Vill dela föräldraledigheten 50-50 - söker dig som har erfarenhet eller som vill detsamma

Vi hade ingen sån plan från början, men däremot så blev det nästan så ändå till slut för jag började jobba 40% (2 dagar per vecka) när vår son var tre månader gammal och det gjorde jag i drygt ett halvår. Min man fortsatte jobba heltid som vanligt men eftersom han jobbar skift så gick vi lite omlott. Säg att han jobbade två dagar och två nätter, jag jobbade två dagar och resten var vi hemma tillsammans.

Att det här gick så bra som det gjorde var nog mycket på att vi aldrig fick amningen att funka. Det i sig var en stor sorg precis då, men eftersom vi gick över till flaskmatning när sonen var 6v så var vi lika insatta i alla rutiner båda två. Nätterna delade vi på så att vi tog varannan matning och vi matade ungefär var 3:e timme så på det viset fick man i alla fall sova 6h i sträck.

På pappret ser vår f-ledighet ut som de flesta skulle jag tro, för jag  har tagit ut flest dagar. Men pappan har varit hemma säkert 80% av tiden rent praktiskt eftersom han har skiftjobb. Därav har sonen inte behövt vara på dagis mer än 3 dagar per vecka heller genom alla år och det tycker jag är jätteskönt.

Flaskmatade ni med ersättning eller pumpade du?

Vad ser du som de stora fördelarna/nackdelarna med att i praktiken ha delat lika på tiden?

Vi tänkte mer på att vi ska dela lika på dagar och på så sätt kommer pappan vara hemma lika mycket men lite mer utspritt,

Jag var inte så pigg efter min graviditet så de gjorde sitt jag var hemma tills dottern var 11 sen var pappan hemma tills hon var 18 sen var hen hemma sommaren efter det 7 veckor med henne då jag jobbade hella sommaren blir samma i år.   

Vi har delat näst intill lika. De första fyra månaderna var jag hemma helt (men dottern är född i juni, så med 10 pappadagar och semester var vi hemma båda två i ca 6 veckor). Sedan jobbade jag 25% under två månader, fredagar - då var min man hemma, samt att jag gjorde en del hemifrån eller åkte in på mågot möte ibland och tog med dottern. Sedan körde vi 50-50 under två månader och därefter var min man hemma mest. När dottern sedan började på förskolan jobbade vi 80% båda två ett tag, sedan 90% var.

Vi hade inte planerat det i detalj i förväg, utan visste bara att vi ville dela lika, men hur det skulle fungera rent praktiskt visste vi inte förrän efter dottern var född. Amningen fungerade inte helt, vi kompletterade med ersättning ett mål om dagen från det att dottern var några veckor, jag pumpade också ur en del så hon var van att få flaska och bli ammad om vartannat. Det innebar också att hon var lika trygg med oss båda, jag ammade och hon blev flaskmatad av sin pappa. 

För oss var det helt rätt att dela lika, men vi har tyvärr fått en del syrliga kommentarer båda två! Var lite beredd på det, men strunta i dem! Jobbmässigt innebar det för oss båda med jobb som inte helt enkelt ersätts med en vikarie på deltid att vi delegerade en hel del, litade på att få avrapporteringar istället för att vara med på många möten och bara hinna med det allra viktigaste på jobbet. Inte helt enkelt, och rätt stressigt de dagar vi jobbade, men ibland fick dottern helt enkelt hänga med på jobbet också. Jag är säker på att hon mådde lika bra i min famn när jag pratade jobb som hon hade gjort om jag suttit och pratat med andra föräldralediga! Men detta beror så klart på vilket jobb man har. Var öppen och ärlig mot din chef om hur ni har tänkt och att det kanske blir förändringar under tidens gång så ska det säkert ordna sig.    

    

Det är ju såklart en aspekt som är svårt att planera för, så jag antar att vi helt enkelt får planera och vara beredda på att ändra de planerna när omständigheterna ändras. Improvise, adapt, overcome :)

Ja, jag har förstått att det av någon anledning är vanligt med syrliga kommentarer när man delar lika på ansvar och ledighet. Jag fattar verkligen inte varför. Hur kändes det för dig/er när ni fick dessa kommentarer? Var det lätt eller svårt att bortse från dem?

Jag har också ett arbete där det är svårt att ta in en vikarie på deltid, och även om det kanske är något enklare på min sambos jobb, så är det inte helt enkelt där heller och när hans kollegor har varit föräldralediga har de faktiskt inte tagit in några vikarier alls. Så jag misstänker att båda våra arbetsgivare skulle bli ganska glada över att inte bli av med en resurs på heltid under längre perioder.

Hur väl tyckte du att den beryktade hormonmosiga hjärnan funkade när du jobbade under denna period?

Vi matade med ersättning. För att göra en lång historia kort så fick jag mjölkstockning med streptokocker och stafylokocker i omgångar och var inlagd med dropp så det blev ohållbart till slut. Varje gång vi besökte amningsmottagningen och skulle göra en nystart så kom bakterierna tillbaka. Så det blev ersättning till 100%.

Den största fördelen är ju att vi var precis lika insatta i allting både pappan och jag. Vi hade koll på när det var dags att mata, hur mycket, rutinerna kring matningen med vad som funkade bäst, vilka flaskor osv. Många av de andra papporna minns jag när vi träffades efter några månader, hade ingen aning om hur amningen funkade för "det där fixade ju mamman". Så där hade ju min man en stor fördel när jag jobbade eller var borta hemifrån av nån annan anledning för han visste att han fixade det lika bra som jag. Och det var en trygghet för mig att veta att det inte var några problem.

Sen har ju dom två fortfarande en alldeles egen relation. Min son är sju år nu och de är som polare dom där två, det är svårt att komma in som mamma och vara idol och bästis på samma sätt som pappa är Nu kanske det hade varit så ändå, att de alltid haft ett speciellt band som far och son oavsett. Men jag vill gärna tro att det har med hans engagemang från dag ett att göra. Det är ju inte så konstigt att det är svårt för en pappa att bli lika insatt i allt kring barnet om han aldrig varit hemma och faktiskt tagit fullt ansvar.

Vi delar så att jag tog de första sju och sedan min man kommande sju och så tar jag två och sen kommer en bebis till som vi är hemma med tillsammans första månaderna. Jag ville helamma åtminstone ett halvår därav uppdelningen...

Vi har bränt stora delar av våra sparpengar och levt snålt eftersom vi tycker att tid med vårt barn är det bästa vi kan lägga våra pengar på. Vi har tagit väldigt få fp-dagar under första året för att kunna vara hemma så här länge.

Först hemma båda två i två månader. Det var fantastiskt att få lära sig bli föräldrar tillsammans, vi var lika osäkra och lärde oss samtidigt.

Jag delammade, fick inte heller pumpandet att fungera så dottern fick en flaska ersättning varje kväll. Det var så trevligt att mannen också kunde mata att jag inte kämpade särskilt mycket för att få upp mjölkproduktionen.

Vid åtta månader började jag jobba, slutade amma. Mannen hemma ensam med dottern i åtta månader.

Jag hemma i två månader.

Mannen hemma i tre månader.

Jag hemma tre månader. Inskolning på dagis vid två års ålder.

Det är väldigt skönt att kunna muttra åt varandra "jaså tycker du, ja då ska jag ha samma service när du är hemma sedan". Det går inte riktigt att veta hur det är om man inte gjort det själv.

Jag håller med! När man är hemma så är det ju inte bara barnet man har hand om...