräva att "utredningen" skall hållas öppen och att en uppföljning skall ske.
För sköter hon sig inte (vilket verkar vara fallet) så har de mer koll och kan agera tidigare.

Men en utredning bör göras ASAP. Då kollar de (neutralt) hur de 2 olika hemförhålladena ser ut, de besöker varje förälder och talar med barnet.

Tillfällig ensam vårdnad kan ges i dessa fall, då det är vårdnadstvist och baserat på hur oroligt/otryggt det är hos den andre föräldern.

Dock måste man se skillnad på vårdnaden och umgänge, umgänge är nästintill omöjligt att neka. Dock kan man sätta upp "regler" som skall följas. Och det även i samråd med socialtjänst och i senare skede - även domstolsbeslutat.

Vårdnaden handlar mest om pappersarbete, konton i barnets namn, flytt av skolor osv.

Om den andre föräldern inte skriver på nödvändiga papper för skola, hem och sjukvård. Då skapar det problem.
Samma om bankkonton öppnas i barnets namn, är det kontot inte låst tills barnet fyller 18, så kan båda vårdnadshavare ta ut pengar därifrån. Annat alternativ är att båda föräldrarnas underskrift skall ges vid uttag- vilket i er situation inte är så optimalt.

Jag har nu fått en tid för ett samarbetssamtal, så nu hoppas jag på att detta leder till något bra. Eller åtminstone bättre.

Du verkar ha erfarenhet av detta, har du något tips att ge gällande vad man eventuellt kan behöva ha med sig eller så? Jag har en "dagbok" som förts i nästan ett år med anteckningar gällande hur umgänget och kontakten har sett ut, sedan kan jag skriva ut mina samtalslistor där man lätt ser hur ofta hon inte svarar i telefon när jag ringer. Är detta något som kan vara av intresse för de på familjerätten?

Japp, skillnaden på umgänge och vårdnad tror jag mig ha koll på. Jag vill hemskt gärna att dottern har umgänge med sin mor, för dottern avgudar ändå sin mor och jag anser att även om hon för det mesta är en ganska pissig förälder så har dottern ändå ett behov av sin mamma. Jag önskar bara att hennes mamma insåg det också. Gällande umgänget skulle jag gärna se att det utökas till och med, för dotterns skull. Men att det sker under lite mer ordnade former och inte ständigt slutar i tårar för dottern då modern inte dyker upp.
Hur jag ska få mamman att sluta att ljuga för dottern däremot vet jag inte och antar att familjerätten knappast kan hjälpa till med dessvärre.

Nu vet jag däremot inte hur jag vill att umgänget ska se ut ändå, eftersom mamman inte har någon bostad, så  vet jag inte riktigt vart de skulle ta vägen under tiden de har umgänge.. och det är också ganska obehagligt att inte riktigt ha koll på vart ens barn befinner sig, även om det bara är några timmar det rör sig om.

Ensam vårdnad vill jag väl mest ha eftersom det redan blivit strul då hon inte skrivit på papper i tid gällande exempelvis adressändring och sådant (genom att göra sig okontaktbar), vilket har lett till lite problem tidigare. Men mest för att jag helt enkelt är rädd att hon ska sticka iväg med dottern någonstans.. och så länge vi har gemensam vårdnad så har mamman "rätt" att bara sticka iväg med vår dotter och jag skulle inte kunna få någon direkt hjälp att leta reda på henne.

 

Bra att du fått en tid!

Ja, jag har lång erfarenhet med soc osv. Men tyvärr har jag inte någon direkt solskenshistoria att bjuda på. Jag har ännu en gång fått satt bollen i rullning och tagit kontakt med soc ang min son.
Men vår situation är väldigt annorlunda i jämförelse.

Tag med dagboken- men mest för att själv kunna komma ihåg datum och händelser.
Akta dig för pajkastning, det blir lätt att diskutionen går över till du vs henne. Håll fokus på barnet och ducka för personliga påhopp, gå inte in i enskillda detaljer, om det inte är essentiellt för samtalet.

Va lugn!
Det är absolut inte farligt på dessa möten, nervositeten kan vara hemsk ibland, men visar sig onödig i slutändan - mitt tips vid nervositet, prata hjärtligt med handläggaren påvägen till det rum ni ska till, eller om ni väntar på kaffe.

Är du orolig att nervositeten skall ta över, skriv ner en punktlista på det du tycker är absolut det viktigaste att ta upp. - det viktigaste först och mata sedan nedåt- det brukar oftast avsättas ca 1-max2 timmar för ett möte. Tiden kommer rusa iväg.
Att ha ett litet block med stödord är ett väldigt bra hjälpmedel.
Samma med att kunna skriva ner vad ni kommer överens om, även om det endast innefattar en tid för nästa samtal/möte.

Socialtjänsten brukar vara duktiga med det, och de brukar även skicka hem ett utrag från deras anteckningar, men jag har lärt mig att alla är olika människor, och det som sägs och det som uppfattas kan vara helt olika - så egna noteringar är väldigt bra.

-Våga ringa efter samtalets slut, man kommer ofta på saker när man gått därifrån. Våga ringa och fråga isåfall.

- lyssna på vad den andre föräldern säger, fastna inte i dina egna tankar om vad du själv vill säga (där kommer stödanteckningarna in) Det är "självklart" men ack så lätt att man får svårt att lyssna.

Håll er till samtalsämnet, dyrbara minuter går åt om man skall förklara tex. sin systers, svågers , bryllings inverkan på uppväxten för 3 år sedan. Är det irrelevant? -strunta i det- annars korta ner det :P

Ang, umgänget, fundera på om det finns någon lokal/plats som soc kan bistå med för deras träffar.
Är det lämpligt att barnet har övernattningar när hon inte har eget boeende? Om det skall vara det, fundera över om det finns någon ni gemensamt känner er trygga med? tex, familjemedlemmar på hennes sida kanske?
Det handlar mycket om att enas och komma fram till en lösning som alla kan trivas med.

Är du orolig för droger? För då kan socialtjänsten ibland/i vissa fall bistå med provtagnign inför varje träff. Det får ni isåfall ansöka om.

Du kan inte få mamman att sluta ljuga, tyvärr. Du får helt enkelt finnas där som en klippa för din dotter när det blir lögner.

- det du kan göra är att när det är helt säkert att det skall bli en träff (då det närmar sig så pass så du vet att mamman inte ställer in, typ dagen före?)- meddela din dotter att mamma kommer.
Då står du som en bariär mellan lögner och din dotter, dock kan nackdelen då oxå vara att det blir för hastigt på för dottern.

Jag har läst igenom det du har skrivit flera gånger nu, jättebra tips verkligen, tack så jättemycket!! Suger åt mig allt som en svamp och ska definitivt ha allt detta i åtanke!

Ang någonstans de kan vara så får jag fundera ett slag, släktingar som bor långt bort och sådär, men något vettigt borde man kunna lura ut. Hon kanske har någon bra idé om jag pratar med henne om det dessutom. Är dock lite rädd för att hon kommer att tycka att hon kan hänga här med dottern och det känner jag mig inte helt bekväm med. Delvis för att vi i familjen blir tvungna att stanna hemma i sådana fall, eftersom jag inte vill lämna henne ensam hos oss, men också för att det blir lite olustigt rent allmänt att ha henne springandes i här hemma även när vi är hemma.. svårt att slappna av och leva som vanligt.

Gällande droger ska jag definitivt fundera också, vill ogärna att hon har dottern när hon är påverkad av något. Vet ju dessvärre inte hur utbrett hennes bruk är eller exakt vad hon pysslar med.

Tyvärr går det aldrig att säga att "imorgon kommer hon/kommer hon inte" för hon kan säga dagen innan umgänge att det är helt säkert att hon kommer, för att sedan på själva umgängesdagen vägra svara i telefon och inte dyka upp. Annars hade det varit bra! Ibland kan hon även säga samma dag att hon kommer, för att sedan helt enkelt inte dyka upp. 

Tack så jättemycket återigen. Många bra tips!