Hur reagerade din omgivning när du kom ut som homo/bi/trans?

De flesta bryr sig inte, eller är lite glada över att jag vågar vara ärlig. Jag är bi. De enda negativa reaktionerna jag mött var från några jämnåriga kamrater i högstadiet. Numera är det väl knappast ingen som bryr sig, förutom att bli lite förvånad. Numera kommer jag inte ut på det där dramatiska "jag måste berätta något"-sättet som när jag var tonåring. Jag lever helt enkelt helt öppet. Hamnar jag i ett sammanhang där man diskuterar dejting eller något, så kan jag berätta både om manliga och kvinnliga ex, utan att tveka.

Jag kom ut för 10 månader sedan, är tjugotvå nu. Jag bodde två år i USA, gick på college där, och där var jag ihop med världens gulligaste kille, som nu är som min bror och även min allra bästa vän, så alla runt mig, även jag själv, trodde jag var hetro. När vi, jag och Jordan, hade tagit examen bestämde vi oss för att jag flyttar hem till Norden, och han stannar kvar i USA. Så vi gjorde slut som bäst vänner, då vi insåg att ett distansförhållande inte var något för någon av oss. Så flyttade jag hem, hem till Oslo, efter avslutade studier och träffade då världens underbaraste tjej genom klubben jag åker rullskidor för, hon spelar fotboll för samma klubb. Efter ett par månader var vi ett par och efter ytterligare ett par månader senare var vi sambos. Jag berättade först då för mina nära att jag hade träffat en ny, och att denna var en tjej. Mamma tog det bäst om jag säger så, hon blev jätteglad att jag träffat en ny och att hon genast ville träffa Linnéa. Min pappa tog det lite hårdare, han accepterade det men det bar nog inte helt OK när jag tog med mig Linnéa hem till Pappa och Lotta första gången. Mina bonussyskon hade vissa aningar när de råkat se hjärtan och pussar till någon Linnéa då jag hade fått sms och de råkade se dem.

Ja, jag var rädd först att jag aldrig skulle träffa någon som Jordan. Då jag i början jämförde alla killar jag mötte med Jordan. Men det var annorlunda med Linnéa, hon var helt enkelt den rätte. Viktigaste tyckte jag då, och nu också faktiskt, var att Jordan skulle acceptera det bäst. Då jag ändå tillbringat två år med honom, vägg i vägg då vi bodde i rummen bredvid varandra på dorm room campuset, och han nästan kände mig bättre än mina bonussyskon. :) Kram.